Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustav V (svensk konung) - 1. Gustav Eriksson Vasa (svensk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
ropa. Fredsvädjanden stöddes av G., liksom han
genom personliga skrivelser, t.ex. till engelske
konungen, försökte verka för att Sveriges läge
icke skulle försämras.
Hitlers makttillträde medförde en politisk
klimatförsämring även för Sveriges del, men G.
försökte genom personliga artighetsvisiter avvärja
en del av den misstämning, som den svenska
presskritiken framkallade i Berlin. Konungens
person tycks ha gjort intryck på Hitler, som
lade särskild vikt vid de neutralitetsförsäkringar,
som G. framlade, sedan 2:a världskriget utbrutit.
Konungen betonade dock starkt Sveriges fasta
vilja att försvara sig mot varje angrepp.. Det
farofyllda läget medförde svenska eftergifter för
tyska krav, och G. bedömde medgivandet av
transiteringen av en tysk division genom Sverige
1941 som oundvikligt och medverkade till
regeringens beslut härom.
Under 2:a världskriget medverkade också
konungen vid humanitära ingripanden, och särskild
uppmärksamhet väckte hans vädjan till den
ungerske riksföreståndaren Horthy till förmån för
den judiska befolkningen i Ungern, vilken hotades
med utrotning genom deportationer. Det är en
aktion, som ligger i linje med greve Bernadottes
i krigets slutskede.
Den popularitet, som G. genom sitt
framträdande under och efter mellankrigsperioden
tillvunnit sig, berodde på hans personlighet och,
vad breda lager av vårt folk beträffar, på hans
idrottsintresse. Det hade ådagalagts redan vid
Olympiska spelen i Stockholm 1912 och under
talrika jakter, men konungen var också en ofta
sedd gäst vid fotbollsmatcher av större format,
och framför allt har han gjort sig känd som
tennisspelare. Spelet har vunnit fast fot i Sverige
genom hans föredöme, nya tennishallar ha
tillkommit på G:s initiativ, priser uppsatts och en
kunglig klubb bildats. Som ”Mr G.” har konungen
deltagit i ett stort antal turneringar, främst i
Särö, Båstad och Borgholm samt i Nizza under
vårvistelser vid Rivieran. Ända upp emot
90-årsåldern har Mr G. uppträtt på banorna och
deltagit i tävlingar. Bland konungens övriga
hob-bies kan nämnas brodering, vilket resulterat i
bl.a. ett antal antependier, skänkta till olika kyrkor.
Vid de många bemärkelsedagar, som konungen
kunnat fira, har han blivit föremål för hjärtliga
hyllningar. Till G:s 70-årsdag 1928 insamlades
c:a 4,7 mkr, vilket belopp bildade Gustaf V:s
jubileumsfond för kräftsjukdomarnas bekämpande.
Konung Gustavs 8o-årsfond om 5 mkr ägnades
utforskandet och bekämpandet av de
invalidiserande folksjukdomarna, främst barnförlamningen
och de reumatiska sjukdomarna, och fonden vid
G:s 90-årsdag anslogs till anordningar för
ungdomens bästa. G. har även firat 40-årsjubileum
som regent och har innehaft tronen längre än
någon av sina företrädare. Vid 80-årsdagen var
statsminister P. A. Hansson talesman för
nationen, och han uttalade: ”Genom det höga
uppsåtet att verka med folket för fosterlandet, genom
manlig resning och rättfram folklighet har Eders
Majestät funnit kungsvägen till folkets hjärtan”.
Han kunde också vid 85-årsdagen ge konungen
epitetet ”den folkkäre”, och epitetet har sitt
be
rättigande, trots att konungen i sin förening av
naturlig värdighet och okonstlat uppträdande icke
släppt människorna riktigt in på livet. Den
bevarade freden och det demokratiska genombrottet
ha kastat sin återglans på konungens person,
även om man icke alltid kan precisera G:s egna
förtjänster därvidlag. En stark pliktkänsla och
en personlig redbarhet ha tillvunnit honom
respekt och aktning.
I sitt äktenskap hade G. sönerna Gustaf Adolf
(f. u/u 1882), Wilhelm (f. 17/e 1884) och Erik
(20/4 1889—20/ö 1918). Den kungliga familjen har
glesnat, och G. har fått uppleva många
personliga sorger. Drottning Viktoria, som antagl.
spelat en viss roll även för G:s politiska
ställningstagande, gick bort 4/4 1930, sonsonen Gustaf Adolf
omkom vid en flygolycka 1947, och tronföljden
vilar nu, efter en rad borgerliga äktenskap bland
prinsarna, främst på kronprinsen Gustaf Adolf
och konungens sonsons son prins Carl Gustaf
(f. 1946). — Litt.: Till jubileerna ha utkommit olika
praktverk, men mera vetenskapliga framställningar
föreligga endast i specialartiklar el. historiska
över-siktsverk. Till G:s 80-årsdag utkom
monumentalverket ”Med folket för fosterlandet” och E.
Lindorms ”G. V och hans tid” (1 [1919—27], 1938: 2
[1928—38], 1940: 3 [1938—47], 1947). K.
Hilde-brand har fullbordat arbetet ”G. som människa
och regent”, 1—2 (1945—48). K.E.L.
Sverige, prinsar.
1) Gustav Eriksson Vasa (1568—1607),
son till Erik XIV och Karin Månsdotter, född i
Nyköping några mån. före bröllopet, men då
förmäl-ningen var kontrakterad, ansågs G. som legitim
tronföljare. G. vistades hos modern till 1575, då
han i Åbo på förslag av Johan HI:s riksråd
brutalt fråntogs henne för att uppfostras i Polen. Om
det kringirrande liv, han nu började, känner man
endast huvuddragen. En tid vistades han hos en
hovman Rilski, därefter studerade han vid diverse
jesuitskolor. Ehuru G. själv icke önskade spela
någon politisk roll, blev hans namn gång efter
annan inblandat i konspirationer. En sådan
utgick från svenska sammansvurna i Frankrike, en
annan från tsar Ivan IV, som i förbindelse med
Johans sändebud i Polen, Anders Lorich, försökte
förmå G. att uppträda som svensk tronpretendent.
Tsarens död 1584 omintetgjorde planen; s.å. blev
Lorich avrättad i Stockholm. 1585 dryftades i
svenska riksrådet, huruvida man icke borde
oskadliggöra G. Att G. tidvis levde i fattigdom är
säkert; berättelsen, att han i tiggardräkt skulle ha
åsett sin kusin Sigismunds högtidliga intåg i
Kra-köw 1587, är dock omtvistad. Både Sigismund
och kejsar Rudolf II togo sig an honom; den
senare i sht därför att G. delade kejsarens intresse
för alkemi. 1596 fick G. i Reval återse sin mor,
med vilken han knappast kunde samtala, emedan
G. glömt sitt modersmål. Han hade eljest en
mångsidig bildning och var en aktningsvärd
personlighet, om också blödig och fantastisk. Genom
uppfostran hade han blivit övertygad romersk katolik.
1600 for G. till Ryssland, där först tsar Dmitrij
sökte utnyttja honom i politiska syften.
Ståndaktigt avslog G. de mest frestande anbud, varför
han två gånger kastades i fängelse. Han var dock
på fri fot, då han avled i den lilla staden Kasjin.
— 381 —
- 382 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
