Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs-föreningar - Gustav Adolfs-kyrkan - Gustav Adolfs-stiftelsen - Gustav II Adolfs bibel - Gustav V:s bibel - Gustavi, Göteborgs domkyrkoförsamling - Gustavia (växtsläkte) - Gustavia (Saint-Barthélemy) - Gustavianer - Gustavianska arvegodsen - Gustavianska dräkten - Gustavianska enväldet - Gustavianska papperen - Gustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAVIANSKA TIDEN
sortera under en centralstyrelse i Leipzig.
Superintendenten i Leipzig G. Grossman (d. 1857) var en av
initiativtagarna. Med denna samverka G. i Sverige:
f.n. i Göteborg (stiftad 1854), Stockholm (1857)
och Lund (1882). Till deras arbete upptages
årlig kollekt på 2:a böndagen (reformationsdagen).
1947 uppgick den till 72,730 kr. Jfr
Bonifatius-föreningen och Diaspora. — Litt.: J. Thulin,
”Vad alla borde veta om G.” (1907); E.
Tors-sander, ”G.” (1923); ”Svenska kyrkans årsb.”, 13
(1933). S.N.
Gustav Adolfs-kyrkan, i Gustav-Adolfs-parken i
Stockholm belägen kyrka, uppförd i modern
engelsk gotik efter ritningar av K. Möller, bekostad av
Svea livgardes officerskår och invigd 1892. G.
förvaltas sedan 1932 av Djurgårdsnämnden och
disponeras från 1938 av Gustav Adolfs-stiftelsen, sedan
G. s.å. efter restaurering återinvigts.
Gustav Adolfs-stiftelsen. 1) Se Gustav
Adolfs-föreningar.
2) Stiftelse i Stockholm, som i nära anslutning
till Oscars förs, och med anslag från denna av
Staten förhyrt Gustav Adolfs-kyrkan och
ombesörjer gudstjänsterna där.
Gustav II Adolfs bibel, se Bibelkommission.
Gustav V:s bibel, se Bibelkommission.
Gusta’vi, Göteborgs
domkyrkoförsamling, den äldsta församlingen i Göteborg;
9,048 inv. (1948). Den gamla, 1633 invigda kyrkan
nedbrann 1802, varefter den nuv. uppfördes i
ny-klassicistisk stil efter ritningar av C. W. Carlberg;
den togs i bruk 1815 men var då icke fullt färdig.
Invändigt renoverades kyrkan 1904.
Gusta’via (Japaran’diba), tropiskt amerikanskt
växtsläkte av fam. Lecythida’ceae, uppkallat efter
konung Gustav III och innefattande 21 arter, träd
med stora, färgstarka blommor och apelsinlika
frukter. G. augus’ta har alabastervita, om näckrosor
erinrande blommor; dess ved utgör s.k. stinkträ från
Guayana. Frukterna av G. brasiliKnsis ha
användning som bedövningsmedel för fiskfångst.
Gusta’via (efter Gustav III), huvudstad på
Saint-Barthélemy i Västindien.
Gustavia’ner. Beteckningen g. brukas särsk. om
3 olika kategorier av till det gustavianska
kungahuset knutna personer, näml. 1) om de under
Gustav III:s tid framträdande märkesmännen inom
litteratur och konst: Kellgren, Leopold, Sergel m.fl.,
2) om de konungens vänner och förtrogna, vilka
av Reuterholm sågo sig utestängda från
inflytande och av vilka några inläto sig i för dem
ödesdigra stämplingar mot förmyndarregeringen,
främst G. M. Armfelt, samt 3) om den grupp
anhängare av den 1809 avsatta kungafamiljen, som
sökte hävda prins Gustavs rättigheter till tronen
och som en tid hade ett icke ringa inflytande:
J. G. De la Gardie, E. Ruuth, Axel v. Fersen d.y.
m.fl.; efter mordet på den sistn. 1810 var partiets
politiska roll utspelad. C.
Gustavianska arvegodsen, senare beteckning för
”arv och eget”, d.v.s. den vasadynastiens enskilda
jordbesittning, som hopbragts av Gustav Vasa. Då
det medeltida konungagodset hos oss blivit
”kro-no”, d.v.s. antagit offentlig-rättslig karaktär, gåvo
”arv och eget”-godsen konungahuset en
motsvarighet till de domäner, som plägade utgöra
grundvalen för de tyska furstehusens maktställning. Den
hänsynslösa energi och fördomsfria
uppfinningsrikedom, som utmärkte Gustav Vasas godspolitik,
bidrogo otvivelaktigt till de politiska brytningar,
varpå hans regering var så rik. Bland
förvärvs-titlarna märkas den arsenal av aldrig glömda
arvsanspråk, som Vasaätten liksom övriga stormansätter
gömde i arkiv och tradition, vidare återbördade
kyrkogods, köp och byten av Kronan och
enskilda, skänkegods, sakfallsgods och danaarv. Det
väldiga jordkomplex, som redovisas i ”arv och
eget”-jordböckerna, omfattade en rad av våra
förnämligaste egendomar och över 5,200 hemman och
lägenheter. Gustav Vasa använde utan åtskillnad
sina inkomster till rikets och hovets tarv. Då
arvet skulle delas, måste däremot konungens
inkomster minskas genom utskiftningen av
hertigarnas andel. Det var sålunda snarast förenligt
med konungens fördel, om arvegodsen avtogo i
antal. Särsk. under Erik XIV företogos också
prövningar av förvärvstitlarna, vilka medförde, att
till sist inemot hälften av ”arv och eget” återgick
till Kronan el. enskilda. Hertig Karl igångsatte
emellertid, så snart han kom till makten, räfster,
vilka fördubblade hans innehav av arvegods, men
också i hög grad skärpte hans tvister med
högadeln. Även inom konungaätten förblev
arvegodset ett söndringens frö, tills tvisterna av sig själva
bortdogo genom hertigarnas frånfälle. Av den
jordbesittning, som slutl. återförenades i Gustav
Adolfs hand, skänkte han 1624 inemot V10 (över
300 lägenheter, däribland 272 hela hemman) till
Uppsala univ. och lade därigenom för lång tid
framåt den fasta grunden till dettas verksamhet.
Nu upphörde också, efter tidigare ansatser,
slutgiltigt den särskilda förvaltningen av arvegodsen,
i det dessa under rubriken ”arv och eget” infördes
i Kronans jordböcker. Sedan Vasaätten utdött och
all reell skillnad mellan arvegods och
kronohem-man upphört, överflyttades till sist de förra genom
1696 års jordeboksmetod till rubriken ”krono”. B.Bs.
Gustavianska dräkten, se Svenska dräkten.
Gustavianska enväldet, se Gustavianska tiden.
Gustavianska papperen, gängse benämning på
den i Uppsala univ.-bibl. förvarade saml. av
Gustav HI:s huvudsaki. enskilda papper, som
han 1788 testamenterat dit och varmed 1842
genom donation av kammarherre N. Tersmeden
förenats en dessa papper kompletterande saml.,
som vid konungens död omhändertagits av Nils
v. Rosenstein. I G. (121 bd) inrymmas Gustav
IH:s konceptanteckningar och uppsatser av
historiskt, politiskt el. vittert innehåll, hans
omfattande korrespondens och en saml. ”acta publica”
av mycket skiftande slag. En översikt jämte
vidlyftiga excerpter ur saml. utgavs av E. G.
Geijer, ”Konung Gustaf III:s efterlemnade och
femtio år efter hans död öppnade papper” (3
bd, 1843—45). De av flera samtida uttalade
misstankarna, att saml. blivit gallrad, innan den av
hertig Karl (XIII) förseglades, ha icke kunnat
ledas i bevis men synas snarast bestyrkta
genom den ingående utredning, som gjorts av D.
Almqvist: ”De gustavianska papperens öppnande.
Ett hundraårsminne” (i ”Personhistorisk tidskr.”,
41, 1941—42). , C.
Gustavianska tiden, gängse benämning på det
skede i Sveriges, historia, som börjar med
Gus
— 389 —
— 390 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
