Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guthrie, Frederick - Guti-folket - Gutjkov, Alexander Ivanovitj - Gutnalia, Roma kloster - Gutnaltinget - Gutnium - Guts Muths, Johann Christoph Friedrich - gutt. - Gutta cavat lapidem - Guttae - Guttaperka - Guttaperkapapper (-folium) - Guttation - Guttatus - Gutti - Guttiferae - Guttman, Jakob - Guttorm Sigurdsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTTORM SIGURDSSON
Mauritius 1860, prof, i London 1869, är bekant för
sina undersökningar över smältpunkten för
legeringar och saltblandningar.
Guti-folket, ett icke närmare känt folk från
trakterna n.ö. om Assyrien, vilket o. 2300 f.Kr.
bröt in i Babylonien och härjade detta land.
Något över 100 år stod Babylonien under g:s
herravälde. Se Babylonien, sp. 1032.
Gutjkov [gockå’f], Alexander Ivanovitj,
rysk politiker (1862—1936), urspr. affärsman,
deltog 1905 i bildandet av det moderata
oktobristpar-tiet, blev 1907 medl. av 3:e duman och snart sitt
partis ledande kraft; 1910—11 talman. Efter
revolutionen var G. mars—maj 1917 krigsminister,
förmådde som dumans representant, jämte Sjulgin,
Nikolaj II att abdikera och sökte verka för en
konstitutionell monarki, disciplinens återställande
och fortsatt krig mot Tyskland. Efter
novemberrevolutionen emigrerade G. och avled i
landsflykt. B.
Gutna’lia, Roma kloster, se Roma.
Gutnaltinget, d.v.s. gutarnas allting, ett för
Gotland gemensamt ting, som var högsta
dömande och lagstiftande myndighet samt före den
danska erövringen även högsta förvaltande och
styrande myndighet. G. leddes antagl. av
lands-domaren, nämnd f.g. 1380 som terre ju’dex. Tills,
med honom bildade de närvarande domarna
sannolikt ett kollegium, som gemensamt dömde och
stiftade lag. Under äldre medeltid synes G. ha
sammanträtt vid Roma.
Gut’nium, geol., se Gotlandium.
Guts Muths [go’ts mo’ts], Johann
Chris-toph Friedrich, tysk gymnasiark (1759—
1839). Efter teologiska studier i Halle verkade han
som lärare i geografi i Schnepfenthal, där han från
1786 framför allt ägnade sig åt undervisning i
gymnastik. G:s gymnastiska verksamhet och
skrifter voro av banbrytande karaktär, och han har
utövat ett avgörande inflytande på sådana
gymnastikens stormän som P. H. Ling, Jahn och
Nach-tegall. G. å sin sida hade fått sina impulser
framför allt från Basedow och från kroppskulturen i
antikens Hellas, vars idrottsövningar utgjorde en
stor del av hans övningsförråd. Han utgav
”Gymnastik für die Jugend” (1793, 2 Aufl. 1804),
sedermera omarbetad till ”Turnbuch für die Söhne
des Vaterlandes” (1817). Ett annat
standardarbete är hans ”Spiele zur Übung und Erholung des
Körpers und Geistes u.s.w.” (1796). Jfr
Gymnastik. O.Kgh.
gutt., med., förk. för lat. gutt’ae.
Gutta cav’at lap’idem (lat.), ”droppen urholkar
stenen” (d.v.s. ihärdighet övervinner motstånd),
citat från Ovidius’ dikt ”Epistolae ex Ponto”, IV,
10,5. Versens vanl. citerade forts, non vi sed saèpe
caden’do (”icke genom kraft utan genom att ofta
falla”) står icke hos Ovidius, som har consu’mitur
ann’ulus usu (”ringen nötes genom bruket”), utan
hos Giordano Bruno i hans ”Candelaio”.
Gutt’ae (lat.), förk. gtt el. gutt., droppar*.
Receptterm.
Guttaper’ka (av malajiskt ursprung), den
intorkade mjölksaften av vissa träd, tillhörande släktena
Pala’quium och Paye’na av fam. Sapota’ceae,
hemmahörande på Ostindiska öarna. Saften erhåller
man ant. genom att skära snitt i trädens bark el.
genom extraktion av löven. Den mesta g. erhålles
ur vilda träd, på sista tiden har den emellertid även
blivit föremål för odling. G. är gulaktig till brun
och täml. hård men seg och böjlig. Vid
uppvärmning mjuknar den och blir plastisk och kan därför
användas för att taga noggranna avtryck. Sin
största användning har den för isolering av elektriska
undervattenskablar, vartill den på gr. av sin ringa
benägenhet att upptaga vatten är överlägsen
kautschuken. Dessutom användes den till överdrag
för golfbollar samt i mindre mängd till s.k.
gutta-perkapapper. Totalproduktionen av g. är c:a 2,000
t om året. S.M.H.
Guttaperkapapper (-f o 1 i u m) utvalsas av
renad guttaperka i form av rullar el. band
(gummi-isolerband, gummi-tape). Materialet innehåller ej
papper. Det klibbar ej utom i varmt tillstånd.
G. användes huvudsaki. till isolation av elektriska
kablar (i st.f. kautschuk) och till underisolation
av ledningsskarvar på gr. av sin utpräglade
förmåga att utestänga fuktighet.
Guttatio’n (av lat. gutta, droppe), avgivande av
vatten i flytande form hos växter. G. sker
genom särskilda organ, hydatoder*, från bestämda
ställen av bladet, ss. bladspetsen (gräs) el.
sågtänder i bladkanten (daggkåpa), och gör sig
företrädesvis gällande i fuktighetsmättad luft, då
transpirationen* är nedsatt. Vid avdunstning av
vattnet avsätta sig i detta lösta ämnen på
bladytan, ss. kalk i bladkanterna hos stenbräcka. Hos
vissa tropiska växter är g. särdeles stark, t.ex.
hos Coloca’sia antiquo’rum, där unga blad utskilja
o. 160 vattendroppar i minuten. G.
Gutta’tus (lat., av gutta, droppe), artnamn på
växter, som ha dropplika fläckar el. på vilkas blad
vätskedroppar framträda vid fuktig väderlek.
Gutti, farm., se Gummigutta.
Guttif’erae (Hyperica’ceae\ blödeväxter,
fam. av ordn. Parieta’les, omfattande över 800 arter
med utbredning mellan vändkretsarna, särsk. i
tropiska regnskogar, träd el. buskar, mera sällan örter,
med motsatta el. kransställda, helbräddade blad,
stora, regelbundna, i knippen anordnade blommor,
till skilda grupper el. synandrier förenade ståndare
samt kapsel, bär el. stenfrukt. Bladen äro ofta
försedda med oljekörtlar. Fam. innefattar flera
grupper, vilka ofta var för sig räknas som
självständiga fam. De viktigaste släktena äro
Hype-ri’cum (johannesörtsläktet), Clusia, CalophylVum,
Garci’nia, Mamme’a och Pentades’ma. G
Guttifera’les, bot., se Parietales.
Guttman [gott’-], Jakob, judisk-tysk teolog och
religionsfilosof (1845—1919), 1892 rabbin i Breslau.
G., som varit banbrytande för den judiska
medel-tidsfilosofiens utforskning, har källkritiskt
behandlat Salomo ibn Gabirols filosofi (1889) och i arbetet
”Die Scholastik des 13. Jahrhunderts in ihren
Be-ziehungen zum Judenthum und zur jüdischen
Litteratur” (1902) påvisat Maimonides’ och Gabirols
inflytande på sådana skolastiker som Albertus
Magnus och Wilhelm av Auvergne samt därjämte på
Roger Bacon. H.Wsn.
Guttorm Sigurdsson, norsk konung (1200—04).
Son till konung Sverres son Sigurd Lavard,
valdes han i jan. 1204 av birkebeinarna i Bergen
till konung.- Han avled redan i aug. s.å., som
det antogs, av gift.
— 397 —
— 398 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
