Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guttorm Sindre - Guttural - Gutturalton - Gutvalia, Roma kloster - Gutzeit & co. - Gutzkow, Karl Ferdinand - Gutzmann, Hermann - Gutår - Guvernant - Guvernement - Guvernör - Guy - Guyana - Guyane française - Guyau, Jean-Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTTORM SINDRE
Guttorm Sindre, norsk skald (900-talet), enl.
Snorre Harald Hårfagers vän. Av hans diktning
ha bevarats endast delar av en ”Håkonardråpa”,
som förhärligar Håkon den gode.
Guttura’l (av lat. guttur, strupe), språkv., om
språkljud; som adj.: som frambringas i strupen el.
bakre delen av munnen: som subst.: på detta sätt
frambragt språkljud, strupljud. G. äro dels f r ä
m-r e, t.ex. tyskt ch (/) i ach och dels bakre, t.ex.
holl. ch el. det sydsv. skorrande r. Hit höra också de
s.k. bakre el. hårda vokalerna a, o, å. Jfr Konsonant
och Vokal. Termen är numera mindre bruklig.
Gutturalton, mus., strup- el. svalgton, den
stämklang, som framkommer genom att strupen el.
svalget snöres samman och hindrar ljudvågornas
fria genomgång.
Gutva’lia, R o m a kloster, se Roma.
Gutzeit & co., se Enso-Gutzeit oy.
Gutzkow [got’skå], Karl Ferdinand, tysk
författare (1811—78), en av de främsta krafterna i
det liberala ”unga Tyskland”. G. började sin bana
i W. Menzels
"Lite-raturblatt” (1832—34)
och skrev bl.a. de
po-litiskt-litterära essäerna ”öffentliche
Cha-raktere” (1835). I ett
företal till
Schleier-machers ”Briefe über
Lucinde” (s.å.)
kämpade G. för den fria
kärlekens rätt. Romanen
”Wally, die
Zweifle-rin” (1835) chockerade
genom en
kristendoms-fientlig tendens, som
på det häftigaste
an
greps av Menzel, vilket resulterade i
myndigheternas ingripande. 1837—42 redigerade G. tidskr.
”Der Telegraph”. 1846—50 var han dramaturg vid
hovteatern i Dresden. Han utvecklade under dessa
år en synnerlig produktivitet och polemiserade
energiskt mot män som Hegel och Görres. Mot
sin forne beskyddare Menzel, Goethe-hataren,
skrev han ”Goethe im Wendepunkt zweier
Jahr-hunderte” (1836). Sorgespelet ”Richard Savage”
(1839) inledde en lång rad dramer, bl.a. ”Patkul”
(1840), ”Die Schule der Reichen” (1842), ”Zopf und
Schwert” (1843), ”Das Urbild des Tartuffe” (1844),
”Uriel Acosta” (1846), ”Der Königsleutnant” (1849)
och ”Ella Rose” (1856), varav flertalet på sin tid
översattes och spelades i Sverige. G. var en
skicklig dramatiker med god blick för den sceniska
effekten. — I sina digra romaner, "Die Ritter vom
Geiste” (9 bd, 1850—52), ”Der Zauberer von Rom”
(9 bd, 1858—61) o.a., visar han sig påverkad av
Eugène Sue. Han släppte dock aldrig kravet på
dikten som ett vapen i tidens politiska kamp. Som
kritiker fruktad för sin vassa penna vann han som
diktare aldrig det erkännande han drömt om. Hans
”Gesammelte Werke” utkommo i 12 bd 1873—75.
— Litt.: H. Houben, ”Studien über die Dramen
K. G:s” (1899); J. E. Dresch, ”G. et la jeune
Alle-magne” (1904); L. Maenner, ”K. G. und der
demo-kratische Gedanke” (1921). A.Bd.
Gutzmann [got’s-], H e r m a n n, tysk läkare
(1865—1922), grundare av och från 1909 prof, i
foniatri (ljudbildningslära) i Berlin. Bland G:s
skrifter märkas ”Des Kindes Sprache und
Sprach-fehler” (1894), ”Das Stottern” (1898), ”Physiologie
der Stimme und Sprache” (1909), ”Stimmbildung
und Stimmpflege” (1906), ”Sprachheilkunde” (1893,
3 Aufl. 1924).
Gutå’r (eg. gott dr), äldre motsvarighet till ”skål”;
urspr. önskan om ett gott och lyckligt år.
Guvernant’ [el. -agt’] (fra. gouvernante),
hemlärarinna; förr: dam, som övervakar och handleder
förnäma unga kvinnors uppfostran och undervisning
(jfr Guvernör 2).
Guvernement’ (fra. gouvernement, av gouverner,
styra, av lat. guberna’re), förvaltningsområde, län,
provins, i Sverige förr särsk. om erövrad pro1
vins e.d. (jfr Guvernör).
Guvernö’r (fra. gouverneur, eg. styresman, se
Guvernement). 1) Förr i nästan alla europeiska
stater benämning på högste styresmannen över
ett större förvaltningsområde. Titeln bibehålies
alltjämt för koloniernas högsta
förvaltningschefer. I USA är g. benämning på delstaternas
förvaltningschefer. — I Sverige användes titeln g.
redan på 1500-talet. G. var i realiteten en
landshövding, ehuru vanl. högre avlönad än denne.
Båda skulle följa samma instruktion, och det
var endast i militära angelägenheter, som g:s
befogenheter voro mera vittgående. Reellt, men
icke alltid formellt, var han högste
militärbefälhavare i sitt guvernement, så gott som
undantagslöst bestående av ett ur försvarssynpunkt
viktigt län. Samtliga g. voro också militärer,
oftast av mycket hög rang. I 1719 och 1720 års
RF förbjöds tillsättning av g. i egentliga
Sverige. Jfr Generalguvernör och Militärguvernör.
— G. användes också som titel på chefen för
Generalbergsamtet och Bergskollegiet 1637—51
och på chefen för krigsskolan på Karlberg 1792
—1867. OS.
2) I sht förr: person, som övervakar och
handleder en högättad ynglings, särsk. furstes
uppfostran och undervisning (jfr Guvernant).
Guy [fra. utt. gi, eng. gai], franskt och
engelskt mansnamn, av fhty. IVido (ty. Veit). Jfr
Guido.
Guyana [gya’na], se Guayana.
Guyane frangaise [güijann’ frausä’z], officiella
namnet på Franska Guayana (se Guayana, sp.
217).
Guyau [güijå’], Jean-Marie, fransk filosof (1854
—88). G. föddes i Laval, uppfostrades och
hand-leddes i studiet av
antiken och Platon av
sin styvfar, filosofen
A. Fouillée, blev
li-cencié ès lettres vid
17 års ålder och
mottog 19-årig ett pris av
Académie des
Sciences morales et
politi-ques för ett historiskt
arbete om
nyttomo-ralen. Ett svårt
bröstlidande tvang honom
att avstå från den
filosofiska lärarbanan
— 399 —
— 400 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
