Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, 6. Gustaf Fredrik - Gyllenborg, 7. Fredric - Gyllencreutz, Carl Gustaf - Gyllenduk - Gyllene bulla - Gyllene förbundet - Gyllene horden - Gyllene hornet - Gyllene kalven - Gyllene legenden - Gyllene medelvägen, Den - Gyllene regeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENE REGELN
förfäderna, ett förebud om en senare tids götiska
diktning. Sitt förnämsta uttryck fick G:s stoicism
i ”Ode öfver själens styrka”, vars sista strof han
skrev vid fru Nordenflychts dödsbädd (1763). S.å.
for Creutz som minister till Spanien, och året
därpå gjorde G. ett rikt resonemangsparti. Han
upphörde nu att dikta för lång tid framåt, och när
han åter började, var det utan den tidigare
entusiasmen. Han skrev skådespel, som äro helt
bortglömda, och hjältedikten ”Tåget öfver Bält”
G785), som är mest känd genom Tegnérs ord, att
”äfven dikten har sin frusna våg”. Stor
popularitet ha däremot hans ”Fabler” vunnit. G. utsågs
till led. av Svenska akad. vid dess stiftande 1786.
■— Den viktigaste källan för kännedomen om G:s
karaktär och utveckling är hans på gamla dagar
nedskrivna självbiografi, ”Mitt lefverne” (utg. av
G. Frunck, 1885), omfattande tiden 1731—75. G.
samlade sina tidigare dikter i ”Vitterhets-arbeten
af Creutz och G.” (1795, 2 uppl. 1812) och utgav
därjämte ”Sednare vitterhets-arbeten” (1795) samt
”Theater-stycken” (1797). — Litt: O. Levertin,
”Dygdens sångare” (i ”Svenska gestalter”, 1903);
M. Lamm, ”Upplysningstidens romantik”, 1
(1918); G. Sahlberg, ”G. F. G.” (1943). A.Wn.
7) F r e d r i c G., sonson till G.4), greve, jurist
(1767—1829), efter tjänstgöring i Svea hovrätt
slutl. assessor där 1792, revisionssekr. och
general-auditör 1794, förordnad att biträda justitiekanslern
1796—1809, justitieråd sistn. år,
justitiestatsminis-ter och en av rikets herrar 1810.
Gyllencreutz [-kröits], Carl Gustaf,
ämbetsman (1637—1720), blev efter diplomattjänst 1674
kommissarie i Reduktionskollegium och
häradshövding, 1692 lagman i Uppland; 1719 erhöll han
avsked med landshövdings titel. Vid 1682 års
riksdag inlämnade G. ett memorial mot enväldet,
vilket ådrog honom Karl XI :s onåd, vid 1713 års
riksdag tillhörde han oppositionen och skall sedan ha
deltagit i utarbetandet av det författningsförslag,
som blev grundvalen för 1719 års RF. Vid 1719
års riksdag var G. medl. av kommissionen över
Görtz och uppfördes på riksrådsförslag. PS.
Gyllenduk, ett ofta i äldre svenska handlingar
förekommande namn, åsyftande tyger med invävd
guldtråd.
Gyllene bulla (lat. bulla au’rea), i allm.
beteckningen för en urkund, beseglad med guldsigill.
Namnet har emellertid inskränkts att särsk. gälla
vissa viktiga statsakter, som utfärdats av
Tysklands medeltida kejsare. Framför allt har
beteckningen kommit att avse den samling
riksförordning-ar, som 1356 kungjordes av kejsar Karl IV. Den
stadfäste bl.a. formerna för kejsarval och fastslog
rätten till kurfurstevärdighet för vissa furstehus.
Vidare fastslogos bestämmelserna om
landsfre-den m.m. Akten ökade avsevärt kurfurstarnas
makt. E.Lö.
Gyllene förbundet, sammanslutning 1586 mellan
Edsförbundets katolska kantoner. Se vidare
Schweiz, historia.
Gyllene horden, benämning på ett av de riken,
vari Djingis-kans välde uppdelades vid dennes
död (1227). Djingis-kan hade anvisat sin äldste son,
Djutji, den västligaste delen av väldet till underhåll,
men då denne dog före fadern, utropades den
andre sonen Batu till efterträdare. Batu residerade i ett
Karl IV:s gyllene bulla 1356. Nationalbiblioteket, Wien.
gyllene tält (mongol, sir orda), varav benämningen
g. Under Batu (d.o. 1255) och hans broder Berke
(d. 1267) nådde G. en dominerande maktställning
i Östeuropa, som den i det stora hela innehade
under efterträdarna, av vilka den märkligaste var
özbeg (1313—40). Mot slutet av 1350-talet
undergrävde familjestrider riket, 1378 övergick G. till en
usurpator Toktamisch, vars maktställning
krossades av Timur. G:s rike förde därefter en tynande
tillvaro; 1438 lösgjorde sig Kazan som ett särskilt
kanat, 1440 Krim och 1480 Astrachan, i
sammanhang varmed G:s välde definitivt störtades. Jfr
Kiptjak. C.F.
Gyllene hornet, vik av Bosporen inom Istanbul.
Gyllene kalven, se Guldkalven.
Gyllene legenden, se Jacobus a Voragine.
Gyllene medelvägen, Den g., det rätta ”lagom”,
undvikande av ytterligheter, övers, av lat. du’rea
medioc’ritas, besjungen av Horatius i Ode 2, 10.
Gyllene regeln. 1) Matem., förr använt namn på
räknesättet reguladetri.
2) Mek. Statikens g. kallas den elementära
mekanikens sats för de s.k. enkla maskinerna
(lutande planet, hävstången, blocket, skruven och
kilen), att vad som vinnes i kraft, förloras i väg
(produkten av kraft och väg är oförändrad, vilket leder
till införandet av det fundamentala begreppet arbete).
3) Religion sv. G. kallas Matt. 7:12 (”allt vad I
viljen, att människorna skola göra eder, det skolen
I ock göra dem”; jfr Luk. 6:31). I negativ
formulering, ss. i Tobits bok 4:15 (”Vad du själv icke
vill, att man skall göra dig, det må du icke heller
göra någon annan”), återfinnes satsen i judiska
skrifter, även hos icke-kristna filosofer samt i den
| gammalkristna litteraturen, där den negativa och
SU 12. –- Af? –––
14 — Red. avsl. 23/s 49.
— 418 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
