Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenhielm (namn) - Gyllenhielm, Carl Carlsson - Gyllenius, Petrus Magni - Gyllenkrok, ätt - Gyllenkrok, 1. Axel - Gyllenkrok, 2. Gustaf - Gyllenkrok, 3. Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENKROK
G. (1560—81), jämte systern adlad 1577, ståthållare
på Åbo slott 1580, samt slutl. Elisabet G. (1622
—82), dotter till hertig Karl Filip och Elisabet
Ribbing, g.m. 1) 1645 Axel Turesson Natt och Dag
(d. 1647), hovmästarinna hos änkedrottning Maria
Eleonora 1649, hos drottning Hedvig Eleonora
1654, 2) 1660 hovmarskalken friherre Baltasar
Marschalck. C.
Carl Carlsson G., friherre, krigare och
ämbetsman (1574—1650), son till hertig Karl (IX) och
prästdottern Katarina Nilsdotter från
Östergötland, Adlad med
namnet G. av Johan III
1592 sändes G. 1595 på
resor för att fullborda
sin uppfostran, varvid
han särsk. studerade
krigskonsten under
Henrik IV i Frankrike.
Efter hemkomsten
deltog G. i striderna mot
Sigismund, bl.a. i
slaget vid Stångebro och
belägringen av
Kalmar, blev 1600
skepps-amiral i Stockholm
men åtföljde s.å. som
faderns närmaste man i befälet denne till Livland.
Jämte J. De la Gardie försvarade G. med
glänsande tapperhet Wolmar men måste till slut (dec.
1601) kapitulera. I 12 år hölls nu G. i en, särsk.
efter ett misslyckat flyktförsök, hård fångenskap
i Polen. Efter hemkomsten blev han friherre (till
Bergkvara, introducerad 1625), 1616 fältmarskalk,
1617 riksråd och 1620 riksamiral. Som sådan
deltog han i organisationen av Amiralitetskollegium,
blev dess förste president och en av Kristinas
förmyndare. För flottans utveckling har dock G.
knappast haft så stor betydelse som hans
närmaste man, C. Fleming. Ytterst rojalistisk till
hela sin läggning stod G. under förmyndartiden i
en tidtals ganska skarp opposition mot
rikskanslern och dennes mera aristokratiskt färgade parti
och klandrade bl.a. frälseköpen. G. var även en
ivrig förfäktare av pfalzgreve Johan Kasimirs och
hans familjs intressen. Varken i
statsmannaegenskaper el. i arbetsförmåga kunde dock den ganska
sjuklige G. upptaga tävlan med A. Oxenstierna.
G. dog på det efter honom uppkallade Karlberg.
”Egenhändiga anteckningar af C. C. G. rörande
tiden 1597—1601” äro tryckta i ”Historiska
handlingar”, 20 (1905). — Jfr Folkskola, sp. 1219. —
Litt.: E. Granstedt, ”C. C. G. och Vasa-huset”
(i ”Personhist. tidskr.”, 1943). PS.
Gylle’nius, Petrus Magni, skolman (1622
—75), fil. mag. i Äbo 1656, lektor i matematik i
Karlstad 1665, kyrkoherde i Bolstad 1667. Förutom
ett antal dissertationer på latin och
tillfällighets-poesi har G. efterlämnat värdefulla
dagboksanteckningar 1622—67 (”Diarium Gyllenianum”, utg.
av R. Hausen 1882).
Gyllenkrok, ätt, utgrenad från den småländska
prästsläkten Krok med namnet hämtat från
Kroksbygd i Hallaryds sn. Från den 1674 med
assessorn i Åbo hovrätt Anders Krok (1622—83)
adlade ätten, vilken alltjämt fortlever, har
utgrenat sig friherrliga ätten G., stammande från G.i),
friherre 1727. Dennes änka, f. Hegardt, stiftade
1743 Svenstorps fideikommiss (Odarslövs sn,
Skåne) för sin son; dennes hustru, grevinnan Eva
Charlotta Bielke, hade 1747 av sin mormor,
Kristina Piper, som fideikommiss erhållit
Hesselby-holm; dettas fideikommissnatur överflyttades 1779
på Björnstorp (Gödelövs sn, Skåne). C.
1) A x e 1 G., friherre, krigare (1664 el. 1665—
1730), student i Åbo 1677, gick 1683 i krigstjänst,
generalkvartermästarelöjtnant vid Fortifikationen
i Kurland 1701, major vid Livgardet s.å.,
överstelöjtnant 1706, överste
och
generalkvartermästare 1707,
generallöjtnant av inf. 1722,
landshövding 1723. G.
deltog i hela Karl
XII:s polska och
ryska krig ända till 1709
och spelade därunder
en ej obetydlig roll
som tf.
generalkvartermästare, d.v.s. chef
för vägdetaljen. Efter
nederlaget vid Poltava
följde G. konungen till
Bender men sändes
snart med c:a 1,400 man åt Polen för att återknyta
förbindelsen med de där kvarlämnade svenska
trupperna. Vid Czernowitz i Moldova angrep dock en
överlägsen rysk styrka med kränkande av
Turkiets neutralitet G., som 24/» 1709 nödgades
kapitulera. G. hölls därefter i en tidvis ganska hård
fångenskap till 1722. G:s i Moskva 1711 förf,
berättelse om Karl XII:s ryska fälttåg 1707—09
(senast — dåligt — utg. av N. Sjöberg) har spelat en
stor roll i diskussionen om detta fälttåg men måste
såsom nedskriven efter händelserna trots G:s
ovanligt starka minne användas med stor försiktighet.
— Litt.: A. Stille, ”Carl XII:s fälttågsplaner 1707—
09” (1908); ”Karl XII på slagfältet” (4 bd, 1918
-I9). PS.
2) Axel Gustaf G., den föreg:s sonsons son,
friherre (1783—1865), överstekammarjunkare 1837,
grundade 1838 Råby räddningsinst. vid Lund,
skänkte 1845 till Lunds univ. sina värdefulla
zoologiska samlingar på Björnstorp och överlämnade
vid olika tillfällen betydande donationer till
lärdoms- och sjukvårdsanstalter i Lund.
3) Axel Walfrid Carl G., den föreg:s
brorsons sonson, friherre, militär (1888—1946), officer
vid Svea livgarde 1908, kapten vid Generalstaben
1920, överstelöjtnant och tf. sekundchef vid
Liv-reg:s grenadjärer 1936, överste och chef för
Hallands reg. 1937, överste på reservstat 1938.
G. var vid flera tillfällen beordrad till
flygvapnet, bl.a. som chef för 3æ flygkåren 1932
—34, och var 1930—34 knuten till 1930 års
för-svarskommitté. G., som tillhörde den krets av
officerare, som med ”Ny militär tidskr.” som
organ arbetade på en förnyelse av försvaret
efter 1925 års nedrustning, var framför allt känd
som en mycket framsynt militärskribent; han
utgav bl.a. ”Arméns krigsberedskap” (1938), ”Tysk
krigföring” (1940), ”Partisankrig” (1943) och
”Utan uppdrag i Moskva” (1945). G. var vidare
synnerligen verksam som idrottsman och skytt
— 421 —
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
