Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenkrok, 3. Axel - Gyllenlack, lackviol - Gyllenläder - Gyllenmärs, Bröms Olofsson - Gyllenram, Bertil - Gyllensköld, ätt - Gyllensläktet - Gyllenstierna, ätter - Gyllenstierna, 1. Erik Eriksson, d.ä. - Gyllenstierna, 2. Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENLACK
samt nedlade ett stort arbete för den militära
idrotten. S.E.B.
Gyllenlack, lackviol, Cheiran’thus Chei’rii,
art av fam. korsblommiga växter, förekommer
vildväxande i Medelhavsländerna och är en
halvbuske med smala, spetsiga blad och lysande gula
blommor, som utvecklas på våren. I odling
förekomma storblommiga former med enkla el. dubbla
blommor i gult, brunt, rött, t.o.m. svartrött. 1
Sverige odlas g. mest i kruka inomhus, där den
lätt kan fås att blomma under midvintern. I
sydligaste Sverige odlas den därjämte som tvåårig
blomsterväxt på kalljord. Det är ej blott
blommornas vackra färg utan kanske ännu mera deras
fina doft, som gjort växten mycket omtyckt. C.G.D.
Gyllenläder, kalv- el. svinläder, som mönstrats
genom plastisk behandling (se Läderplastik) och
därpå försilvrats samt delvis påmålats med
guldfernissa och målning i tempera el. (senare) olja. G:s
stora tid var senrenässansen och barocken, då g.
användes både till tapeter och möbelklädslar.
Mönstren voro i stort sett lika tidens textilmönster.
G. förekom även i Orienten (Persien, Kina, Japan).
•— G. imiteras numera ofta genom maskinpressning,
medan målningen mest sker för hand.
Förgyllningen sker med guldbrons. G.-tapeter imiteras i
förgylld pressad papp, s.k. japanska g.-tapeter. I.
Gyllenmärs, Bröms Olofsson,
folkvise-samlare (o. 1600—79). G., som var son till
amiralen Olof Andersson, adlad 1586 av Johan III,
och Kerstin Bröms, var fänrik vid Västgöta
kav.-reg. 1632—34, bevistade en rad riksdagar från
1627 till 1660 och dog barnlös på Karsbo i
Dalstorps sn. G. har gjort en viktig insats i svensk
litteraturhistoria som en av landets tidigaste
samlare och nedskrivare av folkvisor. I en i Uppsala
univ:s bibi, förvarad handskrift, som anses vara
utförd 1615—25, har G. sammanställt ett
hundratal dikter, dels andliga visor och psalmer (bl.a.
äldre versioner av nr 23, 279 och 424 i 1937 års
psalmbok), dels samtida kärleks- och naturlyrik,
dels folkvisor i egentlig mening, ss. riddarvisan
om Ebbe Skammelsson, den erotiska allegorien
”Apelagården” och kämpavisan ”Holger Danske
och Burman”. G:s visor, vilkas språk är färgat
av hans västgötabörd, äro utg. av A. Noreen och
H. Schück i ”B. G:s visbok” (i ”1500- och
1600-talens visböcker”, 1:2, 1885—87). E.
Gyllenram, Bertil Rudolfsson, industriman
(1887—1948), examinerades som bergsingenjör
från Tekniska högsk. 1910. Efter studieresa i
USA 1911 blev G. granskare i Patent- och
registreringsverket 1912, var anställd som ingenjör
vid gevärsfaktoriet i Eskilstuna 1912—15, vid
Husqvarna vapenfabrik 1915—29, därvid som
dir.-assistent från 1919. Vid ab. Järnförädling,
Hälleforsnäs, var G. verkst. dir. 1929—37; sistn. år
utsågs han till verkst. dir. för ab. Nordiska
armaturfabrikerna, 1939 även för Linköpings
armaturfabrik. G. var led. av Sveriges
standardiserings^-kommission samt av styrelserna för Sveriges
me-kanförbund, Metallografiska inst. och Sveriges
industriförbund. A.Lg.
Gyllensköld, adlig ätt, se Carlheim-Gyllensköld.
Gyllensläktet, namn på växtsläktena Barbaraè’a
och Erys’imum.
Gyllenstierna, från danska adelsätten Gylden-
stierne* utgrenade svenska ätter. En av dessa,
den 1705 utslocknade ätten G. af S v a n e h o 1 m,
introducerades på svenska riddarhuset 1664 med
Erik Hardenberg G. (1622—65) till Svaneholm
och Karsholm i Skåne, sonsons son till
Gylden-stierne 3) och tillhörande en från riddaren och
riksrådet Knud Nielsen (d. 1401) stammande
ättegren. Samtliga övriga svenska G.-ätter, vilkas
beteckningar och släktskap framgå av bifogade
släktöversikt, stamma från den sistn:s bror, Erik
Nielsen (d. före 1455), 1444 hövitsman på
Aal-borghus, och dennes son, nedannämnde G.i).
Den friherrliga ätten G. af Lundholm, som
alltjämt fortlever, innehar som fideikommiss
Krapperup och Bjärsgård i n.v. Skåne. C.
1) Erik Eriksson d.ä. (d. 1477). G:s
livsöde bestämdes genom hans giftermål 1446 med
Kristina, dotter till Karl Knutsson Bonde, som
sedermera blev svensk konung. G. erhöll 1446
Borgholm med Öland att förvalta. Han tog plats
i riksrådet 1450, var en av kung Karls främsta
medhjälpare, belägrades under danska kriget på
Borgholms slott, kapitulerade och tillfångatogs
1456. G. blev 1457 Kristian I:s undersåte men
berövades sitt forna inflytande. Efter kung Karls
restitution trädde G. åter i förgrunden inom det
svenska rådet, erhöll under Sten Sture d.ä. ett
flertal diplomatiska uppdrag samt Stäkeholm i
förläning. E.Lö.
2) Kristina G. (1491—1559), den föreg:s
sondotter, blev 1509 förlovad och 1511 g.m. Sten
Svan-tesson Sture, som följ, år blev Sveriges
riksföreståndare. Makens dynastiska politik torde i mycket ha
avgjort hennes allmänna inställning. Efter Sten
Stures nederlag och död 1520 framträdde hon som
representant för riksföreståndarens familj och de med
denna förknippade politiska traditionerna.
Understödd av en krets av Sturehusets trognaste
anhängare bemannade hon Stockholm, uppehöll
försvaret mot de kungl. belägringstrupperna och
utfärdade skrivelser till sina anhängare ute i riket
för att egga till motstånd mot den danska
inva-sionshären. Kanslern Peder Jakobsson sändes i
en diplomatisk beskickning till Polen för att utver-
Kristina Gyllenstierna. Detalj av det s.k. Stureskåpet i
Västerås domkyrka.
— 423 —
— 424 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
