Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik - Gymnastikdirektör - Gymnastikdirektörsförbundet - Gymnastikfolkhögskola - Gymnastikfrämjandet, Riksförbundet för gymnastikens främjande - Gymnastikförbund - Gymnastikinstitut - Gymnastikkonsulent - Gymnastiklärare - Gymnastiklärarsällskapet - Gymnastikmärken - Gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund - Gymnastik- och idrottsmuseet - Gymnastik- och idrottsskolan (GIS) - Gymnastikredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIKDIREKTÖR
cipiella synpunkter” (1933) samt O. Holmberg,
”Den svenska g:s utveckling. Per Henrik Ling och
hans verk” (1939). O.Kgh.
Gymnastikdirektör benämnes den, som enl. 1887
års stadga utexaminerats från 3:e årskursen vid
Gymnastiska centralinst. el. som kvinnlig
gymnast avlagt examen vid detta inst. Samma
rättighet tillkom dem, som utgått från Sydsvenska
gymnastikinst. el. Arvedsons gymnastikinst. t.o.m.
1934. Efter d.å. erhåller endast den, som avlagt
gymnastikdirektörsexamen vid Gymnastiska
centralinstitutet*, titeln g.
Gymnastikdirektörsförbundet, se Svenska
gymnastik direktörsförbundet.
Gymnastikfolkhögskola, kombination av
folkhögskola och utbildningsanstalt för ledare i frivillig
gymnastik, som först tillämpades av dansken Niels
Bukh i Ollerup, sedermera på Snoghöj (likaledes i
Danmark, dock uteslutande för kvinnor) samt fr.
o.m. 1937 på Lillsved (på Värmdön), vilket av
privatperson för detta ändamål donerats till Svenska
gymnastikförbundet.
Gymnastikfrämjandet, Riksförbundet för
gymnastikens främjande, en
sammanslutning, bildad 1933 med uppgift att driva
propaganda för samt ekonomiskt stödja den frivilliga
gymnastiken i Sverige. G. utger en ill. årsbok.
Gymnastikförbund. 1) Fédération
Internationale de gymnastique (FIG),
Internationella gymnastikförbundet, stiftat 1881 urspr.
under namn av Fédération européenne de
gymnastique. Det anordnar tävlingar vid Olympiska spelen
samt övriga internationella tävlingar i frigymnastik
men icke i svensk gymnastik. 1
2) Fédération Internationale de
gymnastique Ling (FIGL), Internat.
gymnastikförbundet Ling, bildat 1923 på svenskt
initiativ, till 1930 under namn av Fédération de
gymnastique éducative. Dess ändamål är att sammanföra
förbund m.fl., som arbeta med ungdomens fysiska
fostran på grundval av Lings principer. Det
anordnar kongresser ung. vart 4:e år och utger sedan
1930 ”Bulletin de la FIGL”, vilken sedan 1934
sam-manslagits med Nordens gymnastikförbunds
tidskrift (se nedan).
3) Nordens gymnastikförbund, en
sammanslutning av ledande nordiska
gymnastikorganisationer, bildad 1919 på svenskt initiativ
med ändamål att verka för vidgad kännedom om
och förståelse för de olika nordiska ländernas
gymnastiska metoder m.m. 1932—38 avhöllos s.k.
elit-gymnastikläger inom de 4 större nordiska länderna
med demonstrationer, uppvisningar och bollspel.
Sedan 1932 utger förbundet tidskr. ”Fysisk fostran
och vetenskapen”.
4) Nordiskt förbund för k v i n
nogymnast ik, bildat 1922 på finländskt initiativ
med ändamål att främja en rationell kvinno- och
barngymnastik genom anordnandet av
utbildnings-kurser i de till förbundet anslutna länderna. Elli
Björksténs* gymnastik har genom dessa kurser
vunnit stor utbredning. Dess organ är sedan 1927
”Nordisk Kvinnogymnastik”.
5) Svenska gymnastikförbundet, se
d.o. och Gymnastikmärken.
Gymnastikinstitut, utbildningsanstalt för lärare
och lärarinnor i frisk- och sjukgymnastik. Se
Gym
nastiska centralinstitutet, Arvedsons gymnastiska
institut och Sydsvenska gymnastikinstitutet.
Gymnastikkonsulent, befattning i
Skolöverstyrelsen, som tillkom 1932, då de sedan 1915 för
folk-| skolan anställda
gymnastikinspektörer-n a (ett 20-tal) ersattes med en manlig (i:e) och en
kvinnlig (2:e) g. i:e g. erhöll 1937 inspektionsrätt
i i gymnastik över alla under Skolöverstyrelsen
sorterande skolor och anstalter.
Gymnastiklärare, se Gymnastiska centralinstitutet
Gymnastiklärarsällskapet, se Svenska
gymna-stiklärarsällskapet.
Gymnastikmärken, utdelade av Svenska
gymnastikförbundet, äro trupp-, elit- och
spänstmärken. Truppmärket tillkom 1923 och
utdelades i brons och silver 1923—28; 1928 antogs
ett nytt sådant i 4 grader. För att erhålla detta
fordras deltagande i en gymnastiktrupp, som
uppvisar ett dagövningsprogram för vissa, av
förbundet sanktionerade domare och härvid
godkännes. Programmet sammanställes i huvudsak
av förbundets tekniska utskott. Märket i brons,
silver, guld och guld med emalj erövras av
seniorer efter 1 :a, resp. 3:e, 6:e och I2:e
godkända provet. Dessutom finnes för juniorer (13
—15 år) ett truppmärke i brons och silver.
Elitmärket, stiftat 1928, fanns urspr. i 3
grader med ökade fordringar (svårare rörelser och
övningar) för varje grad. 1939 tillkom en 4:e
grad, ett s.k. påbyggnadsmärke, som erhålles efter
ånyo avlagda prov för 3:e graden.
Spänstmärket el. 1 e j o n m ä r k e t, stiftat 1940, finnes i
4 grader (brons, silver, guld och guld med 1—3
ringar) för gymnast, som under 1—16 terminer
deltagit i ett visst minimiantal protokollförda
frivilliga gymnastikövningar. O.Kgh.
Gymnastik- och idrottsföreningarnas
riksförbund, se Svenska gymnastik- och
idrottsföreningarnas riksförbund.
Gymnastik- och idrottsmuseet, se Idrottsmuseet.
Gymnastik- och idrottsskolan (GIS), förlagd
till Krigsskolan, Stockholm, och underställd dess
chef, tillkom jämlikt 1942 års försvarsbeslut.
Dessförinnan hade den varit provisoriskt organiserad
från 1936. G:s uppgift är att utbilda officerare
och underofficerare ur samtliga försvarsgrenar till
militära gymnastik- och idrottsledare, vissa
underofficerare därjämte till fäktinstruktörer.
Gymnastikredskap. Man brukar indela de
moderna g. i fasta, flyttbara och mindre redskap
för lek m.m. a) Fasta g.: Bomsystem
(bommen göres nu ganska kort, 4,0—4,5 m, och
har vanl. motvikter i båda ändar), r i b b s t o 1,
väggstege, stundom benämnd a vmat
arstege (för nedgång från båglinans övre del),
lodstege (även vågstege finnes stundom),
repstege (ofta benämnd lejdare), lodlina
(även som avmatarlina för nedgång från
båglina) samt b å g 1 i n a (ofta benämnd
slaglina). — b) Flyttbara el. rörliga g.:
Fristående bomsystem (stagade i sidled),
bänk, häst, plint, hoppställ med
h o p p 1 i n a och ribba, korgbollställ (ofta
till att träda på hoppstället el. numera vanl.
fastsatt i väggen och försett med stoppbräda), matta
(längre för handvolter o.d., kortare vid svårare
hopp), b om sadel samt satsbräda (även
— 443 —
— 444 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
