Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gynofor - Gynofylli - Gynogamoner - Gynomoneci - Gynostegium - Gynt, Per - Güntert, Hermann - Günther (namn) - Günther av Schwarzburg - Günther, släkt - Günther, 1. Claës - Günther, 2. Ernst - Günther, 3. Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYNOFYLLI
mellan såväl blomhylle och ståndare som mellan
ståndare och pistill (Capparidaceaé). G.
Gynofylli’ (till grek, gyne’, kvinna, och fyllon,
blad), missbildning hos blomma, varvid fruktbladen
omvandlats till mellanblad. G. förekommer ej
sällan hos vissa klöverarter, särsk. vitklöver. Se
Vire-scens.
Gynogamoner [-må’-], biol., se Gamoner.
Gynomoneci’, bot., se Könsfördelning.
Gynoste’gium, en för blomman av fam.
Ascle-piada’ceae utmärkande bildning, uppkommen genom
sammanväxning av androeceum och gynoeceum.
Hos orkidéerna* förekommer en liknande, ehuru
morfologiskt ej homolog bildning, colum’na,
stun-om kallad g. el. gynostem’ium.
Gynt, Per, norsk sägengestalt. Sägner om G.
nedskrevos och trycktes först av P. C. Asbjörnsen
i dennes ”Norske Huldre-Eventyr og Folkesagn”,
1848 (”Rensdyrjagt ved Ronderne”). Från
Asbjörnsen lånade Henrik Ibsen namnet och från saga och
folktro materialet till sin dramatiska dikt ”Peer
Gynt” (1867). Flera sägner om G. berättar Per
Aasmundstad i ”Syn og segn”, 1903. Främst på
grundval av nämnda arbeten utg. Rudolf Muus
romanen ”Per Gynt” (1910—11). Många försök ha
gjorts att finna en historisk förebild till G. Länge
nöjde man sig med att förklara G. mytologiskt el.
som ett öknamn på Per, avlett av verbet gyna, se
med lurande blick, kisa. Men ett öknamn, bildat
av ett verbs perf. part., är orimligt i norska. G. är
helt säkert ett efternamn (familjenamn). I Fron i
Gudbrandsdalen, som folktraditionen utpekar som
G:s hemtrakt, bodde 1557 en Jonn Gynnthe. Mycket
tyder på att G. bott där och att han är identisk med
en Peder Laurissen, som brukade gården Hågå o.
1650. I ”Reise gjennem Gudbrandsdalen 1775”
berättar Gerhard Schöning, att ”en adlig familj vid
namn Günter fordom bott” på Hågå. — I Dalarne
omtalas en Peder Gynt (Gynth) ofta i skriftliga
källor från 1476 till 1505. Han bodde i St. Skedvi
socken vid Kopparberget (Falun), där han vai
bergsman och hyttägare. Hans sigill, som finns
bevarat på ett diplom, visar ett bomärke, icke ett
vapen. I Dalarne finns också muntlig tradition om
en P. G., en farlig rövare, som hade sitt tillhåll i en
grotta, vilken ännu kallas ”Per Gynthes hål”. Man
har icke kunna påvisa något samband mellan denne
och bergsmannen, som antagl. var en invandrad
tysk. — Något samband mellan de norska och
svenska G. är föga sannolikt. Rimligast är, att
namnlikheten går tillbaka på ett gemensamt
ursprung i det tyska Günther, en hypotes, som stödes
av talrika varianter av namnet på olika platser och
genom flera decennier. — Litt.: Art. i ”Maal og
minne” (1930), ”Norsk folkekultur” (1932 och 1933),
”Edda” (1935), ”Vecko-journalen” (i935’-5o);
”Norsk folkedikting, Segner” (1939). H.S.B.
Güntert, H e r m a n n, tysk språkforskare (f.
1886), prof, i Rostock 1921, i Heidelberg 1926. G.
har utg. ett flertal språkvetenskapliga skrifter, ss.
ӆber Reimwortbildungen im Arischen und
Alt-griechischen” (1914), ”Indogermanische
Ablaut-probleme” (1916), ”Grundfragen der
Sprachwis-senschaft” (1925), samt har utövat ett, i
åtskilligt dock täml. ytligt författarskap, vari han
söker lösa religionshistoriska problem på
ling-vistisk grundval. På 1930-talet riktades G:s
in
tresse i stor utsträckning mot germansk
förhistoria och religionshistoria; hans arbeten inom
dessa områden, bl.a. ”Der Ursprung der Germanen”
(1934), ”Runen, Runenbrauch und Runeninschriften
der Germanen” (1934), ”Studien zur
nordgermani-schen Religionsgeschichte” (1939), ha dock icke
vunnit större beaktande utanför Tyskland. [C.F.]L.
Günther, tyskt mansnamn, se Gunnar.
Günther av Schwarzburg, tysk-romersk
konung (1304—49), son till Henrik XII av
Schwarzburg. Efter faderns död 1324 förvaltade G.
arvlandet jämte brodern Henrik. Han utvidgade
genom köp väsentligt sitt landområde. I de tyska
inbördesstriderna räknades G. som en av kejsar
Ludvigs trognaste anhängare. Efter Ludvigs död
blev G. det wittelsbachska partiets tronkandidat
gentemot Karl IV. Kort efter valet drabbades G.
av en dödlig sjukdom, enl. rykte förorsakad av
förgiftning. Trots militära framgångar emot Karl
avsade sig G. sin krona mot gottgörelse i
penningar och landområden. Han avled omedelbart
därefter. E.Lö.
Günther, från n. Tyskland stammande släkt, av
vilken tvenne bröder 1720 blevo svensk adel. Från
den ene av dem, översten Christian Ernst G. (1685
—1772), härstamma nedannämnda släktmedl.
1) Claes Efraim G., jurist, politiker (1799—
1861), fil. mag. i Uppsala 1824, protokollsekr. 1840,
revisionssekr. 1842. G. inträdde april 1848 som
konsultativt statsråd i den efter marsoroligheterna
s.å. bildade ”liberala” ministären. Sedan dennas
förslag till en ny representationsordning fallit vid
riksdagen 1850, avgick G. efter riksdagens slut
(1851) och blev led. av Högsta domstolen
(justitie-råd 1851—56 och 1858—61). 1856—58 var G.
justi-tiestatsminister.
2) Ernst Axel G., den föreg:s son, diplomat
(1850—1927), sekr. i Kommerskollegium 1891,
kommerseråd och byråchef där 1897—1904, överdir.
och chef för Patent- och registreringsverket 1904—
05, envoyé i Kristiania 1905—08, i Köpenhamn 1908
—18. Han utgav två memoarverk från
diplomatåren i Kristiania och Köpenhamn (båda 1923).
3) Christian Ernst G., den föreg:s son,
diplomat (f. V12 1886). G. blev efter studier vid
Lunds univ. fil. kand. 1909, jur. kand. 1916,
notarie i Lantbruksstyrelsen 1918, tf. 1 :e kanslisekr.
i Handelsdep. och chef för dess traktatbyrå 1922,
överflyttade 1925 till Utrikesdep., där han gjorde
en snabb karriär, blev 1928 chef för
handels-avd. och 1930 utrikesråd, var 1930—34 envoyé i
Buenos Aires,
Santiago de Chile,
Mon-tevideo och
Asun-cion, 1934—37
kabi-nettssekr. i
Utrikesdep. och 1937—39
envoyé i Oslo. I dec.
1939 kallades G. från
ministerposten i Oslo
för att som
utrikesminister i P. A.
Hanssons nationella
samlingsregering leda
Sveriges
utrikespolitik; på denna post
— 451 —
— 452 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
