Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gypsophila - Gyri - Gyrinidae, Gyrinus - Gyro - Gyrohorisont - Gyroklinometer - Gyrokompass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYRI
Gypsophila elegans.
Foto Weibulls.
Gyri, anat., hjärnvindlingar, se Hjärna.
Gyrfnidae, Gyri’nus, zool., se Virveldykare.
Gyro [j-] (av grek, gyros’, rund), dets. som
gyroskop.
Gyrohorisont, ett i flygplan använt instrument,
utvisande längd- och tväraxelns lutning. G. giver
en ”naturlig” bild av luftfarkostens läge i
förhållande till horisonten. Den är uppbyggd av ett
lodsökande gyroskop, d.v.s. gyroskop med
pendelstyrning, inneslutet i ett instrumenthus. På
gyro-skopet är monterad en horisontbalk framför
instrumenttavlan. På instrumenttavlans glas el.
bakom detsamma finnes en liten flygplansbild. När
luftfarkostens och därmed instrumentets
längd-el. tväraxel lutar, kvarstå gyroskopet och
horison-talbalken i sitt ursprungliga läge, medan däremot
flygplansbilden intager luftfarkostens läge. De
allm. förekommande g. äro vakuumdrivna. H.Kn.
Gyroklinometer, benämning på i flygplan
använda instrument (jfr Klinometer), vilka utvisa
planets rörelse el. läge i förh. till en (enkel g.), två
el. samtliga dess tre (sammansatt g.) huvudaxlar
(lod-, längd- och tväraxel). G. är föråldrad och
numera ersatt av girindikator*, utvisande rörelsen
kring luftfarkostens lodaxel samt tväraxelns
lutning (sidlutning), gyrohorisont*, utvisande
längd-och tväraxelns lutning, och kursgyro*, utvisande
läget kring lodaxeln.
Gyrokompass, en hastigt roterande snurra el.
gyro, så upphängd, att dess rotationsaxel
ständigt vilar horisontalt. Gyralkraften, tyngdkraften
och den därav framkallade precessionen förläna
g. riktkraft, d.v.s. strävan att alltid inställa
rota-tionsaxeln i meridianens riktning, den s.k.
rättvisande n.-s.-riktningen. — En helt och hållet fritt
upphängd, hastigt roterande snurra, ett gyroskop,
strävar på gr. av gyralkraften att ständigt
bibehålla rotationsaxeln i samma riktning i rymden.
Pekar denna axel mot en viss fixstjärna, strävar
den att oberoende av jordens rörelse ständigt
bibehålla sin riktning mot samma fixstjärna.
Utsät-tes ena gyroaxeländan för ett mot axeln
vinkelrätt tryck, motsätter sig axeln varje avvikning i
tryckets riktning (gyralkraften) och avviker, så
länge trycket verkar, i en riktning vinkelrätt mot
tryckets (precession); det håll, åt vilket
avvik-ningen sker, är beroende av gyrots
rotationsrikt-ning. Begränsas ett enl. ovan fritt upphängt gyros
rörelsefrihet så, att dess axel ständigt bibehålies
horisontal, uppstår, om gyroaxeln ej är inriktad
i meridianriktningen, ett lodrätt nedåt verkande
tryck på den axelända, som står ost om
meridianen, varigenom gyroaxeln på gr. av precessionen
strävar att vrida sig in mot meridianen.
På fig. tänkes jorden betraktad på stort avstånd
i jordaxelns förlängning från sydpolen. Ett gyro
anses upphängt vid ekvatorn som en pendel
(Sper-ry); gyroaxeln tänkes f.n. (läge I) stå inriktad med
nord-ändan i öst. Efter ett visst tidsförlopp har
gyrot på gr. av jordens rotation förflyttat sig från
läge I till II. I det senare läget tvingas gyrot på
gr. av tyngdkraften att liksom i läge I hänga
vertikalt (det streckade gyrot å fig.). På gyrots
nord-axelända uppstår då ett tryck, som verkar lodrätt
nedåt; på motsatt ända verkar samma kraft
lodrätt uppåt. Genom precessionen tvingas gyroaxeln
att vrida sig vinkelrätt mot tryckets riktning, d.v.s.
in mot meridianen, vilken den passerar med något
höjd nordända. På gr. härav fortsätter
nordändan att svänga över väst om meridianen, där
den så att säga möter horisontplanet, tvingas att
vända och passerar åter meridianriktningen med
något sänkt nordända. Svängningarna kring
meridianläget skulle alltjämt fortgå, såvida ej gyrot
”dämpades” och efter en serie svängningar
bringades till vila i
meridianens riktning.
— Principen för
g:s
inriktningsför-måga blir
densamma, om gyroaxeln i
stället tänkes flyta i
en vätska (Anschütz).
— De
dämpningsan-ordningar, som
förekomma, bestå ant.
däruti, att en vätska
i ett rör tillätes
rinna fram och åter
mellan två
kommuni
cerande kärl på sådant sätt, att motprecession
uppstår (Anschütz), el. däruti, att gyrohuset
medelst en excentriskt anbragt tapp är förenat med
en under detsamma sittande pendel, varigenom den
för gyrots dämpning erforderliga
motprecessio-nen uppstår (Sperry). — På annan lat. än
ekvatorn äro meridianerna ej sinsemellan parallella.
Sedan gyroaxeln på gr. av
dämpningsanordning-arna efter 2 å 2V2 svängningar tvingats att
”stoppa upp” i meridianriktningen, ställer den sig på
n. lat. med nordändan något över horisontalplanet
och följer därigenom automatiskt
meridianvrid-ningen.
G. bör så uppställas på fartyget, att den röner
minsta inverkan av fartygets rörelse i sjö. För
g:s avläsande även på andra platser av fartyget
anordnas ett flertal repeterkompasser, vilka genom
följe- och vändmotorer helt följa den s.k.
huvud-el. moderkompassen. En graderad kompassros
medgiver kompassens avläsning emot ett fast
styr-”streck”, inriktat i fartygets långskeppsriktning.
Enär gyrots på huvudkompassen svängningstid är
c:a 85 min, måste gyroanläggningen igångsättas
minst 3 tim, innan repeterkompasserna skola
tagas i bruk (2 å 2 V2 svängningar). — Litt.: S.
Ulff, Y. Naumann & J. Stefenson, ”Lärobok i
na
— 455 —
— 456 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
