Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gysinge - Gysis, Nicolaus - Güstrow - Güterbock, Hans Gustav - Gütersloh - Gytheion (Marathonisi) - Gyttja - Gyttjemassagebad - Güttler, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYSIS
Gysinge bruksherrgård.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
uppfördes 1832—51 efter ritningar av C. C.
Gjör-well d.y.; det restaurerades 1920 och användes nu
som rekreationshem. — Namnet är bildat till
Gy-singen, beteckning på den starka ström i Dalälven,
vid vilken samhället är beläget. Ordet
sammanhänger med isl. gjösa, våldsamt bryta fram. Se E.
Hellquist, ”Om de svenska ortnamnen på -inge,
-unge och -unga”, 1904, sid. 247. P.;Er.
Gysis, N i c o 1 a u s, grekisk-tysk målare (1842
—1901), behandlade gärna motiv ur bayerskt
folkliv el. grekiska och orientaliska scener: ”En
hönstjuv straffas”, ”Vårsymfoni”.
Güstrow [gys’trå], stad i Mecklenburg, vid
Warnows biflod Nebel 30 km s. om Rostock;
28,218 inv. (1939). G., grundat i början på
1200-talet, var 1316—1436 säte för furstarna av
Wen-den och 1555—1695 huvudstad i hertigdömet
Meck-lenburg-G.; Wallenstein höll hov här 1628—29.
Domkyrkan och förs.-kyrkan äro tegelbyggnader
i tidig, resp, sen gotik. Staden har flera gamla
gavelhus. Slottet är ståtligt med utsprång och
takgavlar, byggt av F. Pahr strax efter
1500-talets mitt, ett bland de första renässansslotten
i östersjöländerna; det har delvis väl bibehållna
interiörer med stuckdekorationer, som visa
likheter med de av Pahr i Uppsala slott utförda.
G. har stålverk, träförädling, konserv- och
kemisk industri. P.;E.W.
Gü’terbock, Hans Gustav, tysk hettitolog
(f. 1908), 1935—48 prof, i hettitisk filologi i
Ankara, gästföreläste i Uppsala 1948—49, prof,
vid Chicago Univ. 1950. G. deltog 1933—35 i de
tyska utgrävningarna av den hettiska huvudstaden
Bogazköy i n.v. Turkiet. Bland G:s större arbeten
märkas ”Die historiche Tradition und ihre
litera-rische Gestaltung bei Babyloniern und Hethitern” (i
”Zeitschrift für Assyriologie”, 1934, 1938) och
monogr. ”Kumarbi” (1946) med det viktiga
påvisandet av hettitiska element i fenicisk och grekisk
teogoni och kosmogoni. H.Wsn.
Gütersloh [gy’tarslå], stad i Westfalen i
Tyskland, vid järnvägen Köln—Hannover 50 km ö.
om Münster; 32,981 inv. (1939). Textil-,
livsmedels-, järn- och träindustri.
Gytheion [-éi’ån, nygrek. utt. ji’biån] (grek.
Gyth’eion, lat. Gyth’ium’), ibland Marathonisi,
Spartas gamla hamn och flottstation vid
Lakoniska vikens n.v. hörn, med bekväm
vägförbin-delse med Sparta och åt v. med Messenien
ge
nom ett lågt pass i Taygetos; 6,701 inv. (1928).
Den antika staden låg ett stycke från kusten.
Av den finnas mest rester från romersk tid. G.
var en perioikstad, uppkommen genom Spartas
behov av en hamn för flottan. Flottstationen
härjades 455 av den atenske amiralen Tolmides,
motstod 369 Epaminondas’ angrepp men intogs
195 efter segt motstånd av romarna under T.
Quinctius Flamininus. I romersk tid var G. en
blomstrande stad, som exporterade sten till
pryd-nadsändamål och var känd för sitt fiske av
purpursnäckor och sina färgerier. Under medeltiden
gick den gamla staden tillbaka och försvann
slutl. helt. Den moderna staden, som började
växa upp först under 1800-talet, är pittoreskt
belägen på strandsluttningen; den besökes mycket
om somrarna av Sparta-bor men har ett på gr.
av myggor och malaria osunt läge. [N.V.JK.H.
Gyttja, i vatten avlagrad jordart, bildad av
fett-och äggviterika växt- och djurrester, vilka på gr.
av frånvaron av syrgas undergått en långsam
jäsning (putrifikation, sapropelisering) genom
inverkan av levande organismer: maskar, insekter,
kräftdjur och bakterier. G. är lös, ofta i fuktigt
tillstånd elastisk, mörknande i luften, krymper vid
torkning, varvid färgen ofta ljusnar, samt
spricker sönder i tärningformade stycken, vilka vid
förnyad fuktning ej ånyo svälla. Vid kokning med
alkalier erhålles ett ljust, grönt—brungult extrakt.
— G. bildas såväl i havet som i insjöar i
närings-rikt (eutroft—oligotroft) vatten, under det att i
näringsfattigt vatten sjödy el. dygyttja bildas. På
gr. av bildningssättet är g. rik på kväve-, svavel
och fosforföreningar samt kalk. Av de i vattnet
levande organismerna anträffas rester såsom skal
av snäckor och musslor, frukter och frön av
Zos-tPra och Rupp’ia (marina), PotamogPton,
Nym-phaè’a, Nuphar, Scirpus m.fl. (limniska). Man
skiljer på m a r i n a och limniska g.: f i n d e t r
i-tus-, alg-, grovdetritusgyttja samt
dessas övergångsformer: s n ä c k- och kalkgyttja
till bleke samt lergyttja till lera. Ang.
badgyttja se Diatomacéavlagringar. Findetritus-g.
är bildad av mikroskopiska växter och djur, bl.a.
av kiselalger. Alg-g. har en kautschuk- el.
lever-liknande konsistens (levertorv) på gr. av den
rikliga mängden av algdetritus. En avart av denna
är pappersgyttja, bildad av grönalgen
Vau-che’ria. Grovdetritus-g. är en strandnära bildning
och innehåller rikligt med rester efter
strandens vegetation, ss. blad, kvistar och pinnar.
Ler-g. är uppblandad med sand och lerslam
och har synnerligen hög askhalt. — Enär g.
utgör igenväxta sjöars bottenlager, medtages den
ofta vid torvberedning ur fornsjötorvmossar.
Den kan emellertid nedsätta torvens värde. Efter
torrläggning av sjöar kunna g.-lager ofta bilda
god åkerjord. Denna är självdränerande på gr.
av g=s egenskap att vid torkning spricka sönder
utan att sprickorna sedan gå samman. — Litt.:
L. v. Post & E. Granlund, ”Södra Sveriges
torvtillgångar” (i ”Sveriges geol. undersökning”, ser. C, nr
335, 1926). Mhn.
Gyttjemassagebad, se Bad, sp. 1072.
Güttler, Carl, tysk filosof (1848—1924), prof,
i München, utgick från den katolska
nytho-mismen men närmade sig senare mera nykantia-
— 459 —
— 460 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
