Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Güttler, Carl - Gyttorp - Gyttring - Gützlaff, Karl - Gyula - Gyula-Fehérvár - von Gyulai, Franz - Gyöngyös - Györ - Györy, Vilhelm - Gå all världens väg - Gådeå - Gådeå sjukhus - Gålsjö bruk - Gålöfjärden - Gålön - Gång (fysiologi, sportväsen) - Gång (geologi, fiskeriväsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅNG
nismen. Hans ”Gesammelte Abhandlungen”
ut-kommo 1918, ”Einführung in die Geschichte der
Philosophie seit Hegel” 1921.
Gyttorp, industrisamhälle i Nora landskommun
i Västmanland, vid n.ö. ändan av sjön Vikern
samt vid järnvägarna Nora—Strömtorp och G.
—Bredsjö; 511 inv. (1946). Nitroglycerin-ab.*
äger här sprängämnesfabrik, anlagd 1858, samt
kraftverk.
Gyttring, bot., se Blomställning, sp. 243.
Gützlaff [gyt’s-], Karl Friedrich August,
tysk missionär (1803—51). G. verkade från
1828 i Kina, där han arbetade som läkare och tolk
i brittisk tjänst. G:s direkta missionsgärning är
knuten till den ryktbara, av honom grundade
”kinesiska föreningen”, en sammanslutning av unga
kineser, som i alla Kinas provinser skulle verka
som evangelister. De voro emellertid i de flesta
fall rena bedragare, och missionssvindeln
avslöjades av svensken K. T. Hamberg, som dock
lyckades rädda några spillror av arbetet. Om sina
kinesiska resor utgav G. ”Journal” (1834, på tyska
s.å.) och skrev även arbeten i sinologi. — Litt.:
H. Schlyter, ”K. G. als Missionar in China” (1946,
med bibliogr.). G.W.L.
Gyula [dioll’a], huvudstad i komitatet Békés i
s.ö. Ungern, nära Vita Körös och rumänska
gränsen; 25,174 inv. (1941). Vinodling samt sprit-,
tändsticks- och strumpfabrikation.
Gyula-Fehérvår [dioll’a-fähh’ervar], stad i
Transsylvanien, se Alba-Iulia.
von Gyulai [diolKäi], Franz, greve, österrikisk
militär (1798—1868), fältmarskalklöjtnant 1847,
fälttygmästare 1849. G. var 1849—50
krigsminister, 1850—57 chef för 5:e armékåren och 1857—59
överbefälhavare för 2:a armén i Lombardiet. Vid
krigsutbrottet 1859 utnämndes G. — mot sin vilja
— till högste befälhavare över österrikiska armén.
Han led under fälttågets inledning flera
motgångar och nedlade efter slaget vid Magenta 4/« s.å.
befälet.
Gyöngyös [djö’ndiöj], stad i komitatet Heves i
n. Ungern, vid s. foten av Mätrabergen; 24,068
inv. (1941). Vin- och fruktodling, kvarn- och
tegelindustri.
Györ [diör], ty. Raab, huvudstad i komitatet
Györ (2,302 km2, 160,186 inv.) i n.v. Ungern, vid
Råbas mynning i Råbca 10 km från Donaus
huvudarm; 57,109 inv. (1941). G., romarnas
Ar(r)abo’na, med fördelaktigt strategiskt läge i
skydd av dåtida sumpmarker, räknas som stad
sedan noo-talet; strax efter år 1000 hade -här
upprättats ett biskopssäte. 1594—98 innehades G.
av turkarna. I inre staden vid foten av det forna
fästningsberget ligger domkyrkan från noo-talet,
ombyggd bl.a. vid 1600-talets mitt. Staden har
prästseminarium och två kloster. Den har
flodtrafik och är knutpunkt på järnvägen Wien—
Budapest. Dess blomstrande industri avser främst
förädling av jordbruksprodukter (kvarnar,
slakterier, läder-, socker- och spritfabriker), varjämte
tillverkas textilvaror, järnvägsvagnar och
-materiel. P.
Györy [diö’ri], Vilhelm, ungersk skriftställare
(1838—85), en flitig och mångsidig förf, och övers.;
översatte en mängd svenska diktverk, bl.a.
”Frithiofs saga”. Bland hans arbeten i övrigt
märkes ”Svéd költökböl” (”Svenska skalder”, 1883).
Gå all världens väg, försvinna, förgås, dö; efter
konung Davids sista ord till sonen Salomo (1 Kon.
2:2).
Gådeå, förort till Härnösand, se Säbrå.
Gådeå sjukhus, sinnessjukhus i Härnösand.
Gålsjö bruk, se Boteå.
Gålöfjärden, fjärd ö. om Trosa.
Gålön, se österhaninge.
Gång. 1) Fysiol., se Ställförflyttning.
2) Sportv., utförande av gång i hastig takt enl.
vissa tävlingsregler. Bakre fotspetsen får härvid
icke lämna marken, förrän den framsatta fotens
häl berört denna, och benen skola sträckas vid
stegets uttagande; kroppen skall hållas upprätt.
De nu gällande reglerna för gångtävlingar började
tillämpas i England på 1860-talet, och i övriga
länder upptogs reglementerad g. på
tävlingsprogrammet ung. samtidigt med den fria idrottens
genombrott. Sedan g. på bana medtagits i
Olympiska spelen 1906, ökades intresset för denna
tävlingsform avsevärt i de flesta länder. Efter en
nedgångsperiod efter i:a världskriget, då g.
uteslöts vid Olympiska spelen 1928, fick g. i form av
landslagstävlingar en ny glansperiod. G. ingick
ånyo i Olympiska spelen 1932 (50 km landsvägs-g.)
samt i EM fr.o.m. 1934. SM-tävlingar på bana ägde
rum i Sverige 1897—1915, men rönte då icke någon
nämnvärd uppskattning. Större intresse ägnades
däremot så småningom åt landsvägs-g. Sedan
Svenska gångförbundet* bildats och SM i g. (3—
50 km) anordnats fr.o.m. 1934, har denna
idrottsgren vunnit allmän anslutning, och Sveriges
representanter ha med stor framgång hävdat sig i
den internat. konkurrensen (även i g. på bana).
Träningen till g.-tävlingar omfattar dels
konditionsträning (t.ex. långpromenader, skidåkning
och löpning i terräng), dels gymnastik för
erhållande av kroppsbehärskning, dels stilträning för
inlärande av den rätta tekniken samt dels s.k.
taktikträning, där man söker uppdriva hastigheten så
mycket som möjligt utan att övergå till löpning. O.Kgh.
Gång. 1) Geol., en av bergart (bergartsgång) el.
mineral (mineralgång) bestående, skivformig el.
mera oregelbunden utfyllnad i berggrunden, vars
längd och bredd kan växla mellan vida gränser
från mindre än 1 cm till flera km (se bild
vid Diabas). Förgreningar, utkilningar och
ut-löpare (apofyser) äro vanliga, övertvärande g.
överskär skiktningen el. skiffrigheten hos
omgivande berggrund, lagergång går parallellt
med denna. — Bergartsgångar bestå vanl.
av eruptivbergarter, t.ex. granit, diabas och
basalt, ofta till sammansättning och struktur
olikartat utbildade i mitten och vid gränserna
(”salband”) mot omgivande bergart (sidostenen).
Blandade g. bestå av två el. flera bergarter, vanl.
symmetriskt anordnade. Ofta motsvara bergarts-g.
genom denudationen blottade eruptionskanaler
från djupare liggande magmabassänger, vilkas
magma högre upp brett ut sig på jordytan som
lavatäcken. Som g. betecknas även
sprickfyllna-der av sedimentbergarter, t.ex. sandstens-g.,
bildade därigenom, att sand o.d. vittringsprodukter
nedsvämmats i sprickor i landytan. —
Mineralgångar bestå av ett el. flera mineral, ss.
— 461 —
— 462 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
