Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gånggriftstid - Gånghester - Gångjärn - Gångjärnsled - Gångled - Gånglåt - Gångskytte - Gångspel - Gångsvit - Gångviken - Gånsvik - Gård - Gårda - Gårda fabrikers ab. - Gårdaköpsavgift - Gårdarike - Gårdatal - Gårdby - Gårde, Hugo - Gårdeby - Gårdfarihandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅRDFARIHANDEL
använd beteckning för den mellan-neolitiska (2:a)
perioden inom megalitkulturen*
(”trattbägarkultu-ren”) i Norden. Perioden har fått sitt namn efter
en av megalitkulturens gravformer, gånggriften. G.
omspänner tiden 2200—1800 f.Kr. — Litt.: C. A.
Nordman, ”Studier öfver gånggriftkulturen i
Danmark” (i ”Aarböger for nordisk Oldkyndighed og
Historie”, 1917); C. J. Becker, ”Mosefundne
Ler-kar fra yngre Stenålder” (därst., 1947).
Gånghester, samhälle i Toarps* sn i
Västergötland.
Gångjärn, det ledbara organ, som användes för
upphängning av dörrar, fönster, luckor, lådlock
etc., oavsett om materialet är järn el. annan
metall. Alltefter användningsområdet skiljer man
mellan dörr-, fönster-, kant-, hak-, koppel-, vinkel-,
pianogångjärn o.s.v. Port- och tamburgångjärn
utföras ofta med kullager, likaså fjädergångjärn för
balansdörrar. Mindre g. och ledbara förbindelser i
allm. benämnes ofta scharnér. Tekniska
nomenklaturcentralen rekommenderar användandet av
termen gångled i st.f. gångjärn el. scharnér. A.Lg.
Gångjärnsled, anat., ledförbindelse av
diarthros-typ (se Led), där rörelsen utföres i ett mot
ledaxeln vinkelrätt plan. G:s ledytor äro i regel
sa-delformade, men leden skiljes från sadellederna
genom befintligheten av starka kollateralligament.
Ex. på g.: fingerlederna. En variant av g. är
spiralleden*.
Gångled, tekn., se Gångjärn.
Gånglåt, inom svensk folkmusik benämning på
marsch, urspr. instrumental men senare även på
en, ofta krigiskt betonad, marschsång el. -visa.
Gångskytte, se Jakt.
Gångspel, vindspel (se Spel) av äldre
konstruktion, som förr användes på fartyg för hemvindning
av ankarkätting, förtöjnings- och
förhalningstros-sar m.m. G. utgjordes av en vertikal axel med
omgivande trumma el. vals. Huvudet, som den
övre delen benämndes, var försett med hål för
in-stickning av de spakar, medelst vilka spelet drevs
för hand av därtill avdelade besättningsmän.
Gångsvit, geol., petrogr., från samma
magma-härd härrörande eruptivgångar, vilka stundom
genom differentiation av magman utvecklats olika
(se Gångbergarter).
Gångviken, 1894—1947 municipalsamhälle i Sköns
sn i Medelpad; 0,72 km2 med 726 inv. (1947). 1/i
1948 uppgick G. i den då bildade Sköns* köping.
— Namnet, för vilket äldre skrivningar saknas,
avser eg. den vik, vid vilken samhället ligger.
Förleden är oklar; möjl. vittnar den om
tillvaron av en gammal väg, kanske en
vinterväg över det tillfrusna vattnet. — Litt.: R.
Olsson, ”Jubileumsskrift. G:s municipalsamhälle
1894—1944” (1945).
Gånsvik, fiskläge inom Härnösand*.
Gård, se Bondgård. — Meteor., mån- och
solgårdar (el. -ringar), se Halofenomen.
Gårda, f.d. municipalsamhälle i örgryte,
inkorporerat med Göteborg 1922.
Gårda fabrikers ab., Göteborg, grundat 1880,
bolag 1893, driver trikåfabrik, bandfabrik och
ullfär-geri i Gårda, Göteborg; arbetarantal o. 580;
omslutning c:a 11 mkr, därav aktiekapital 2,1 mkr.
Aktiemajoriteten äges av ab. Aug. Johansson Mark
& co., Göteborg.
Gårdaköpsavgift, en i Göteborg sedan 1600-talet,
senaste författning 9/n 1861, utgående avgift, f.n.
1 % på köpeskillingen, vid lagfarande av köp av
fast egendom i staden. G. tillfaller stadens kassa.
Jfr Friskilling.
Gårdarike (fno. Garöar, Garöarlki, jfr ry. gorod,
stad) benämnes på vikingatidens runstenar och i
isländska skaldekväden och sagor det forna
Ryssland, i sht dess n. och v. delar. Det var de av
svenska vikingar grundade väldena där med
huvudstäderna Ho 1 mgård (Novgorod),
Kölnu-gård (Kijev) och Palteskja (Polotsk), som
sammanfattande kallades G. Grundade under
800-talet bibehöllo dessa välden prägel av det under
vikingatidens svenska expansion i ö. genom nya
tillskott vidmakthållna nordiska elementet, tills de
med dennas upphörande i mitten av 1000-talet blevo
helt slaviserade. — Litt.: V. Thomsen, ”Ryska
rikets grundläggning genom skandinaverna” (1882);
T. J. Arne, ”La Suède et 1’Orient” (1914); S. Bolin
i ”Scandia”, 1939. H.Bg.
Gårdatal, kam., term, avseende gårdar som
beskattnings- och utskrivningsenhet i mots. till
mantal i dess ursprungliga bemärkelse av antalet män.
Se vidare Mantal.
Gårdby, socken i Möckleby hd på Öland,
Kalmar län, och församling i Sandby, Gårdby och
N. Möckleby pastorat i Ölands medelkontrakt
av Växjö stift, på östkusten ö.s.ö. om
Färjestaden; 23,38 km2, därav 23,37 land; 366 inv. (1948;
16 inv. pr km2). Nästan halva G. är alvar, åkern
utgör 30% av landarealen, skogsmarken 16%.
Flera järnåldersgravfält finnas samt en runsten
vid kyrkan? Denna, som byggdes 1841,
efterträdde en gammal romansk. — Namnet är
övertaget från kyrkbyn. Förra leden är gor, gyttja,
dy, senare leden är by, gård (se Hj. Lindroth,
”Våra ortnamn”, 2 uppl. 1931, sid. 68 f.).
Namnet skrevs 1283 de gorby. P.;Er.
Gårde, Hugo Evald Ragnar, industriman (f. 31/i
1889), bergsingenjör 1912, ingenjör vid
Luossa-vaara-Kiirunavaara ab. 1913, 1 :e gruvingenjör där
1936, disponent i Malmberget 1937, gruvdirektör vid
Trafik ab. Grängesberg—Oxelösund och
Luossa-vaara—Kiirunavaara ab. sedan 1945.
Gårdeby, socken i Skärkinds hd i Östergötland
och församling i V. Husby och Gårdeby pastorat
i Bankekinds och Skärkinds kontrakt av
Linköpings stift, v.s.v. om Söderköping; 29,29 km2,
därav 2832 land; 351 inv. (1949; 12 inv. pr km2).
G. är småkuperad slättbygd, omväxlande med
mer el. mindre berglänta skogstrakter. Åkern
utgör 34% av landarealen, skogsmarken 50%.
Egendomar: St. Berga, össby, Åkerby, Spolstad
och Göstorp. En del järnåldersgravar finnas
samt en runsten. Kyrkan från o. 1200 är väl
bevarad i sitt ursprungliga skick med långhus,
lägre kor och absid. — Namnet är bildat till fsv.
gardhfer), gård, antagl. i bet. mark, gärde, och bo,
boplats, gård, senare ersatt av det liktydiga by.
Det skrevs 1339 in parrochia gardbo, i G. socken,
1409 i Gardhby sokn. P.;Er.
Gårdfarihandel (till fara, färdas), handel, som
bedrives utom hemorten av kringresande personer,
varvid de utbjudna varorna medföras (jfr
Handelsresande). För att få idka g. fordras tillstånd av
länsstyrelsen i det län, där försäljningen skall äga
— 465 —
— 466 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
