Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåta - Gå under jorden - Gå under oket - Gåva - Gåvobrev - Gåvohandel - Gåvoskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅ UNDER JORDEN
myten) men utgjorde sedermera ett omtyckt
poetiskt tema, som särsk. under alexandrinsk tid
resulterade i regelrätta gåtdikter och versifierade
gåtsamlingar. Även hos germanska folk äro g.
tidigt belagda. I angelsaxisk litteratur
blomstrade under 600—700-talen en rik gåtdiktning. En
sådan möter även i den fornisländska litteraturen.
Bekanta äro Odens gåtstrider i Vaftrudnismal med
jätten Vaftrudne och i Hervararsagan, där guden
förklädd till Gestumblinde besegrar kung Heidrek
i visdomskonst. Berättelser om dylika gåtstrider
förekommo tidigare hos grekerna och från senare
tid i folksagorna. Gåträckan i Hervararsagan är
bevisligen från början fornnordisk folkdiktning.
Omvänt finns i nutida svensk och norsk
folktradition urgamla g. på versmått av samma slag som
den poetiska Eddans. — Tryckta gåtsamlingar
ut-kommo redan från 1500-talet (den första i
Strass-burg 1505) men erhöllo under 1700-talet en alltmer
överarbetad och konstlad poetisk form. Sami, av
g., upptecknade direkt från folkmunnen med
sammanställda variationer och vetenskaplig
kommentar, förekomma först från slutet av 1800-talet;
nämnas böra Rollands franska saml. (1877),
Wos-sidlos tyska (1897) och Lehmann-Nitsches från
Ärgentina (1911). — Litt.. R. Petsch, ”Das deutsche
Volksrätsel” (1917); H. Geijer & Ä. Campbell,
”Gåtor” (1931; även i ”Svenska landsmål”, 1930);
A. Campbell, ”Om litterärt och folkligt i svenska
gåtsamlingar från medeltiden till 1900” (i ”Sed
och sägen”, 1942); F. Ström, ”Svenska folkgåtor”
(2 uppl. 1939); H. Olsson, ”Folkgåtor från
Bohuslän” (1945). S.Ld.
Gå under jorden, om förhållanden i under 2 m
världskriget ockuperade länder: dölja sig, hålla sig
undan i sitt eget land för att icke falla i
ockupationsmaktens våld.
Gå under oket, se Caudinska passen.
Gåva, jur., avsiktlig minskning av den egna
förmögenheten och ökning av en annans genom att
till denne frivilligt överföra något
förmögenhets-objekt utan vederlag (jfr Gåvobrev). Vanl. tänkes
som föremål för g. viss lös sak (el.
penningsumma) el. fastighet, men även en fordran el. annan
rättighet kan givas, liksom ock g. kan utgöras av
vederlagsfri utfästelse att framdeles betala visst
belopp, efterskänkande av en bestående fordran,
gratis upplåtelse av nyttjanderätt o.s.v. G. av lös
sak utan alltför högt värde brukar kallas skänk
el. present, g. av mera betydande värde (till
allmännyttigt el. annat ideellt ändamål) donation.
Utfästelse av g. är i princip ogiltig. Enl. lag 27/s
1936 ang. vissa utfästelser om g. finnas
emellertid viktiga undantag från denna huvudregel.
Avser utfästelsen g. av penningar, lösören,
fordringar samt aktier och vissa andra värdehandlingar,
som utgöra löpande papper el.
presentationspap-per, är utfästelsen bindande 1) om den gjorts i
skuldebrev el. annan urkund, som överlämnats till
gåvotagaren, el. 2) ifall omständigheterna vid dess
tillkomst visa, att den var avsedd att komma till
allmänhetens kännedom. Utfästelsen gäller
emellertid icke i förhållande till givarens borgenärer,
varav bl.a. följer, att gåvotagaren icke får någon
utdelning i givarens konkurs. Är utfästelsen
sådan, att den icke skall kunna göras gällande i
givarens livstid, är den ogiltig, såvida den icke
skulle fylla fordringarna för att vara ett
testamente. Gåvoutfästelsen kan bli helt el. delvis
ogiltig, om den inkräktar på vad som lagligen
tillkommer efterlevande make el. arvingar. I vissa fall
kan g. återkallas el. jämkas. G. av penningar,
lösören och löpande papper fullbordas genom att
föremålet överlämnas i mottagarens besittning.
G. av penningar kan även fullbordas genom
insättning i bank under mottagarens namn,
förså-vitt icke givaren förbehåller sig att själv få
förfoga över medlen. Vid g. av fast egendom
fordras, att gåvobrev upprättats och tillställts
mottagaren. G. mellan makar kräver äktenskapsförord*,
såframt ej fråga är om sedvanliga skänker
(julklappar e.d.) utan otillbörligt högt värde.
Förmyndare får i regel ej giva av sin myndlings
egendom annat än dylika skänker. Bland de rättsliga
verkningarna av g. må nämnas, att givaren är fri
från ansvar för fel el. brist i det givna (se Fel
eller brist) ävensom från hemulsansvar (se
He-mul); att gåvotagaren har att betala viss
gåvoskatt*; att mottagare av g. av fast egendom kan
förpliktas att bidraga till givarens underhåll och,
i fall han visat grov otacksamhet, att återlämna
g.; att g., som till syftet varit att likställa med
testamente (t.ex. givits på dödsbädden), skall vid
beräkning av givarens bröstarvingars laglott
sammanräknas med hans kvarlåtenskap och ådrager i
vissa fall gåvotagaren skyldighet att bidraga till
givarens barns underhåll; att givarens borgenärer
kunna, vid konkurs viss kort tid efter g., påyrka
dess återgång (se Återvinning); samt att vid g.
mellan makar givarens borgenärer ha ett enl.
särskilda regler bestämt anspråk på betalning för sina
fordringar ur den givna egendomen. [C.G.Bj.]K.O.
Gåvobrev, skriftlig, bevittnad handling,
innefattande gåvoförklaring, är nödvändig vid gåva av
fast egendom. Beträffande lös sak kan g. ha viss
betydelse i bevisningshänseende, men det kan som
regel (se Gåva) ej ersätta gåvans överlämnande i
gåvotagarens besittning som den nödvändiga
formen, icke ens vid gåva mellan äkta makar, där
äktenskapsförord alltid kräves för större gåvor. Gåva
av aktier, obligationer o.a. skuldebrev sker enklast
genom tecknande av vanlig överlåtelse å
värdehandlingen, där denna icke är ställd till innehavaren
och innehavarens rätt då anses ådagalagd genom
blotta besittningen. K.
Gåvohandel, se Handel (hos naturfolken).
Gåvoskatt. Skatt på gåva utgår i de flesta
skattesystem som en komplettering till
arvsskatten. I Sverige infördes en verklig g. först 1810.
Gåva till andra än make och arvingar i direkt
upp- el. nedstigande led belädes med skatt av 6%.
1864 sänktes g. till 1 °/o för att 1884 helt
avskaffas. I stället infördes en stämpel å
gåvo-handling av fast egendom på 1 %, vilken 1894
utsträcktes till att även avse gåvohandling av
lös egendom. En verklig g. infördes ånyo
genom 1914 års k.f. om arvsskatt och skatt för
gåva, vilken senare ersattes med 1941 års k.f.
om arvsskatt och g. Enl. § 35 skall svensk
medborgare, här i riket bosatt utlänning och
svensk juridisk person erlägga skatt för gåva
av egendom inom el. utom riket, medan övriga
gåvomottagare blott erlägga g. för viss här i
riket befintlig egendom. Enl. § 36 inträder
skatt
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
