Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gällinge - Gällivare - Gällivare domsaga - Gällivare-Dundret - Gällivare kyrkostad - Gällivare malmfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄLLIVARE
46 %. Någon torvilldustri. Av fornlämningar
finnas stenåldersboplatser, hällkistor, brons- och
järnåldersgravar. Kyrkan av gråsten från
1100-talet tillbyggdes på 1760-talet och 1828 (tornet).
Romansk dopfunt (stympad). — Namnet är
san-nol. en avledning till adj. gall, ofruktbar (se
N. ödeen, ”Studier i Smålands
bebyggelsehistoria”, 1927, sid. 221). Det skrevs 1407 i Gellinge
sogn. P.;Er.
Gällivare. 1) Socken i n. Lappland, Norrbottens
län, utgörande eget tingslag i Gällivare domsaga,
pastorat i Lappmarkens tredje kontrakt av Luleå
stift samt tillhörande Gällivare fögderi; 16,943,42
km2, därav 15,995,82 land; 21,331 inv. (1948), till
folkmängden den största i Sverige efter
Skellefteå landskommun. G. är delat i 5
kyrkobok-föringsdistrikt, Gällivare (9,140 inv.),
Malmbergets (6,592 inv.), Niilivaara (1,669 inv.), Hakkas
(3,243 inv.) och Vitträsks (687 inv.). Socknen
är den till ytvidden största i Sverige näst
Jokkmokk, varifrån den avskildes 1742. Den sträcker
sig tvärs över hela landskapet, i stort sett
mellan St. Lule älv och Kalix älv; om
naturförhållanden se f.ö. Lappland. 1772 bodde i G.
endast 1,019 personer, 1838 1,318, 1859 2,350,
1880 3,253 och 1900 11,745 personer. Den väldiga
stegringen är en följd av gruvdriften. Åkern
utgör endast 0,2% av landarealen, ängen 0,4%
och skogsmarken 30%, medan 69% redovisas
som ”övrig mark”. 1940 levde 39 % av
befolkningen av jordbruk med binäringar, 37 % av
industri och hantverk, 14 % av handel och
samfärdsel samt 5 % av allmän tjänst och fria yrken.
Nästan halva befolkningen bor i
municipalsam-hällena Gällivare kyrkostad (G.2) och Malmberget
samt i förorter till det sistn., gruvsamhällena
Koskullskulle (994 inv. 1946), Hermelin
och Johannes (tillsammans 1,285 inv.) samt
Dennewitz med Tingvallskulle (556
inv.). Vid Råne älv och statsbanan Luleå—
Riksgränsen ligger stationssamhället N a 11
a-vara (294 inv.). Socknens största naturtillgång
är Gällivare malmfält*; bland övriga
järnmalmsförekomster märkes Ekströmsberg*. Nautanen*
är kopparmalmsfält, och guldförande malm har
upptäckts i Liikavaara 15 km ö. om G.2). Vid
Lule älv ligger Suorva* med
dammanläggning", kraftverk och turiststation. I Pålkem nära
Vitträsks » kapell vid landskapsgränsen i s.ö.
finns en 1928 grundad jordbruks- och
lanthus-hållsskola med försöksgård och stort hönseri.
Några sågverk finnas i sockneti; St. Sjöfallets
nationalpark ligger delvis inom G. Staten äger
kronöparker och allmänningar på tillsammans
13,338 km2, en sockenallmänning omfattar 659 km2,
ab. Luleå trämassefabrik öch Munksunds ab. äga
skogsmarker på 658, resp. 250 km2. Förs:s nuv.
kyrka av trä i korsform med torn över
kors-mitten byggdes 1879—81 och restaurerades 1928
—32. Gamla kyrkan, som kvarstår, är likaledes
av trä, byggd 1747—51 och restaurerad 1901; dess
klockor hängä i stapel. 1896 uppfördes ett kapell
i Malmberget, 1906 ett i Vitträsk, 1942 ett för
lappar i Nikkaluokta vid Paittasjärvi på
nordgränsen och 1945 ett i Niilivaara vid Ängesån
40 km ö.n.ö. om G. 2); samtliga äro av
trä. I Nattavara och Hakkasbyn finnas gravkapell
l i anslutning till begravningsplatser. — Namnet är
j en förvanskning av ett lapskt lllevare, avseende
det nuv. Malmberget och i skrift f.g. betygat som
Jlleware, 1704. Bet. är dunkel (se K. B. Wiklund
i G. Bergfors & A. Neander, ”Norrbotten”, 2, 1930,
sid. 341 f.). — Litt.: J. Grapenson, ”Anteckningar
till Gellivara sockens tidigare historia” (1942). P.fEr.
2) G. el. G. kyrkostad, municipalsamhälle
(sedan 1893) i G.i); 3,65 km2, därav 3,26 land;
3,168 inv. (1948; 1,236 1910, 1,977 1930). G.
ligger vid ö. ändan av den lilla Vasarasjön (357
m ö.h.) och är knutpunkt på statsbanan Luleå
—Riksgränsen för linjer till Östersund,
Malmberget och Koskullskulle. G. är en betydande
handelsort och förvaltningscentrum samt har bl.a.
tingshus med domarkansli, häradsskrivare och
distrikts-lantmätare, nomadskola, lasarett, epidemisjukhus,
provinsialläkare och distriktsveterinär. Bryggeri,
mejeri, sågverk och snickerifabriker.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet 7,429,000
kr, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst
6,431,700 kr (1948). P.
Gällivare domsaga i Norrbottens län, under
Hovrätten för övre Norrland, består av
Gällivare tingslag samt Jukkasjärvi och Karesuando
tingslag; 40,528 inv. (1948). Kansliort är
Gällivare municipalsamhälle.
Gällivare-Dundret, se Dundret.
Gällivare kyrkostad, se Gällivare 2).
Gällivare malmfält el. m a 1 m b e r g, beläget
i Gällivare sn, Norrbottens län, n. om Malmbergets
municipalsamhälle, innesluter Sveriges, näst
Kii-runavaara, största under brytning varande
malmkomplex. Malmen uppträder i leptiter och
gnejser, vilka utgöra starkt omvandlade
motsvarigheter till de porfyrer, som åtfölja malmerna i det
från geologisk synpunkt bättre bevarade
Kiruna-fältet. Malmfältet är rikt på granitintrusioner,
yngre än malmerna och de malmförande
bergarterna, i vilka de åstadkommit en följd av
omvandlingar. Granitintrusionerna tillhöra linagranitens
differentiationssvit. Delvis äro malmkropparna
starkt uppblandade med gråbergsbalkar.
Malmgränserna äro än skarpa, än uppträder en mer el.
mindre intensiv malm- el. skarnbrecciering i
sidostenen. De flesta malmkropparna utgöra delar av
det stora malmlagret på Välkomman och
Kungs-ryggen. Isolerade från detta 6 km långa lager
äro Kaptenslagret och Koskullskulle.
Huvudmassan av malmerna utgöres av svartmalmer.
Blod-stensmalm uppträder dels som självständiga
malmer, dels som delar av malmkroppar. Malmen är
som regel mycket rik, i det att halten av
malmmineral uppgår till o. 90% och järnhalten till 61
—66%. Fosforhalten är i allm. 0,8—0,9%, i en
mindre del av malmen 0,3 %. Svavelhalten är 0,05
—0,09%. I Koskullskulle är fosforhalten endast
0,02—o,03 %. Storleken av malmmineralkornen är
vanl. 1—2 mm. Det viktigaste gångartsmineralet
utgöres av apatit. I medeltal torde apatithalten
uppgå till 4,5 %. Stora variationer uppträda dock.
Fattigare på apatit äro malmerna i Kaptenslagret
och Koskullskulle. Totala malmarean uppgår till
240,000 m2. Hela malmtillgången i fältet har
uppskattats till 400 mill. t. Hittills ha inom G. brutits
över 60 mill. t järnmalm. Under åren 1936—39
var malmproduktionen i de gruvor, som tillhöra
— 483 —
—■ 484 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
