Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gällivare malmfält - Gällivare revir - Gällivare tingslag - Gällnäsudde - Gällnö port - Gällstad - Gällstämma - Gällö - Gälnan - Gälräfständer - Gämla - Gäms (gems), stenget, alpget - Gämsbock - Gämsdjur - Gämshorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄMSHORN
Luossavaara-Kiirunavaara
ab., i genomsnitt c:a
2 mill. t per år, i
Kos-kullskulle c:a 300,000 t. —
Fyndigheterna voro med
säkerhet kända 1704, då
de omnämnas under
namnet Illevare; de första
inmutningarna gjordes
1735- Någon mera
betydande malmbrytning
kunde ej uppstå förrän i
slutet av 1880-talet, då G.
fick järnvägsförbindelse
med Luleå. G. ägdes då
av det engelska bolaget
The New Gellivare Co.,
som emellertid ansågs
ha försummat att
försvara sina inmutningar.
Huvudparten av fyndigheterna inmutades då på nytt
av C. O. Bergman, vilken jämte G. E. Broms 1891
bildade ab. G. Detta bolag, som 1892 inköpt
aktiemajoriteten i Luossavaara-Kiirunavaara ab.,
inköptes 1903 av Trafik-ab. Grängesberg-Oxelösund.
Luossavaara-Kiirunavaara ab., som sedan 1907 till
hälften äges av Staten, driver numera
malmbrytningen vid G. utom beträffande malmerna vid
Koskullskulle, vilka brytas av Bergverks-ab. Freja.
— Litt.: P. Geijer, ”G.” (i ”Sveriges geol.
under-sökn.”, ser. Ca, nr 22, 1930). [N.H.M.;T.Er]S.Hj.
Gällivare revir, adress Gällivare, tillhör övre
Norrbottens distrikt och omfattar delar av
Gällivare och Jokkmokks socknar inom Norrbottens
läns lappmark. Areal 1948: 353,939 ha
statssko-gar, varav 189,417 ha produktiv skogsmark.
Medelavverkning 1941—45 113,723 m3 (0,59 m3 pr ha
produktiv skogsmark). Reviret är delat i 7
bevak-ningstrakter.
Gällivare tingslag omfattar Gällivare* sn.
Gällnäsudde, se Gälleudde.
Gällnö port, bekant passage i farleden
Stockholm—Sandhamn vid Gällnö, n. om Vindö.
Gällstad, socken i Kinds hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Gällstads, S. Säms
och Grönahögs pastorat i Kinds kontrakt av
Göteborgs stift, s. och s.ö. om Ulricehamn; 74,90
km2, därav 71,66 land; 1,643 inv. (1948). Socknen
är särsk. norrut kuperad och höglänt (intill 350
m ö.h.); huvudbygden ligger söderut. Åkern
utgör 17% av landarealen, skogsmarken 62°/o.
Inom socknen ligga industrisamhällena
Gällstad (323 inv. 1946), Rånnaväg (311 inv.)
och T o r s b o (215 inv.) med textil- och
trikå-fabriker, av vilka de största tillhöra ab. K. W.
Karlsson, grundat 1923 (aktiekapital 300,000 kr,
årligt tillverkningsvärde av trikåvaror 2 mkr),
ab. H. Gustafsson (aktiekapital 300,000 kr,
årligt tillverkningsvärde av trikåvaror 2,5 mkr),
ab. Gällstads textiltryck, grundat 1944
(aktiekapital 120,000 kr), ab. Sveriges förenade trikåfabriker
och Gällstads hemindustri ab. Mycket hemarbete
bedrives för fabrikernas räkning. Egendomar:
Torsbo och Bystad. Bland fornminnen märkas
kummel, högar, stensättningar och resta stenar.
Kyrkan av sten är från 1824; ett kapell i Påbo
byggdes 1928. — Sockennamnet, givet efter kyrk-
Gäms, bock (t.v.) och get.
byn, synes innehålla ett mansnamn ’Gäll, eg. den
högröstade, samt plur. av stadh, ställe, gård (se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 7:1, 1919, sid. 57).
Det skrevs 1335 in Gelstadhum. P.;Er.
Gällstämma, före 1862 beteckning för
gemensam sockenstämma för socknar, som tillhörde
samma gäll (pastorat). På g., som i regel torde
ha hållits i el. vid moderkyrkan, handlades
ärenden, som ”fordrade gemensam överläggning av
flera socknar inom samma pastorat”.
Gällö, samhälle i Revsunds* sn i Jämtland.
Gälnan, fjärd i Stockholms skärgård, ö. om
Ljusterö.
Gälräfständer, se Fiskar, sp. 784.
Gämla, samhälle, se Gemla.
Gäms (g e m s), stenget, a 1 p g e t,
Rupi-cap’ra rupicapra, art av underfam. gämsdjur med
ganska stor utbredning: från de
mellaneuro-peiska Alperna åt s. och v. över
Apenninerna, Pyrenéerna till Asturien samt åt ö. över
Karpaterna in i Mindre Asien och
Kaukasus. På sina ställen sällsynt (t.ex. i de
schweiziska Alperna) förekommer den på andra
områden i starka stammar. G. är av undersätsig
byggnad med täml. långa, kraftiga ben, kort
huvud och spetsiga öron. Hornen, som äro ringlade,
gå rakt uppåt från hjässan och äro endast i spetsen
hakformigt bakåtböjda. Färgen är på sommaren
smutsgul el. rostbrun, under vintern mörkare.
Kroppslängd c:a 1 m; mankhöjd c:a 80 cm. G.
uppträder i större el. mindre hjordar; de äldre
bockarna leva dock ensamma. Under sommaren håller
sig g. uppe på de högre fjällen ända till
glaciä-rerna, under vintern drager han sig nedåt till
skogarna. Köttet är välsmakande, huden användes
till skinnberedning. Det långa rygghåret
användes till hattprydnad. Sedan urminnes tider har
jakt på g. ansetts vara en särsk. högt stående
sport. H.IV.
Gämsbock, art av släktet spetsbockar*.
Gämsdjur, Rupicapri’nae, underfam. bland
anti-loperna, små el. medelstora gäms- el. getliknande
djur i bergstrakter på norra halvklotet. Hit höra
gämsen från Europa och v. Asien, de asiatiska
takin och getantilopsläktet samt den
nordamerikanska snögeten.
Gämshorn (jfr Gäms), mus., en 8, 4 el. 2 fots
öp
— 485 —
— 486 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
