Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gärsnäs (gods i Östra Herrestads socken) - Gärtner, 1. Joseph - Gärtner, 2. Karl Friedrich - von Gärtner, 1. Friedrich (arkitekt) - von Gärtner, 2. Friedrich (målare) - Gäsene härad - Gäss - Gässen på Capitolium - Gässie - Gässling - Gäst - Gästgivare - Gästgivargård - Gästgivarskjuts - Gästgiveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄRTNER
senare leden är näs, efter läget vid en slinga av
Tomarpsån och en däri utfallande bäck (se
”Svenska slott och herresäten, i. Skåne”, 1909, sid.
285, och jfr G. Knudsen & M. Kristensen,
.”Danmarks gamle Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 437).
Namnet skrevs 1358 de Gyorthesnæs, något senare
de Gyrissnes. P.;Th.P.;Er.
Gärtner. 1) Joseph G., tysk botanist (1732—
91), prof, i anatomi i Tübingen 1761, i botanik i
Petersburg 1768—70. Av grundläggande betydelse
äro hans morfologiska arbetèn över frukter och
frön, särsk. ”De fructibus et seminibus plantarum”
(2 bd, 1788—91), grundat på en undersökning av
mer än 1,000 växtsläkten. G. beskrev de under
Banks och Thunberg sammanbragta
fruktsamlingarna.
2) Karl Friedrich G., den föreg:s son,
botanist (1772—1850), läkare i Calw i
Württem-berg, utgav ett suppl. till faderns karpologiska
verk (1805—07), studerade befruktningen och
hy-bridiseringen hos växterna och utgav det klassiska
arbetet ”Versuche und Beobachtungen über die
Bastarderzeugung im Pflanzenreich” (1849),
grundat på 25-årig forskning och över 9,000
bastarde-ringsförsök.
von Gärtner. 1) Friedrich von G., tysk
arkitekt (1792—1847), blev under Ludvig I:s regering
den ledande arkitekten i München. Han företrädde
tidens romantiska riktning; helst uppförde han
sina byggnader i romansk el. tidig florentinsk
renässansstil, men även gotiken kom till
användning. Bland verk utom München märkas slottet i
Aten samt restaureringen av Speyers och
Bam-bergs domkyrkor.
2) Friedrich von G., den föregrs son,
målare (1824—1905), ägnade sig främst åt
arkitekturmåleri. De flesta av sina pittoreska motiv
hämtade han från Spanien och Marocko.
Gäsene härad i mell. Västergötland, Älvsborgs
län, omfattar socknarna Nårunga, Ljur,
Kvinne-stad, Asklanda, Ornunga, Vesene, Grude, Jällby,
S. Björke, Hudene, Skölvene, N. Säm, Hov,
Käll-unga, Hällestad, Mjäldrunga, Eriksberg, Broddarp,
öra, Alboga, Od och Molla; 575,84 km2, därav
554,53 land; 7,806 inv. (1948). G. tillhör Borås
domsaga (tingsställe: Borås), Borås och
Ulricehamns fögderier samt Äs, Kullings och Vånga
kontrakt av Skara stift. — Namnets förra led är
ordet gås i bet. vildgås, senare leden vin(i),
betesmark. Det torde urspr. ha betecknat de s.k.
Hudene mader i Nossans dalgång, där
levnadsbetingelserna för vildgäss äro utmärkta. Se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 6, 1911, sid. 1, och F.
Andersson (Askeberg) i ”Namn och bygd”, 1936,
sid. 208 ff. Namnet skrevs 1294 Gæsini. — Litt.:
G. Ewald, ”Beskrivning över G.” (1926). P.;Er.
Gäss. 1) Ordn. A’nseres, se Andfåglar.
2) Egentliga g., underfam. Anseri’nae av fam.
andfåglar, ha en jämförelsevis kort kropp och hals
samt rätt höga ben. Näbben är ej längre än
huvudet, vid roten hög, utåt avsmalnande med en
nästan hela spetsen omfattande näbbnagel, tarsen
lika lång el. längre än mellantån, klorna starka,
baktån utan hudflik. Könen äro lika tecknade. G.
leva huvudsaki. av växtämnen, uppehålla sig under
häcktiden vid kärr och myrar samt gå bättre än
andra andfåglar. De omfatta o. 40 arter, utbredda
över hela jorden. Hit höra gåssläktet,
tavlack-släktet, magellansgåsen och svangåsen. O.Cn.
Gässen på Capitolium. En ryktbar romersk
legend berättar, att då gallerna 387 f.Kr. hade
intagit hela staden Rom utom borgklippan,
Capitolium, belägrade de denna och igångsatte
slutl. ett nattligt stormanfall. De skulle även ha
lyckats i sitt företag, om icke gässen, som voro
gudinnan Junos heliga djur och därför trots
belägringen fått behålla livet, med sitt kacklande
varnat den romerske ädlingen Manlius, som
sålunda kunde driva gallerna tillbaka och rädda
Capitolium. KH.
Gässie, socken i Oxie hd i Malmöhus län och
församling i Gässie, Eskilstorp, Arrie och
Hö-köpinge pastorat i Oxie kontrakt av Lunds stift,
vid kusten s. om Malmö; 7,13 km2, därav 7,11 land;
337 inv. (1948; 47 inv. pr km2). G. tillhör den
skoglösa slätten med åkern utgörande 78 °/o av
landarealen. Egendomar: Agneshill, Annedal och
Brovalla. Den nuv. kyrkan av tegel i ”nygotik”
är från 1888. Den gamla, romanska kyrkan revs
i grunden 1887. — Senare namnleden är en
böjningsform av hög, trol. i bet. gravhög; förra leden
är ett mansnamn, något ovisst vilket, sannol.
Gyrth, Giorth (jfr G. Knudsen & M. Kristensen,
”Danmarks gamle Personnavne”, 1:1, 1936—40,
sp. 435 ff.). Namnet skrevs o. 1145 Geshöge, 1322
gyurtshøgh. P.;Er.
Gässling, gåsunge.
Gäst benämndes under medeltiden person, som
uppehöll sig i en stad, där han icke var borgare.
G. voro vanl. köpmän, och för dem gällde en
särskild gästrätt.
Gästgivare, äldre kam., föreståndare för
gästgivargård, vid allmän väg boende person, som enl.
myndigheternas uppdrag förr åtagit sig att mot
betalning tillhandahålla resande husrum, förplägnad
och skjutslägenhet (se Gästgivarskjuts och
Gästgi-veri). Som särskild gottgörelse för sitt bestyr
åtnjöto g. sedan gammalt och till 1914 vissa förmåner,
stundom t.o.m. anslag av hemmansräntor.
Gästgivargård, se Gästgivare och Gästgiveri.
Gästgivarskjuts, av gästgivare tillhandahållen
skjuts åt resande. Sedan gammalt ägde i
konungens och rikets tjänst farande el. i allm. ämbetsmän
på tjänsteresa rätt att erhålla fri skjuts av
allmogen. På gr. av missbruk föreskrevs i Alsnö stadga
1279, att endast den, som kunde uppvisa konungens
brev därom, ägde åtnjuta friskjuts, men
missbruket fortfor. För att undgå detta åtog sig allmogen
1584 en särskild skatt, skjutsfärdspengarna, mot
att slippa skjutsningen. Missbruket stävjades dock
först på 1600-talet, då gästgivarna fingo åliggande
fortskaffa resande mot betalning efter viss taxa.
Där gästgivarens skjutsningsskyldighét ej förslog,
förpliktades 1633 avsides boende lantbrukare att
ha hållhästar (h å 11 s k j u t s) samt närboende
något senare s.k. reservskjuts. Efter den
yrkesmässiga biltrafikens allmänna utbredning i
landet på 1900-talet upphävdes 1933 den sista
skjutsstadgan (av 1911). — Litt.: L. G. Linde, ”Svenska
kamerallagfarenheten” (2 uppl. 1867). v K.
Gästgiveri, inrättning, där resande vår- berättigad
att mot betalning erhålla mat, husrum samt skjuts.
Jämte det Alsnö stadga 1279 förbjöd våldgästning
— 495 —
— 496 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
