Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gävlesandsten - Gävleån - Gävträl - Gö- - von Göbel (Goebel), Karl - Gödecke, Peter August - Gödel, Vilhelm - Gödelöv - Gödestad - Göding - Gödkur - Gödning - Gödningsämnen - Gödsel - Gödselhus - Gödsellära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖDSELLÄRA
Gävlesandsten, geol., en vid Gävle och s.s.v. därom
anstående jotnisk sandsten, väsentligen utbildad som
röd kvartssandsten, delvis gulrandig samt med
konglomeratbankar.
Gävleån, se Gavleån.
Gävträl, se Träldom.
Gö-, se även Goe-.
von Göbel (Goebel), Karl Eberhard,
Ritter von G., tysk botanist (1855—1932), fil. dr
1877, doc. i Würzburg 1880, prof, i Rostock
1883, i Marburg 1887
och i München 1891.
G. företog
vidsträckta resor i tropikerna,
ss. till Ceylon,
Java, Sumatra,
Australien, Venezuela,
Brittiska Guayana och
Brasilien. Han var
banbrytande inom
skilda discipliner och
särsk. verksam på
morfologiens,
utvecklingshistoriens och
biologiens områden.
Genom G. har den
ex
perimentella morfologien framträtt som modern,
självständig disciplin. Bland hans arbeten må
nämnas ”Grundzüge der Systematik und
speziel-len Pflanzenmorphologie” (1882; eng. övers. 1887),
”Pflanzenbiologische Schilderungen” (2 bd, 1889
-—93), ”Organographie der Pflanzen” (2 bd, 1898
—1901, 3 Aufl., 3 bd, 1928—33) och ”Wilhelm
Hofmeister” (1924). Från 1889 redigerade G.
tidskr. ”Flora”. G:s brev ha utgivits av E.
Berg-dolt (1941). — Litt.: G. Karsten, ”K. G.” (i
”Berichte der Deutschen botanischen Gesellschaft”,
50, 1933)- [GJA.Hr.
Gö’decke [j-], PeterAugust, författare,
pedagog (1840—90), fil. dr i Uppsala 1872. Som
föreståndare för folkhögskolorna i Lunnevad 1869—
73 och i Vara 1873—76 inlade G. stora förtjänster
om folkbildningen. 1876—79 var han huvudred,
för ”Aftonbladet”, från 1880 rektor för Växjö
folk-skoleseminarium. G. framträdde även som vitter
förf., bl.a. i Namnlösa sällskapet, och gjorde sig
särsk. känd genom en övers, av ”Eddan” (1877).
Gödel [j-], Vilhelm, biblioteksman (1864—
1941), fil. dr i Uppsala 1897 (”Fornnorsk-isländsk
litteratur i Sverige”, 1), amanuens vid Riksdagsbibl.
1902, bibliotekarie och chef 1907—31, från 1922
med titel överbibliotekarie. Bland G:s skrifter
märkas kataloger över fornisländska och
forn-norska handskrifter i Uppsala univ.-bibl. (1892)
och Kungl. bibi. (1897—1900), ett tillägg till
katalogen över Riksdagsbibl. (1912), ”Sveriges
medeltidslitteratur” (1916), ”1 Kungl. slottets
bibi.-flygel” (1927), ”Riksantikvarieämbetet” (1930). IV.N.
Gödelöv, socken i Torna hd i Malmöhus län och
församling i Dalby, Hällestads, Bonderups och
Gödelövs pastorat i Torna kontrakt av Lunds stift,
på Romeleåsens s.v. sluttning; 18,26 km2, därav
18,19 land; 331 inv. (1948; 18 inv. pr km2).
Socknens v. del är bördig slättbygd, den ö. med
Romeleklint (175 m) är kuperad och skogrik.
Åkern utgör 51 % av landarealen, skogsmarken
31 %. Folkmängden har nedgått betydligt: 1856
var den 738. Största delen av socknen lyder under
Björnstorp*. Den romanska kyrkan försågs med
torn på 1300-talet och utvidgades i ö. på
1400-talet, varvid koret nybyggdes och korsvalv
slogos. Kyrkan var dömd att rivas 1767, men
beslutet upphävdes 1775. Av stort intresse är det
1905 förvärvade altarskåpet, snidat i ek och antagl.
ett nordtyskt arbete från början av 1500-talet.
Predikstolen är från 1580. — Namnet är bildat
till gen. av mansnamnet Göte, eg. betecknande en
person av götarnas folkstam, samt lev, löv,
arvegods (se A. Falkman, ”Ortnamnen i Skåne”, 1877,
sid. 134). Det skrevs o. 1145 Gøteleue. P.;Er.
Gödestad, socken i Himle hd i Halland och
församling i Hunnestads och Gödestads pastorat i
Varbergs kontrakt av Göteborgs stift, ö.n.ö. om
Varberg; 8,38 km2, därav 8,30 land; 246 inv. (1948;
30 inv. pr km2). G. ligger på slätten närmast n.
om Himleån; åkern utgör 81 °/o av landarealen,
skogsmarken 5 °/o. På en höjd ligger en bygdeborg.
Den nuv. kyrkan av gråsten byggdes 1897. Av den
medeltida kyrkan kvarstår en ruin. —
Sockennamnet innehåller gen. av mansnamnet Göte, eg.
betecknande person av götisk härkomst, samt plur.
av stadh, ställe, gård (se H. Ståhl i ”Halland”, 1938,
sid. 243). Det skrevs 1477 i Gødestade. P.;Er.
Göding, stad i Tjeckoslovakien, se Hodonin.
Gödkur, se Diet.
Gödning. 1) Lantbr. G. av husdjur har till
ändamål att förbättra köttets kvalitet genom
fett-avlagring i organismen. Hos yngre djur är g.
nästan alltid en kombination av tillväxt och
fett-avlagring, under det att de fullvuxna djurens
proteinsyntes är minimal. Under g. ansättas i
kroppen utom fett och protein även vatten och
mineralämnen. Allteftersom g. fortskrider, minskas
kroppens vattenhalt och den dagliga viktsökningen
avtager. För att köttet skall bli både näringsrikt och
välsmakande, bör en del av fettet tränga in mellan
muskeltrådarna. Fettet i djurkroppen bildas icke
endast av fettet i fodret utan även av dettas
kolhydrater och äggviteämnen. Följ,
sammanställning visar fettansättningens storlek i g vid
utfodring av 1 kg smältbart näringsämne i ren form.
Av 1 kg smält fett. [-äggvita, stärkelse, rörsocker, växt-tråd,-] {+ägg- vita, stär- kelse, rör- socker, växt- tråd,+}
ansätta
nötkreatur 598 g 235 g 248 g 188 g 248 g
svin 880 „ 363 » 355 ,, 281 ,, 248 „
Bortsett från växttråden synas svinen ha större
förmåga än nötkreaturen att bilda fett av
näringsämnena. Varje djurslag har sin speciella fettart,
vars sammansättning dock i viss mån kan
påverkas av fettet i fodret. Detta bör alltid innehålla
en viss mängd protein och fett, men då dessa
näringsämnen äro avsevärt dyrare att producera än
kolhydraterna, baseras g. huvudsaki. på de senare.
Jfr bl.a. Fårskötsel, Hönsskötsel, Nötkreatur,
Nöt-kreatursskötsel, Svinskötsel, Utfodring. PI.Fqt.
2) Med. Gödkur, se Diet.
Gödningsämnen, äldre benämning på
gödselmedel*.
Gödsel, se Gödselmedel.
Gödselhus, se Gödselstad.
Gödsellära. Sedan gammalt har man utnyttjat
spillningen från djur och människor för att höja
jordens avkastningsförmåga. Den vetenskapligt
rik
— 517 —
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
