Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göring, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRING
1937 blev G. dir. för Reichswerke Hermann
Gö-ring, vilka industrier i angivet syfte skulle
utnyttja vissa råvarutillgångar och snart fingo en
synnerligen betydande omfattning. Emellertid
råkade G. i kontrovers med den ekonomiska och
finansiella sakkunskapen, främst företrädd av
Schacht, och när denne i nov. 1937 avgick som
riksfinansminister, anförtroddes G. att
interimistiskt inneha även hans post. Vid de
betydelsefulla omplaceringarna i febr. 1938 lämnade G.
den direkta ledningen av finansministeriet och
utnämndes samtidigt till generalfältmarskalk.
Säkert medverkade intriger från G:s sida till denna
nya, oblodiga uppgörelse, som avlägsnade flera
icke-nazister från ledande poster och inledde ett
nytt, av utrikespolitisk aggressivitet kännetecknat
skede i Tredje rikets historia. Nu stod G., som
1935 ingått nytt äktenskap med skådespelerskan
Emmy Sonnemann, på höjden av sin makt. Han
hade dittills föga framträtt inom utrikespolitiken
men — därtill driven bl.a. av sin fåfänga —
gjort åtskilliga officiella resor till Polen och
Italien samt deltagit i många överläggningar vid
främmande statsmäns besök i Tyskland. Att
hans ord ägde stor utrikespolitisk betydelse var
uppenbart redan på gr. av G:s ställning som
de facto rikets 2:e man och den som Hitler
främst rådgjorde med — låt vara, att diktatorn
själv fattade alla beslut efter eget gottfinnande.
Från febr. 1938 kom G. att utrikespolitiskt
framträda mer än förut, särsk. i de internationella
krisernas mest akuta slutskeden. Endast vid ett
tillfälle, vid Österrikes undergång, ledde G. under
den nyutnämnde utrikesministern Ribbentrops
frånvaro i London närmast under Hitler direkt
den tyska utrikespolitiken och utformade de
tyska kraven. Eljest spelade han icke någon
roll vid utarbetandet av de tyska krav, som 1938
—39 riktades till grannländerna. Han var
övertygad om det nödvändiga och lämpliga i att
sätta makt bakom kraven och hota med denna
makt. De sporadiska ingripanden han gjorde
tyckas dock visa, att han mer än Hitler
ryggade tillbaka för krigiska konflikter, framför
allt ett nytt världskrig, och därför önskade
utforma de tyska anspråken i mindre tillspetsad
form. Detta gällde dock ej hans uppträdande
under den österrikiska krisen i mars 1938. Han
var här i stället den pådrivande och direkt
verksamma kraften, vars telefonledes överförda
hotelser till Wien framkallade önskad effekt. I
samband med den följ, tyska inmarschen i
Österrike avgav G. en försäkran till tjeckoslovakiska
sändebudet i Berlin, att Tyskland endast önskade
förbättra relationerna till Tjeckoslovakien.
Försäkringen stod i god överensstämmelse med
Tysklands intentioner under dagarna närmast
efter Österrikes fall, men att den ej var ärligt
menad, framgår av att G. sedan nov. 1937 kände
Hitlers beslut att under vissa förutsättningar
krossa Tjeckoslovakien. Under den
tjeckoslovakiska krisens utveckling framträdde G. föga.
Han vidtog de militära o.a. åtgärder för
förberedande av krig mot Tjeckoslovakien, som Hitler
anbefallt. Enl. egen uppgift hoppades han dock
kunna vinna Sudetlandet på fredlig väg.
Uppgiften synes sannolik, ty när Hitler i krisens
Hermann Göring.
slutskede (efter Godesbergkonferensen) syntes
benägen att även med risk för ett världskrig
angripa och krossa Tjeckoslovakien, förenade sig
G. — dock först sedan Hitler själv börjat tveka
och Mussolini vädjat därom till G. — med de
ut-och inländska statsmän, som tillrådde en fredlig
lösning. Münchenkonferensen, som möjliggjorde
detta, hälsade han med tillfredsställelse. Under
uppseglingen av marskrisen, då G. vistades i
Italien, avrådde han Hitler brevledes från att
ockupera Tjeckoslovakien men hemkallades,
deltog i den nattliga konferensen med Hächa och
Chvalkovski 15/s 1939 och hotade dem härunder
med luftbombardemang av Prag, om de icke gåvo
vika. Under tiden närmast före 2:a världskrigets
utbrott var G:s utrikespolitiska aktivitet som störst.
Han önskade vid denna tid bestämt undvika ett
allmänt krig och var beredd att i så fall godta en
för Tyskland förmånlig kompromiss i de
tyskpolska tvistefrågorna. Redan dagen efter det G. av
Hitler fått del av beslutet att börja krig 26/s
kallade han den svenske industrimännen B.
Dahle-rus, som kort förut förmedlat ett möte mellan
G. och några representanter för det brittiska
näringslivet, till Berlin och inledde genom
honom direkta underhandlingar med brittiska
regeringen. Utsikterna att undvika ett världskrig
tycktes i själva verket ljusna, då Hitler började
tveka och 25/s uppsköt anfallet mot Polen. Under
de dagar, som följde, visade det sig dock
ogörligt att förena de vitt skilda ståndpunkterna. Det
kan icke rimligen bestridas, att G. föredragit en
fredlig lösning av konflikten genom en
överens
— 537 —
— 538 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
