Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göring, Hermann - Göringverken - Görlin, Helga - Görlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRINGVERKEN
kommelse av samma typ, som 1938 träffats i
München, om Hitler stått att vinna för en sådan.
I stället kom krigsutbrottet V9. I samband därmed
lät Hitler kungöra, att G. i händelse av Hitlers
död skulle bli hans efterträdare. 1940 erhöll G.
titeln riksmarskalk. Han blev även ordf, i det vid
krigsutbrottet upprättade kabinettsrådet för
riks-försvaret. Som Hitlers närmaste man samt som
ledare för flygvapnet och den ekonomiska
krigföringen under 2:a världskriget lade G. den största
hänsynslöshet i dagen. Han var fullt medansvarig
för såväl anfallen på de neutrala staterna som
för den hänsynslösa exploateringen av de
ockuperade territorierna samt de utländska
”slavarbetarnas” utnyttjande för den tyska krigsmaktens
och krigsindustriens behov. I vissa frågor
rörande krigets utvidgning hyste G. dock en annan
uppfattning än Hitler och delgav honom sina
synpunkter. Så var särsk. fallet inför beslutet
att börja krig mot Sovjetunionen. Medan planen
att ockupera Norge, varom G. underrättades på
ett ganska sent stadium, dryftades, avrådde han
från att angripa Sverige. De förhandlingar, som
i april och maj 1940 fördes i Berlin mellan svenska
delegationer och olika tyska politiker, kommo till
stånd på initiativ av G. Inom de mot Hitler
oppositionella högerkretsarna dryftade man möjligheten
att vinna G. och ev. göra honom till chef för en
övergångsregering efter Hitlers fall. Men G. fick
aldrig del av projektet, som rann ut i sanden
och f.ö. var dömt att misslyckas. Efter hand
som det av G. skapade luftvapnet började ligga
under i kampen mot de allierade
flygstridskrafterna, började hans stjärna att dala. Redan
våren 1943 framträdde misstämning mellan Hitler
och G., och våren 1944 voro relationerna dem
emellan spända. Förgäves sökte G. återvinna
Hitlers förtroende, men han förblev dock dennes
korade efterträdare. När slutkatastrofen med
visshet stod för dörren, frågade G. 20/4 1945 Hitler,
när han skulle överta ledningen. Hitler svarade
med att låta avsätta G. från hans ämbeten och
häkta honom. 22/4 utstöttes G. ur partiet, 29/4
gavs order om hans avrättning. Emellertid
uppsköts denna, och 2/s befriades G. av en styrka
ur flygvapnet för att inom få dagar häktas av
amerikanska soldater. G. ställdes inför
Nürnberg-domstolen samt anklagades för brott mot freden,
för krigsförbrytelser och brott mot humaniteten
samt för delaktighet 1 sammansvärjning i syfte
att begå dessa brott. Han hade intagit en så
framträdande ställning i Tredje riket och spelat
en så viktig roll vid flertalet viktiga avgöranden,
att hans sak från början var hopplös — märkas
må bland ovan ej nämnda åtgärder, som G. var
direkt ansvarig för, masskonfiskationen av judisk
egendom och näringslivets rensande från judiska
element efter judepogromerna i nov. 1938. G. blev
i Nürnbergprocessen den helt dominerande
förgrundsgestalten bland de anklagade. Han
vägrade att erkänna sig skyldig till krigsförbrytelser
och grymheter men medgav villigt sin betydelse
för den nationalsocialistiska politiken och
hävdade, att denna i sina grunddrag och framför allt
i sin kamp mot Versaillesfreden varit riktig,
befogad, ledd av patriotiska motiv och vilande på
realistisk grund. G. underströk, säkerligen
allt
för mycket, sin egen betydelse; han hävdade
så långt det var möjligt, att han intog en vida
mer oberoende ställning vid sidan av Hitler än
övriga partimän. Konsekvent sökte han
framställa sig som den realistiske, patriotiske
politikern, vilken i sina handlingar vägletts av kärlek
till Tyskland och trohet möt den ledare, som
han svurit sin trohetsed. Den interallierade
domstolen fann emellertid, att G:s ”skuld är
enastående i sin gräslighet” och att inga förmildrande
omständigheter förelågo. Den förklarade honom
skyldig enl. alla fyra anklagelsepunkterna och
dömde honom till döden genom hängning. Innan
domen gått i verkställighet, tog G. sig själv av
daga genom gift 15/io 1946. — G. utgav 1934 ”Aufbau
einer Nation”. — Litt.: Någon vederhäftig
levnadsteckning finns icke. De under nazistregimen
publicerade arbetena om G., bland vilka märkes
en biogr. av M. H. Sommerfeldt (1933; sv. övers,
s.å.), äro panegyriska och värdelösa. Viktiga
upplysningar om G:s politik 1939 lämnas av N.
Henderson, ”Failure of a mission” (1940; sv.
övers. 1943) och B. Dahlerus, ”Sista försöket”
(1945). En god totalbild av G. ge protokollen
från Nürnbergprocessen, tr. i ”The trial of the
major war criminals”, 8—9, 18 (1947—48). B
Göringverken, se Reichswerke Hermann
Gö-ring A.G.
Görli’n, Helga Maria, operasångerska (f. 26/a
1900), studerade för bl.a. G. Bratt och i
operaskolan och debuterade 1926 på Kungl. teatern,
där hon varit anställd sedan 1927; hovsångerska
1941. Med sin ljusa röst och sitt innerliga spel
har G. haft stora framgångar, särsk. i lyriskt
känslofulla partier. Bland hennes roller märkas
Susanna i ”Figaros bröllop”, Zerlina i ”Don
Juan”, Dorabella i
”Cosi fan tutte”,
Pa-mina i ”Trollflöjten”,
Eva i
”Mästersångar-na”, Arabella,
Margareta i ”Faust”, Julia i
”Romeo och Julia”,
Mignon, Micaela i
”Carmen”, Louise,
Desdemona i
”Othello”, Madame
Butter-fly, Liü i ”Turandot”,
Rosamund i ”Fanal”,
Vaino i ”Arnljot”,
Elin i
”Domedagspro-feterna” och Kyllikki i
”Prinsessan av Cypern”. G. har också framträtt
som en nobel konsert-(oratorie) sångerska. — 1931
—46 g.m. operakamrer A. Hilton. G.Hsm.
Görlitz [gör’lits], stad i Schlesien i ö. Tyskland,
vid Neisse; 93,669 inv. (1939; 15,200 1843). G.
blev stad o. 1220 och försvarade sig 1429
framgångsrikt mot husiterna, belägrades och intogs
flera gånger under 30-åriga kriget. Det tillföll
1635 Kursachsen (från Böhmen) och 1815
Preussen. Utmed Neisse ligger gamla staden med
gotiska kyrkor, torn och talrika hus från
1400-och 1500-talen vid trånga, krokiga gator. Av
stadens forna befästningar kvarstå några
ansenliga torn. Bland kyrkorna märkas den från
medeltiden stammande Peter-Paulskyrkan och den
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
