Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görlitz - Görlitzprogrammet - Görner, Karl August - von Görres, Joseph - Görslöv - Görtz (Goertz), Georg Heinrich, von Schlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRTZ
s.k. Heliga graven (med bl.a. J. Böhmes grav).
Den förstn. blev delvis förstörd i 2:a världskriget
liksom en del intressanta äldre boningshus och
rådhuset i renässans. I villastaden vid Rabenberg
på ö. flodsidan reser sig den 1902 uppförda
Gedenkhalle med konst- och kulturhistoriska saml.
G. är en betydande järnvägsknut och industristad
med tillverkning av järnvägsmateriel och
maskiner samt textil-, trä-, kemisk och optisk
industri. P.;E.W.
Görlitzprogrammet [gör’lits-], partiprogram för
de tyska majoritetssocialisterna, antaget 1921. G.
var den första revisionen av Erfurtprogrammet
och efterträddes 1925 av Heidelbergprogrammet.
Görner, Karl August, tysk skådespelare,
teaterledare och dramatisk författare (1806—84).
G. debuterade i Stettin 1822 som Naphthali
i ”Josef i Egypten” och blev 1827 knuten till
hovteatern i Strelitz, från 1836 som dir. Sedan var han
anställd i Berlin vid Friedrich-Wilhelmstädtsche
Theater 1853—55 och Krollsche Bühne 1855—57
samt därefter i Hamburg, omväxlande vid
Stadt-och Thaliateatrarna. I roller som Nathan den vise,
Malvolio i ”Trettondagsafton”, Shylock i
”Köpmannen i Venedig” och Franz Moor i
”Rövarbandet” framträdde han som en fantasifull och skarpt
individualiserande karaktärsskådespelare. Hans
lustspel, ”En lycklig familjefar”, ”Professorn njuter
lantluft” och ”En adlad köpman”, voro på sin tid
ytterst populära, och hans sagospel, ”Askungen”,
”Råttfångaren från Hameln” samt ”Prinsessan
Snövit och dvärgarna”, höllo sig länge på
repertoaren. [G.KglA.L.
von Görres, Johannes J o s e p h, tysk författare
(1776—1848). Född i Koblenz studerade G. först
medicin men vände sig snart till filosofien, varvid han
särsk. tog intryck av
Schellings
naturfilosofi. Han väckte
uppseende genom sitt
originella, mestadels
aforis-tiska författarskap.
1806—08 föreläste han
i Heidelberg och slöt
där nära vänskap med
Arnim och Brentano,
vilkas dyrkan av
medeltiden fann djup
resonans hos honom. I
denna anda utgav han
”Die teutschen
Volks-bücher” (1807) och ”Alt-
teutsche Volks- und Meisterlieder” (1817). Hans
studier i Österländska språk satte frukt i
”Mythen-geschichte der asiatischen Welt” (2 bd, 1810), ett
äktromantiskt verk, vars inflytande skönjes även i
svensk litteratur, t.ex. hos Atterbom. Gripen av
den nationella rörelsen mot Napoleon utgav G.
1814—16 ”Rheinischer Merkur”, som snart blev
tidens viktigaste politiska tidn., kämpande för
nationell samling under ett nytt kejsardöme. I
”Teutsch-land und die Revolution” (1819) yrkade han på en
tysk författningsreform, samma krav, som
framfördes på revolutionärt håll. Hotad av en
preussisk häktningsorder flydde han till Schweiz. Mot
Veronakongressens beslut att införliva
Rhenlan-det med Preussen protesterade han i lidelsefulla
inlägg. Samtidigt drogs han allt starkare mot
ultra-montanismen. ”Swedenborg, seine Visionen und sein
Verhältnis zur Kirche” (1827) röjer en stark
sympati för den svenske mystikern och förebådar det
stora verket ”Die christliche Mystik” (5 bd, 1836
—42). G:s entusiastiska kamp för den katolska
kyrkan skaffade honom tidigt anseende som en av
dess värdefullaste polemiska tillgångar, och redan
1826 hade han kallats till prof, i historia vid
Mün-chens univ., det katolska Tysklands centrum. Här
trädde han i nära förbindelse med det hierarkiska
partiet. Fragment ur en stort anlagd
världshistoria äro ”Die Japhetiden” (1845) och ”Die drei
Grundwurzeln des celtischen Stammes in Gallien”
(s.å.). Som vetenskapsman saknade G. i betänklig
grad kritisk metod. Förklaringen till hans stora
inflytande ligger i hans livliga temperament,
stilistiska geni och det muntliga föredragets
impro-visatoriska flykt. — ”Gesammelte Schriften” (9 bd,
1854—74); ett urval utgavs av H. A. Münster
1921. — Ett G ö r r e s-G e s e 11 s c h a f t
grundades i Bonn på 100-årsdagen av G:s födelse
(1926 c:a 4,000 medl.) för främjandet av
katolsk vetenskap. Det utger sedan 1880 en
”Historisches Jahrbuch”, sedan 1888 en
”Philo-sophisches Jahrbuch” och sedan 1892 ”Quellen
und Forschungen aus dem Gebiete der
Ge-schichte” samt ett ”Staatslexikon” (4 Aufl., 5
bd, 1911—12). — Litt.: J. G. Uhlmann, ”J. v. G.
und die deutsche Einheits- und Verfassungsfrage”
(1912); M. Berger, ”G. als politischer Publizist”
(1921); W. Schellberg, ”J.v.G.” (2 Aufl. 1926). A.Bd.
Görslöv, socken i Bara hd i Malmöhus län och
församling i Görslövs och Särslövs pastorat i
Bara kontrakt av Lunds stift, ö.n.ö. om Malmö;
5,54 km2, därav 5,48 land; 259 inv. (1948; 47 inv.
pr km2). Socknen, som i s. huvudsaki. begränsas
av Segeån, tillhör den bördiga, skoglösa slätten
med åkern utgörande 86 °/o av landarealen.
Egendom: Granedal. Kyrkan är en romansk
anläggning från 1100-talets senare del. Vid
ombyggnad 1885 revs det gamla tornet till höjd med
långhusmurarna, och ett nytt torn med spira
restes v. därom; även absiden ombyggdes. S.
Thulin dekorerade sedan kyrkorummet med
bibliska motiv. Predikstolen från o. 1580 är väl
bibehållen, medan altaruppsatsen från 1592
undergått förändringar. — Namnet, som är givet
efter kyrkbyn, skrevs 1145 Gøterslef. Däri ingå
gen. av mansnamnet Gøtar samt lev, löv,
arvegods; i namn av denna typ torde personnamnet
ha avsett arvlåtaren (se G. Knudsen & M.
Kris-tensen, ”Danmarks gamle Personnavne”, 1:1, 1936
—40, sp. 445). P.;Er.
Görtz [görts] (Goertz), Georg Heinrich,
friherre von Schlitz, kallad von G., statsman
(1668—1719), härstammade från en tysk
riksfri-herrlig ätt, var född i Franken och studerade i Jena.
Sedermera kom G. till holstein-gottorpska hovet
och visade sig där som en användbar diplomat.
Han åtföljde hertig Fredrik IV till Polen och blev
1702 efter dennes död gehejmeråd och ledare av
hertigdömets finanser. 1707 sändes G. i
diplomatisk mission till Karl XII i Sachsen. Duglig men
hänsynslös utövade G. ett stort inflytande över
administratorn Kristian August, som under den
unge hertigens omyndighet närmast förde rege-
— 541 —
— 542 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
