Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görtz (Goertz), Georg Heinrich, von Schlitz - Görtz, Ebbe - Görtzdaler - Görvel Fadersdotter - Görväln - Görz - Görälven - Gös (sjöväsen) - Gös (fisk) - Gösar (metallurgi) - Göschen, Georg Joachim - Göschenen - Gösslunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRTZ
nordiska ligan i den politiska krisen 1713—14”
(1918); P. Sörensson, ”Sverige och Frankrike 1715
—1718”, 1—3 (1909—-21), ”Kejsaren, Sverige och
de nordiska allierade 1714—19”, 1—-4 (1927—30);
K. J. Hartman, ”Åländska kongressen och dess
förhistoria”, 1—5 (1921—31); Hj. Lindeberg. ”G.”
(1925); S. Jägerskiöld, ”Sverige och Europa 1716—
18” (1937); G. Lindeberg, ”Svensk ekonomisk
politik under den görtzka perioden” (1941). [P.S.lG.Lbg.
Görtz [görts], Ebbe, dansk militär (f. 1886),
officer vid inf. 1907, överste 1933, generalmajor och
chef för generalstaben 1937, divisionschef 1941,
generallöjtnant och chef för generalkommandot s.å.,
tillika dir. för krigsministeriet 1945—46. Efter
officerarnas internering hösten 1943 under
tyskarnas ockupation av Danmark ställde sig G. i
spetsen för personal ur armén för att bilda
förband, som vid ett tyskt sammanbrott skulle
kunna träda fram och upprätthålla ordning.
Senare gick denna organisation upp i
motståndsrörelsen och underställdes Danmarks Frihedsraad.
I okt. 1944 blev G., efter framställning från det
allierade högkvarteret, designerad som
överbefälhavare för de danska motståndsstyrkorna i
händelse av att dessa skulle framträda öppet. Vid
det tyska sammanbrottet i maj 1945 erhöll han
nämnda befattning. S.E.B.
Görtzdaler [görts-], se Nödmynt.
Görvel Fadersdotter (d. 1605), se Sparre.
Görväln. 1) Fjärd av Mälaren s. om
Almare-stäket.
2) Egendom i Järfälla sn i Uppland, på ö.
stranden av G.i), omfattar 545 ha, därav 96 åker,
med ett taxeringsvärde av 363,900 kr.
Huvudbyggnaden i två våningar och med brutet tak uppfördes
på 1670-talet av pfalzgreven Adolf Johan efter
ritning av N. Tessin d.ä. Den restaurerades 1900.
G. tillhörde på 1600-talet ätterna Bielke och Brahe,
har sedan ofta bytt ägare och tillhörde 1900—27
prof. M. Salin samt innehas nu av dennes arvingar.
— Namnet är sannol. identiskt med namnet på
G.i). Det har ansetts innehålla ger, iA.geirr, spjut,
kanske syftande på den spetsiga viken vid gården;
efterleden är kanske ett sjönamn Vällen, trol. besl.
med välla, sjuda (se E. Hellquist, ”Studier öfver de
svenska sjönamnen”, 1903—06, sid. 206 ff., där det
dock föreslås, att gårdnamnet innehåller -felda,
plur. av en obruten biform till fiælder, fält). Jfr
Järfälla. Gårdnamnet skrevs 1478 gørffwel. P.;Th.P.;Er.
Görz [görts], tyska namnet på staden och prov.
Gorizia i Italien.
Görälven, se Dalälven, sp. 962.
Gös, sjöv., se Flagga, sp. 909 och 910.
Gös, LuciopeVca lucioperca, art av fam.
abborr-fiskar, har långsträckt kropp, 2 ryggfenor och
tänder av olika storlek, sittande i en enkel rad.
Ryggen och sidorna äro gröngrå till blygrå, bu-
Gös.
ken vit, hos hannen under våren marmorerad.
Större mörka fläckar på sidorna, små sådana på
ryggfenorna. G. förekommer i mellersta och ö.
Europa och s. Sibirien (i Sverige inom vissa
områden från Skåne till Torne älv). G. trivs bäst i
stillastående vatten (sjöar och haffen i Östersjön)
med 3 till högst 10 m djup, fast botten och
grumligt vatten. Vegetationen får ej vara för starkt
utvecklad, ty då få konkurrenterna gädda och
abborre överhand och förtära gösynglet. G. är en
rovfisk, som framför allt tager nors men även
löja och småmört samt snäckor, kräftdjur,
insektlarver m.m. Den unga g. lever av plankton, särsk.
kräftdjuret Leptodo’ra, samt fjädermyggpuppor,
som stiga upp i vattnet för förvandling, men
övergår snart till fiskdiet. Lektiden infaller under april
—juni. Äggen, 1—1,5 mm, klibbiga, läggas på en
gång i stora klumpar i 50—80 cm stora lekgropar
på sandig-stenig botten. G. är en synnerligen
värdefull fisk och i hög grad värd att odlas. N.Rn.
Gösar, metall., grova tackjärnsstänger om 4—5
m längd och 400—1,000 kg vikt, vilka användas
som råmaterial vid vallonsmide. G. införas
genom bakväggen i vallonhärden, så att tackjärnet
smälter ned från ändan, och inskjutas successivt,
i samma mån som man behöver nytt material
för de på varandra följande smältorna. Jfr
Väll-järn.
Göschen [göj’-], Georg Joachim, tysk
bokförläggare (1752—1828), utgav från sitt 1785 i
Leipzig grundade bokförlag originaluppl. av
Goe-thes, Wielands, Klopstocks m.fl:s verk. Efter
G:s död övertogs bokförlaget av hans son H e
r-mann Julius G. (1803—45), köptes 1839 av
Cotta och — efter att ha varit i olika händer
— 1919 av W. de Gruyter & co. Den från
förlaget sedan 1889 utg. ser. ”Sammlung Göschen”
räknar nu ett 1,000-tal bd, omfattande
koncentrerade framställningar av de mest skilda
vetenskapsområden. W.N.
Göschenen [göj’-], ort i kantonen Uri i Schweiz,
vid Reuss, c:a 1,100 m ö.h.; o. 900 inv.
Semesterort. Vid G. börjar Gotthardsbanans huvudtunnel.
Gösslunda, socken i Kållands hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i
Sunners-bergs, Gösslunda, Strö, Rackeby och Skalunda
pastorat i Kållands kontrakt av Skara stift, vid
Kinneviken n.n.v. om Lidköping; 19,73 km2,
därav 19,72 land; 1,226 inv. (1948; 62 inv. pr km2).
Utmed Kinneviken sträcker sig ett delvis
höglänt skogsparti, f.ö. bördig lerslätt, avbruten av
skogklädda höjder. Åkern utgör 61 % av
landarealen, skogsmarken 24%. Förortsbebyggelse till
Lidköping. Egendomar: Apelås (Riddarhusets) och
Brynåsa. Två runstenar finnas, den ena inmurad i
kyrkan. Denna är uppförd av finhuggen sandsten o.
1100. Det urspr. smalare koret vidgades till samma
bredd som skeppet 1851, sedan kyrkan härjats av
åskeld; de forna valven ersattes samtidigt med
plant trätak, och den tidigare tornspiran ersattes
med lanterninförsedd huv. Tornet, som f.ö. är
jämnårigt med skeppet, har trol. tjänat
försvarsändamål. I murarna äro insatta figurprydda stenar
från o. 1100. Huvudingångens portal har
relief-prytt tympanon, dess dörr torde vara
senmedeltida. Den enkla sandstensdopfunten anses
stamma från noo-talets början, altarprydnaden från
— 547 —
— 548 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
