Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg - Näringsliv - Finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORG
skiner, kemikalier och fisk äro de viktigaste
exportvarorna. — G:s hamn har fått en allt större
betydelse för den svenska importen, och från och
med slutet av 1930-talet är G. landets ledande
importhamn. Importen av fossila bränslen svarar
för o. 2/s av den totala kvantiteten
importerade varor, som 1947 översteg och 1948 var
inemot 3 mill. t. Omkr. 30 °/o av kolet förbrukas
i G. Återstoden omlastas till järnväg och båt
för vidaretransport till baklandet. Importen av
brännoljor har under senaste åren fördubblats,
jämfört med förkrigsåren, sedan industrien för
sin drift och fastigheter för uppvärmning övergått
till oljeeldning. G. är landets dominerande
importhamn för frukt och har utmärkta
lagringsutrymmen med möjlighet till temperaturreglering
härför. Handelsjärn, för vilket bl.a. de stora
skeppsvarven äro stora avnämare, oädla metaller
och maskiner importeras över G:s hamn för att
tillgodose industrierna i ett vidsträckt
avsättningsområde. 1947 och 1948 ha 30—35 % av
landets import av spannmål, kli och foderkakor
gått över G. Textil- och beklädnadsindustrien
har ett centrum i G. och Borås, vilket gjort G.
till en stor importhamn av spånadsämnen. —
Hela tulluppbörden i G. utgjorde V7 1946—3%
1948 76 mkr. Hamnavgiften uppgick under 1947
för fartyg till 2,7 mkr och för varor till 6,1 mkr.
G:s hamn äges av G:s stad, som utövar
administrationen genom hamnstyrelsen, biträdd av en
hamndirektör. Förvaltningsorganisationen
omfattar 3 avd.: kamerala avd. under hamnkamreraren,
hamnbevakningen under hamnkaptenen samt
tekniska avd. under hamnöveringenjören. Dessutom
sortera under hamnstyrelsen Frihamnen,
Fiskhamnen och färjetrafiken.
Den i regel isfria hamnen, det goda läget
i förh. till världstrafiken, de goda
förbindelserna inåt land (kanaltrafik och järnvägarna),
varigenom ett omfattande inland erhållits, ha
gjort G. till rikets förnämsta sjöhandelsstad med
34,4 °/o av landets handelsflotta (597,000
bruttoton 1946). Flera av landets förnämsta
rederier ha sitt säte i G., ss. Broströmskoncernen
(Axel Broström & son med Tirfing, Ferm och
Motortank, Svenska Amerika linien samt
Svenska Ostasiatiska kompaniet m.fl.), Svenska Lloyd
och Transatlantic. Importen utgjorde 1947
1,624 mkr (31 °/o av rikets), och exporten
uppgick till 1,079 mkr (33 °/o av rikets). De
viktigaste importvarorna voro ull, bomull, garn,
vävnader, stenkol, kaffe, mineraloljor,
fartygs-plåt, varmvalsat stål och järn, tobak samt
frukt. Av exportvaror märkas särsk. papper,
pappersmassa, fartyg, kul- och rullager, lådämnen
och tändstickor. Handel och samfärdsel
sysselsatte 1940 36 °/o av stadens befolkning. — Bland
bankerna i G. märkas Riksbankens
avd.-kon-tor (sedan 1824), huvudkontoren för Göteborgs
bank, Skandinaviska banken ab. och Göteborgs
handelsbank, avd.-kontor för Svenska
handelsbanken, Jordbrukarbanken och Bohusbanken samt
sparbankerna Göteborgs sparbank (grundad 1820),
Göteborgs och Bohus läns sparbank och
Fastighetsägarnas sparbank. Vidare må framhållas
Göteborgs inteckningsgaranti-ab. och Göteborgs
stadshypoteksförening samt huvudkontoren för
Brand- och lifförsäkrings-ab. Svea och
Försäk-rings-ab. Ocean. — 7 järnvägslinjer stråla
ut från G., se ovan sp. 560. — G:s industriella
utveckling sammanhänger intimt med G:s egenskap
av Sveriges speciella hamnstad mot v., mot den
stora världsmarknaden. Den första stora
industrien i G. var sålunda ett 1729 anlagt sockerbruk
i Gamlestaden, och råvaran, råsocker,
importerades ant. direkt från Västindien el. från
England, Holland och Frankrike. Småningom vann
textilindustrien insteg i G., och i början av
1800-talet blev bomullsindustrien, vars råvaror
importerades västerifrån, av stor betydelse. I och med
industrialismens verkliga genombrott på
1800-talet fingo metall-, pappers- och träindustrierna
större betydelse. Under 1900-talet blir
metallindustrien den förnämsta, vilket framför allt är
en följd av varvsindustriens utveckling i
samband med den svenska sjöfartens ökade
utveckling. En speciell industri i G. utvecklas också
inom metallbranschen, näml, kullagerindustrien.
Fabrikerna i G. ligga företrädesvis på de lägst
liggande markerna utmed vattendragen och
övriga kommunikationsleder, alltså främst längs
hamnen, Götaälv, Säveån och Mölndalsån. G:s
höjdområden, som på 1930- och 1940-talen blivit
betydande bostadsområden, sakna i det närmaste
större industrier. G. är numera i hög grad en
fabriksstad med (1946) 937 fabriker, 41,000
industriarbetare och ett tillverkningsvärde av 1,029
mkr; 45% av befolkningen ha sin utkomst av
industriarbete (1940). De viktigaste
industrigrupperna hade 1946 följ, antal arbetare:
metallindustrien 21,600 (t.ex. Svenska
kullagerfabriken, Automobilfabriken Volvo, Rosengrens
kassaskåpsfabrik, Elektriska svetsnings ab., Bohus
mekaniska verkstad och skeppsvarven Götaverken,
Lindholmen och Eriksberg), textil- och
beklädnadsindustrien 7,800 (Gamlestadens
fabriker, Almedals fabriker, Gårda fabriker,
Göteborgs kamgarnsspinneri och J. A. Wettergrens
konfektions-ab.) samt livsmedelsindustrien
4,600 (Carnegieska sockerbruket, kvarnen Tre
lejon, Olof Asklunds ångbageri, Bröderna Kanolds
chokladfabrik, Caps chokladfabrik, Pellerins
margarinfabrik, Svenska förenade konservfabrikerna
och bryggerierna Pripp och Lyckholm). S.Sg.
Finanser. Inkomsterna 1947 utgjorde 221
mkr (därav utdebiterade efter den beräknade
inkomsten 74,5, statsbidrag till folkskolor m.m. 11,
gas- och elektricitetsavgifter 37,5, spårvägsavgifter
23,5 och hamnavgifter 17 mkr). Utgifterna
utgjorde 214 mkr (därav räntor 8,s, för gator
o.d., affärsdrivande verk och brandväsen 86,s, för
hälso- och sjukvård 35,2, för undervisning m.m.
25,7, för fattigvård 9,1 samt för polisväsen och
fångvård 8,2); den för 1948 utdebiterade
kommunala skatten är 8,33 pr skattekrona till den
borgerliga kommunen och 0,47 kr till den kyrkliga.
1947 voro stadens tillgångar 607 mkr och skulder
282 mkr. Taxeringsvärdet av fast egendom, för
vilken fastighetsskatt erlägges (1948), var 2,120
mkr och för fastigheter, för vilka dyl. skatt ej
erlägges, 188 mkr. Den taxerade inkomsten (enl.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt)
1947 utgjorde 1,249 rnkr. Donationer, vilkas
kapital förvaltas av dels stadens styrelser, dels
— 573 —
— 574 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
