- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 12. Grimberg - Hedebosöm /
613-614

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göttingen - Göttinger Dichterbund (Hainbund) - Göttingische gelehrte Anzeigen - von Götz (Götzen), Johann - Götz, Johann Nikolaus - Götz (Goetz), Hermann - Götze, Alfred - von Götzen, Johann - von Götzen, Adolf - Götz von Berlichingen - Göye (Gjöe), ätt - Göye, 1. Eskil - Göye, 2. Mogens - H

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H

virkeshus från senare hälften av 1500-talet omges
av en ringformig vallpromenad och
parkanläggningar. Johannes- och Jakobskyrkorna äro från
medeltidens slut; något äldre (från 1300-talet) är
rådhuset. G. har åtskilliga monument över diktare
och lärde. Utom univ. med dess rika bibi, och
talrika inst. finnas observatorium, botanisk
trädgård, konstmuseum och stora sjukhus. G. har en
högtstående finmekanisk industri samt bryggerier,
möbel-, textil- och sockerfabrikation. P.;E.W.

Götfinger Dichterbund [di%’tarbont] (el. H a i
n-b u n d), en sammanslutning av tyska skalder,
grundad i Göttingen. Dess ledande ande var J. H.
Voss, som 1774—98 utgav ”Göttinger
Musenal-manach”. G. var religiöst och patriotiskt påverkat av
Klopstock. Det var en typisk produkt av den
känslosamma vänskapskultens tidevarv och hade som
sådan ett moraliskt huvudsyfte. Det delade
Sturm-und Drang-riktningens allmänna hat mot den
franska upplysningen, särsk. Voltaire, och mot
Wieland, som stämplades som hans tyske
drabant. A.Bd.

Götfingische gelehrte Anzeigen [galeTta [-an’t-saigan],-] {+an’t-
saigan],+} tysk litteraturkritisk tidn., grundad 1739
under titeln ”Göttingische Zeitungen von gelehrten
Sachen” av Gesellschaft der Wissenschaften,
under vars ledning den stod till dess den upphörde
med utgången av år 1941. G., som utkom en
gång i mån., hade som utg. bl.a. A. v. Haller,
Chr. G. Heyne, H. H. L. v. Heeren, G. F.
Be-necke, H. Sauppe och J. Joachim samt räknade
bland sina medarbetare vetenskapsmän även
utanför Tyskland. — Litt.: G. Roethe, ”Goettingische
Zeitungen von gelehrten Sachen” (i ”Festschrift
zur Feier des 150-jährigen Bestehens der Kgl.
Gesellschaft der Wissenschaften”, 1901). [W.N.]E.

von Götz [göts] (G ö t z e n), J o h a n n, från 1635
riksgreve, tysk krigare (1599—1645), gick 1626,
efter att förut ha tjänat i böhmarnas trupper, i
kejsarens tjänst. Vid svenskarnas angrepp 1630 var
G. kommendant på Rügen, 1632 deltog han i slaget
vid Lützen och bidrog 1634 verksamt till segern
vid Nördlingen. 1636 kämpade G. mot hessarna
och Banér, 1638 mot Bernhard av Weimar, mot
vilken han led nederlaget vid Wittenweier. 1643
förde G., numera fältmarskalk, under Gallas
befälet i Schlesien men sändes snart mot Råkoczy,
mot vilken han hade några framgångar. Vid
Tors-tensons framträngande mot Böhmen 1645
beordrades G. med en del av sina trupper dit men
stupade i slaget vid Jankau. P.S.

Götz [göts], Johann Nikolaus, tysk
författare (1721—81). G., som avled som
superintendent i Winterburg, har spelat en roll i tysk

litteraturhistoria genom den metriska
översättning av antika dikter i Anakreons stil, som han
tills, med J. P. Uz utgav 1746 och som
efterbildades av en rad tyska diktare (de s.k.
ana-kreontikerna). ”Vermischte Gedichte”, ett urval
av G:s dikter, som sakna originalitet men ha
ett visst behag och välljud, utgåvos postumt
1785 i överarbetad text av K. W. Ramler.
”Gedichte aus den Jahren 1745—65” publicerades i
kritisk upplaga 1893 av C. Schüddekopf, som
även utg. ”Briefe von und an J. N. G.” (1893). E.

Götz [göts] (G o e t z), H e r m a n n, tysk
tonsättare (1840—76), blev allmänt känd genom operan
”Der Widerspenstigen Zähmung” (1874, efter
Shakespeare; på svenska ”Hårt mot hårt el. Så
ska’ de tas”), som vittnar om G:s starka begåvning
för det musikaliska lustspelet. G. har vidare
skrivit en symfoni, en piano- och en violinkonsert,
kammarmusik, kör- och solosånger.

Götze [göfsa], Alfred, tysk språkforskare (f.
1876), prof, i tyska språket i Giessen 1925. G. har
utg. en lång rad skrifter, behandlande framför allt
nyhögtyskan under olika skeden, men är annars
särsk. känd som ordforskare. Han har fullst.
omarbetat Fr. Kluges välkända ”Etymologisches
Wörterbuch der deutschen Sprache” (11 Aufl.
1930—34).

von Götzen [göt’san], Johann, krigare, se
von Götz.

von Götzen [göt’san], Gustav Adolf, tysk
officer, diplomat och afrikaresande (1866—1910),
företog 1893—94 en färd från Pangani n.v. om Zanzibar
till Matadi vid nedersta Kongo, varunder han bl.a.
upptäckte Kivusjön och undersökte
vulkanområdet, Virungabergen, n. därom. 1901—06 var han
guvernör i Tyska Östafrika. G. skrev ”Durch
Afrika von Ost nach West” (1895, 2 Aufl. 1899) och
”Deutsch-Ostafrika im Aufstand 1905—06” (1909).

Götz von Berlichingen [göts], tysk riddare, se
von Berlichingen.

Göye [gö’ja] (G j ö e), dansk adlig ätt, känd från
1300-talet och utdöd på manssidan 1698.

1) Eskil G. (d. 1506), blev 1481 riksråd, 1486
marsk och anförde som sådan hären på konung
Hans’ tåg till Sverige 1497.

2) Mogens G., den föreg:s son (o. 1470—
1544), var en av Danmarks rikaste jorddrottar, blev
1503 riksråd, senare marsk samt under Fredrik I
rikshovmästare. En trogen anhängare till Kristian
II motarbetade han utan framgång Sigbrits
inflytande på denne och anslöt sig efter Kristians fall
1523 till Fredrik I. Efter att 1526 ha övergått till
den lutherska läran verkade han kraftigt för denna
i Danmark och bidrog till dess seger 1536.

H är den 8:e bokstaven i det vanliga
europeiskt-latinska alfabetet. Det upptogs av romarna från den
äldre grekiska bokstavsraden; i senare grekiska
betecknar det e. I de germanska språken uttalas det
i regel som h. I svenskan, norskan och danskan är
det stumt i förbindelsen hj och hv (det senare i

svenskan ersatt av skrivningen v). I nyisländskan
beteckna hl, hn och hr aspirerat, tonlöst 1, n och
r. I tyskan uttalas icke h inuti och i slutet av
ord. Det är i engelskan stumt i vissa ord av
romansk härkomst, t.ex. heir, honest, honour, hour;
gammalt hv tecknas i engelskan wh, t.ex. which^

— 613 —

— 614 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 15 12:26:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-12/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free