Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hacka (lantbruk) - Hackaert, Jan - Hackbruk - Hackbräda - Hackbräde - Hackefors - Hackelia - Hackelse - Hackelsemaskin - Hackensack - Hackert, Jacob Philipp - Hackett, Francis - Hacking, Douglas - Hackis - Hackkniv, kötthacka - Hackluyt, Richard - Hackman, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HACKMAN
hindra, att de höljas med jord. —
Traktorhackor kunna ant. vara byggda på samma sätt
som hästhackor, varvid de bogseras av traktorn,
el. avsedda att monteras direkt på traktorn,
baktill el. under själva traktorn. L.Gé.
Hackaert [hakk’art], Jan, nederländsk målare
(1629—0. 1700), verksam i Amsterdam, målade
landskap med särskild vikt lagd vid solljuseffekterna.
Staffaget är av A. van de Veide, Lingelbach el.
Berchem.
Hackbruk, en i den etnografiska litteraturen av
E. Hahn införd och sedermera ofta brukad
beteckning på det primitiva jordbruket, vilket utmärkes
därav, att systematisk och grundlig
genomarbetning av jorden icke förekommer och att gödsling
och konstlad bevattning, liksom dragare och
därmed även plöjning äro obekanta. Termen h. är
emellertid såtillvida missvisande, som hackan alls
icke förekommer som jordbruksredskap hos många
lägre stående åkerbrukande folk, vilka i stället
använda grävkäppen. G.Br.
Hackbräda, skeppsb., äldre benämning på den
del av skarndäcket, som täcker akterspegeltimren.
Hackbräde (ty. Hackbrett, eng. dulcimer, fra.
tym-panon, ital. salterio tedesco, salterio) el. c y m b a 1*,
mus., ett ur psalteriet framgånget
stränginstrument, bestående av en trapetsformad
resonanslåda, varöver löper ett växlande antal flerköriga
metallsträngar, vilka anslås med två hammare.
H. var särsk. populärt i Europa under
1300—1400-talen, förbättrades vid 1600-talets slut av
Panta-leon Hebenstreit, gav på 1700-talet idén till
ham-marklaveret, var ännu vid 1800-talets början
folkinstrument i n. Svealand och s. Norrland och är
fortfarande populärt i Ungern (zigenarkapell). G.M.
Hackefors, samhälle i Landeryds* sn i
Östergötland.
Hacke’lia, släkte av fam. strävbladiga växter,
de flesta arterna i Amerika, några i Asien, blott 1 i
Europa. H. står mycket nära piggfrösläktet
(Lapp’ula) och har förr förenats med detta. I
Sverige, från Lappland till Medelpad och i
Småland, förekommer H. deflex’a, bergpiggfrö,
hängpiggfrö, stickelfrö, en 4—5 dm
hög, 2-årig ört med blå, fat—trattlika blommor
i långsträckt klase och koniskt äggrunda
delfrukter, som bära långa, hullingförsedda borst i
en enkel rad. W.
Hackelse, kortskuret stråfoder, ss. halm, hö och
grönfoder. För utfodring av hästar skäres halmen
i allm. till h. av 3—4 cm längd, varefter kraftfodret
inblandas. Skärningen utföres i regel med
hac-kelsemaskin*. Kortskuren är halmen lämplig till
strö och lätthanterlig vid utfodring. Hö och
grönfoder i form av h. användes huvudsaki. till svin
och fjäderfä. Jfr Foderberedning.
Hackelsemaskin, maskin för skärning av halm,
hö el. grönfoder till hackelse. Urspr. var h. en
upptill öppen, c:a 20 cm djup och bred ränna av
bräder, där halmen ordnades och framfördes med
v. hand mot dess ena ända, där den avskars i
önskade längder med en lång kniv, vars nedre
ända var fastsatt i en styrstång. Numera är
kniven fastsatt på ett svänghjul, som dragés för hand
el. trampas, större maskiner drivas med hästkraft
el. motor. Frammatningen sker automatiskt med
valsar. H. användes även för skärning av
grönfoder, som skall inläggas som pressfoder. Hj.P.
Hackensack [häkk’ansäk], stad i New Jersey i
USA vid Hackensack River, 8 km ö. om
Pater-son; 26,279 inv. (1940). Förort till New York.
Hackert, Jacob Philip p, tysk målare (1737
—1807), besökte bl.a. länder Sverige 1762—64 och
bosatte sig slutl. i Italien. H. målade i saklig och
ofta torr stil huvudsaki. heroiska landskap i olja
el. gouache samt porträtt. Från 1766 idkade han
ett intimt samarbete med sin broder, Johann
Gott-fried H., som utförde tavlor i olja efter H:s
skisser. H. var av sin samtid mycket uppskattad men
är för eftervärlden mest bekant genom sin vänskap
med Goethe, som skrev en biografi över honom
efter hans död. G.S.
Hackett [häkk’it], Francis, engelsk
författare (f. 1883). H., som är av irländsk härkomst,
kom till USA 1901, där han arbetade som lärare
och journalist; 1914—22 var han medutg. av ”New
Republic”, 1922 återvände han till Europa och
uppehöll sig i skilda länder, utom Irland även
Danmark, där han bodde 1937—39, varefter han
åter slog sig ned i USA. H. har gjort sig känd
som litteraturkritiker, romanförf., sociolog och
populärhistoriker. Han har utg. bl.a. ”Ireland, a
study in nationalism” (1918), ”The story of the
Irish nation” (1922), ”Henry the eight” (1929; sv.
övers, s.å.), ”Francis the first” (1934), ”1 chose
Denmark” (1940), ”What ’Mein Kampf’ means
to America” (1941) och ”On judging books in
general and in particular” (1947). E.
Hacking [häkk’ig], Douglas Hewitt, 1 :e
baron H. of Chorley (1945), brittisk politiker (f.
1884). H. var konservativ led. av underhuset
1918—45, inpiskare 1922—25, understatssekr. i
inrikesministeriet 1925—27 och 1932—34,
parla-mentssekr. till handelsministern samt
understatssekr. i utrikesministeriet 1927—29, finanssekr. i
krigsministeriet 1934—35 och parlamentarisk
understatssekr. i dominionministeriet 1935—36 samt
1936—42 konservativa partiorganisationens ordf.
Hackis, kok., se Hachis.
Hackkniv, kötthacka, användes innan
köttkvarnen kom i bruk, för finhackning av kött vid
korvberedning. H. består av ett stålblad med
sido- el. mitthandtag el. också överliggande
handtag.
Hackluyt, Richard, skolman och geograf, se
Hakluyt.
Hackman, finländsk kultursläkt, härstammande
från Johan Fredrik H. d.ä. (1755—1807), som från
Bremen inflyttade till Viborg, där en av honom
Hackknivar.
SU 12. — 641 —
21 — Red. avsl. 8/a 49.
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
