Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hackman, släkt - Hackman, Alfred - Hackney (hästras) - Hackney (London) - Hacksilver - Hackspettar - Hackspettfåglar - Hackspettpapegojor, dvärgkakaduor - Hackspettsläktet, tretåiga hackspettar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HACKNEY
grundlagd exportfirma snabbt utvecklades till ett
av landets största, på många olika håll
intresserade affärs- och industriföretag. Särsk. inom
trävaruindustrien har huset H:s verksamhet, som
länge leddes av Johan Fredrik H. d.y. (1801—
79) och hans son, den varmt ideelle
industrimännen, politikern och donatorn Wilhelm H. (1842
—1925), varit av banbrytande art. Sonsöner till
J. F. H. d.y. voro bl.a. nedannämnde A. H.,
stats-geologen, prof. Victor Axel H. (1866—1941)
och folkloristen Walter Oskar H. (1868—1922).
— Litt.: ö. Tigerstedt, ”Huset H.”, 1 (1940). R.R.
Alfred Leopold Fredrik H., arkeolog och
museiman (1864—1942), fil. kand. 1890, fil. dr 1905
med den i metodiskt hänseende förebildliga och för
Finlands järnåldersforskning grundläggande avh.
”Die ältere Eisenzeit in Finnland”, vari f.f.g.
framfördes den sedermera länge allenarådande
uppfattningen, att Finlands äldre järnåldersfynd
återspegla de finska stammarnas inflyttning från
Estland till Finland och bebyggelsens successiva
utbredning från s.v. mot ö. och n. Också i flera
senare undersökningar behandlade H., som 1926
erhöll prof:s titel, centrala järnåldersproblem. R.R.
Hackney [häk’ni] (eng., av fra. haquenée,
pass-gångare), hästras, se Hästar.
Hackney [häk’ni], arbetarstadsdel i n.ö. London,
n. om Victoria Park.
Hacksilver, se Bitsilver.
Hackspettar, Pi’cidae, fam. av ordn.
hackspettfåglar, små el. medelstora former med långsträckt
kropp, korta, styva, elastiska stjärtpennor samt
korta, kraftiga ben, av vilkas fyra, med starka klor
försedda tår två äro riktade bakåt (klätterfötter).
Näbben är rak, mejselformad och den klibbiga
tungan i spetsen försedd med hullingar. De långa
tung-benshornen bilda en båge nedåt halsen samt löpa
runt huvudet fram till näbbroten, och tungan kan
skjutas långt ut ur näbben. H. äro livliga fåglar
och i rörelse hela dagen samt flyga från träd till
träd med en karakteristisk bågformad flykt. Helst
hålla de till i gammal skog med mer el. mindre
murkna träd, vilkas stammar de sönderhacka
under sökandet efter insekter och larver, som de
draga fram med tungans hjälp. Även myror, frön
och bär ingå i födan. Boet lägges i hål, som h.
själva huggit i trädstammar. Äggen äro vita, och
ungarna kläckas nakna och blinda. H. förorsaka
stundom skada genom att angripa friska träd el.
ledningsstolpar, men denna uppväges av det gagn
de göra genom att förtära stora mängder
skadeinsekter. De äro också skyddade enl. jaktstadgan.
Fam. omfattar o. 450, över hela världen med
undantag av Australien och Madagaskar utbredda
arter och indelas i två underfam. göktytor*
och äkta h. I Sverige finnas 8 arter, tillhörande
grönspettsläktet (gröngölingen, gråspetten),
svart-spettsläktet (spillkråkan), brokspettsläktet (större,
vitryggiga och lilla hackspetten, mellanspetten)
och tretåiga hackspettsläktet (tretåiga hackspetten);
se släktnamnen och Samlarspett. H.Bn.
Hackspettfåglar, Pici, ordn., omfattande fam.
glansfåglar, hackspettar, honungsgökar, skägg-gökar
och pepparätare.
Hackspettpapegojor, dvärgkakaduor, en
grupp-av underfam. äkta papegojor, omfattande
12 arter från Nya Guinea och närbelägna småöar.
Rödbröstad hackspettpapegoja.
H. höra till de
minsta papegojorna, ha
mycket långa tår,
smala och blott
svagt krökta klor,
långa, spetsiga
vingar och kort,
avrundad, styv stjärt, som
påminner om
hackspettarnas. Hit hör
den rödbröst
a-d e h., Nasiterna
pygmaPa, som är
gräsgrön med rött
bröst och har
huvudets översida gul.
Alla handpennor och
stjärtpennor äro
svarta utom de
bå
da mellersta av de senare, vilka äro blå. Arten
är knappast större än en svensk gärdsmyg.
Födan utgöres sannolikt av fikonfrön, som uthackas
ur frukterna, medan fåglarna stödja stjärten mot
stammen på hackspettvis. H.
Hackspettsläktet, t r e t å i g a h., Picoi’des, av fam.
hackspettar omfattar, ett 10-tal över n. Europa,
Sibirien och Nordamerika utbredda arter och
kännetecknas av att 2 tår äro riktade framåt och endast 1
bakåt, i det att baktå saknas. Tretåiga
hackspetten, P. tridac’tylus, är ovan svart med guld-
Tretåig hackspett.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
— 643 —
— 644 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
