Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hading, Jane (Jeannette Hadingue) - Hadith - al-Hadjar al-aswad - Hadjdj, haddj - Hadjetlaché (Hadzjetlasje), Mochammed Bek - Hadji Chalifa - Hadley, George - Hadley, Arthur - Hadleyska lagen - Hadorph, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HADITH
Masna’a i Wadi Do’an i v. Hadhramaut. Se även bilder
vid Arabien.
nande, bl.a. för sina framställningar av Sappho,
Grevinnan Sarah, Froufrou, Thérèse Raquin,
Mar-celle, Claire i ”Herr Derblays giftermål” och
Lionette i ”Prinsessan av Bagdad”. 1887—90
ägnade sig H. åt turnéer i Amerika tills, med
Co-quelin, och i dec. 1898 uppträdde hon (med eget
sällskap) i Stockholm på Svenska teatern, bl.a.
som Kameliadamen, hertiginnan de Septmonts i
”Främlingen” och Clorinde i ”Äventyrerskan”. H.
vann framgång främst genom en lätt och ledig
spelstil och sin distingerade, ofta raffinerat
eleganta apparition. A.L.
Hadith [-i’b] (arab, hadith, eg. nyhet), i allm.
berättelse el. meddelande av såväl profan som religiös
art. I speciell användning är h. termen för
traditionen om Muhammeds och hans samtidas liv och av
dem gjorda uttalanden. Vetenskapen härom, ’ilm
al-hadlth, idkades flitigt och resulterade i en mängd
stora traditionssamlingar. Se Arabisk litteratur.
al-Hadjar al-aswad (arab. al-Ha’djar al-’a’swad,
den svarta stenen), se Kaba.
Hadjdj, haddj (arab, hadjdfi, vallfärd, spec.
den varje år i månaden dhü-1-hi’djdja
återkommande stora vallfärden till Mekka, som Muhammed
gjort till en av islams 5 ”pelare”, då han
föreskrivit, att varje muslim, man och kvinna, minst en
gång i livet skall fullgöra en h. En mängd
liberala undantagsbestämmelser finnas emellertid,
varför de flesta muhamedaner dö utan att ha sett
Mekka. Den som är stadd på el. fullgjort en h.,
kallas hädjdj el. hä’djdjl.
Hadjetlaché (H a d z j e 11 a s j e), M o c h a
m-m e d B e k, rysk emigrant (1868—1929), av
tur
kisk familj, efter bolsjevikrevolutionen 1918 bosatt
i Stockholm, där han bland ryska flyktingar
bildade en hemlig organisation för att bekämpa
bol-sjevikerna och deras meningsfränder. Av den brett
lagda planen medhunno de sammansvurna endast
att locka till sig och i en villa i Bollstanäs 1919
döda några ryssar, N. Ardasjev o.a., av dem
misstänkta för förbindelse med bolsjevikerna. Sedan
sammansvärjningen upptäckts, dömdes H. 1920 till
livstids straffarbete. I fängelset angreps han av
sinnessjukdom. M.Hv.
Hadji Chalifa (Hä’djdji Khahfa) (ofta skrivet
Haddji), eg. Musta’fä ibn ’Abdulläh, även kallad
Kjätib Celebi (Kåtip Qelebi), turkisk lärd (1609—
57). Bland H:s arbeten märkas en bibliografisk
encyklopedi ”Kaschf az-zunün” samt
”Djihän-numä” (i två redaktioner), en världsbeskrivning,
kommenterad och övers, till latin av M. Norberg
1818.
Hadley [häd’li], George, engelsk meteorolog
(1685—1768), tillhörde den krets av vetenskapsmän,
som samlades i Royal Society, och var en av de
första, som sökte förklara, varför luftströmmarna
avböjas medsols. Hans förklaring 1735, som går
under namnet h a d 1 e y s k a lagen, anföres
understundom ännu i populära läroböcker, ehuru
den är ofullständig (se Vind).
Hadley [häd’li], Arthur Twining, amerikansk
nationalekonom (1856—1930), var från 1879
knuten till Yale Univ., från 1886 som prof, och
1899—1921 som rektor. Han hade specialiserat
sig på järnvägsfrågor, och hans ”Railroad
trans-portation” (1885) är ett standardarbete, som
översatts till flera språk.
Hadleyska lagen [häd’li-], se Hadley, G., och
Vind.
Had’orph [-årf], Johan, fornforskare (1630—
93), student i Uppsala, akademisekr. där 1660,
riksantikvarie 1666 (jämte O. Verelius; ensam
innehavare av ämbetet 1679), asessor i
Antikvitetskollegiet 1667, sekr. i Riksarkivet 1669, sekr. i
Antikvitetsarkivet 1692. H:s forskarprofil avviker
väsentligt från den man
i allm. föreställer sig
som karakteristisk för
stormaktstidevarvet.
Hos honom finnes
ingenting av Olaus
Rud-becks och hans skolas
fantasteri. H. är
snarare sakligheten och
nykterheten själv,
något som otvivelaktigt
hörde samman med en
brist i hans utrustning
som vetenskapsman:
han var ingen
skapande kraft. Eg. hör
han snarast hemma bland den stora skara av
historiska samlare, som utmärkte detta och följ, sekel.
— När Antikvitetskollegiet tillkommit 1667 för
vården av landets antikviteter och fornminnen,
blev H. redan från början dess främsta kraft.
Ledsagad av kollegiets tecknare reste han kring i
landsorten för inventering och undersökning av
fornlämningarna. Bland de platser, han besökte, var
även Björkö i Mälaren, vars gravfält han gjorde
— 651 —
— 652 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
