Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hadrianus VI (Adrian Florisse av Utrecht, påve) - Hadrianus, Publius Aelius (romersk kejsare) - Hadrianus’ vall - Hadrom - Hadrumetum - Hadschar - Hadselöy - Hadubrand - Hadzjetlasje, Mochammed Bek - Hae- (Hæ-) - Haebler, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HADRIANUS
påve ivrade H. för reformer inom kyrkan. Särsk.
inskred han mot prakt och slöseri och sökte
genomföra en förbättrad ekonomisk förvaltning
vid påvestolen. Han råkade i konflikt med sin
tidigare elev Karl V, då han vägrade att stödja
denne i striden mot Frans I av Frankrike. Då
han ville ena Europas kristna furstar i ett
korståg mot turkarna, ledde detta till en brytning
med Frans I. H:s reformplaner såväl som hans
korstågsplaner misslyckades, och hans korta
ponti-fikat fick föga betydelse. BaO.
Hadria’nus, Publius Aelius, romersk
kejsare av spansk härkomst (76—138 e.Kr.), 117
adopterad av Trajanus, som
han s.å. efterträdde. H.
bröt med sina
företrädares erövringspolitik
och ägnade sig som
statens förste tjänare
med sällspord energi
och duglighet åt rikets
inre utveckling under
ett lyckligt fredslugn,
stört endast av
judafolkets förtvivlade
resning (se
Bar-Koch-ba). Gränsförsvaret
fullbordades genom
befästningslinjer, t.ex.
Piktermuren el. Hadrianus’ vall*. Inom den
kejserliga förvaltningen användes i st.f. slavar och
frigivna avlönat folk ur riddarståndet, varigenom
en civil ämbetsmannaklass skapades. Finans-,
krigs-och postväsen förbättrades genom reformer,
rättsväsendet genom redigering av Edidtum perpefuum
(se Edikt). En stor del av sin regeringstid till—
bragte H. på resor inom det vidsträckta riket,
överallt reglerande och nyskapande, tillika som
svärmisk turist intresserad av fornminnen och naturens
skönhet. Han skall ha grundat o. 150 nya städer
(t.ex. Adrianopel, Antione) och utvidgade sin
älsk-lingsstad Aten med en ny stadsdel. Berömd är H:s
storartade villaanläggning vid Tibur (Tivoli),
omfattande ett flertal efterbildningar av ryktbara
byggnader och konstverk, ett slags monumentala
reseminnen. Som byggherre har H. dessutom knutit
sitt namn till Pantheon, Venus’ och Romas
dubbeltempel i Rom samt till sitt först efter hans död
fullbordade mausoleum, nu Castel San Angelo. H.
var en sällsynt rik begåvning, ej blott ett
organisatoriskt geni utan även en mångfrestande
konstnär (förf., målare, musiker, arkitekt). Med sitt
nervöst oroliga, gåtfullt sammansatta och ombytliga
väsen vann han dock, trots allvarlig strävan,
aldrig sina undersåtars kärlek. — Litt.: A. Raeder,
”Kejser Hadrian” (1897); W. Weber,
”Untersuch-ungen zur Geschichte des Kaisers H.” (1907). H.Sj.
Hadria’nus’ vall, jämte Hadrianus’ limes* vanligt
namn på de romerska befästningar, som skulle
försvara n. gränsen av det romerska Britannien.
H. sträcker sig 80 romerska mil (118 km) mellan
Bowness-on-Solway vid Carlisle och Wallsend
vid Newcastle-upon-Tyne och uppfördes 122—128
e.Kr. Den bestod av flera befästningsverk bakom
varandra: ytterst fort med 500—1,000 mans
besättning med c:a 4 romerska mils mellanrum
samt mindre vakttorn med kortare mellanrum,
därbakom själva vallen, uppförd av jord och
senare sten och framför den en vallgrav. Den
förbättrades flera gånger och uppgavs först på
380-talet e.Kr. [N.V.1K.H.
Hadrom [-å’m], bot., se Leptom.
Hadrume’tum, det forntida namnet på staden
Sousse vid tunisiska kusten. H., som var en
gammal fenicisk koloni, tillhörde under Kartagos
storhetstid dess imperium och spelade en viktig
roll under de puniska krigen; anslöt sig 146 f.Kr.
till romarna och upphöjdes av kejsar Trajanus till
romersk koloni. Det var under kejsartiden en rik
och blomstrande stad samt under senantiken ett
betydande kristet centrum. Om dess forna
storhet vittna många ruiner från fenicisk och romersk
tid samt kristna katakomber. K.H.
Hadschar, ”den svarta stenen”, se Kaba.
Hadselöy [hass’-], sydligaste ön i ögruppen
Ve-sterålen, Nordland fylke, Norge; 102,41 km2, 4,564
inv. (1946). Bebyggelsen är samlad på kustbrämet
(”strandflaten”) som en ring runt ön, som i det
inre höjer sig till 656 m ö.h. Större handelsorter
äro Stokmarknes och Melbo.
Ha’dubrand, forngermansk sagohjälte, son till
Hildebrand*.
Hadzjetlasje, Mochammed Be k, rysk
emigrant, se Hadjetlaché.
Hae- (H æ-), se även He-,
Haebler [hä’-], Konrad, tysk biblioteksman
(1857—1946), 1907—21 föreståndare för
handskrifts-avd. vid Preussische Staatsbibliothek i Berlin,
1914—21 ordf, för Kommission für den
Gesamt-katalog der Wiegendrucke, i vilken egenskap han
företog vidsträckta handskriftsinventeringar i
Ruiner av termerna i Hadrianus’ villaanläggning
vid Tibur.
— 655 —
— 656 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
