Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haebler, Konrad - Haeckel, Ernst - Hæcker, Valentin - Haeduer (aeduer) - Hæffner, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÆFFNER
Hadrianus’ vall.
europeiska bibi. H:s skrifter omfatta dels rent
historiska verk (bl.a. ”Die wirtschaftliche Blüte
Spaniens im 16. Jahrhundert”, 1888, ”Die
Ge-schichte der Fuggerschen Handlung in Spanien”,
1897, ”Geschichte Spaniens unter den
Habsbur-gern”, 1, 1907), dels och framför allt
bibl.-ve-tenskapliga (grundläggande äro hans
”Bibliografia ibérica del siglo 15”, 2 bd, 1903—17,
”Ty-penrepertorium der Wiegendrucke”, 5 bd, 1905
—24, ”Die deutschen Buchdrucker des 15.
Jahr-hunderts im Auslande”, 1924, ”Handbuch der
Inkunabelkunde”, 1925, och ”Rollen- und
Plat-tenstempel des 16. Jahrhunderts”, 2 bd, 1928—29).
1903—41 utgav H. ”Sammlung
bibliothekswissen-schaftlicher Arbeiten”. Till H:s 60-årsdag utkom
festskriften ”Wiegendrucke und Handschriften”,
till hans 80-årsdag ”Beiträge zum Rollen- und
Platteneinband im 16. Jahrhundert”. W.N.
Haeckel [häkk’-], Ernst Heinrich, tysk zoolog
och naturfilosof (1834—1919), prof, i zoologi i Jena
1864—1909, utbildade sig först till läkare men
ägnade sig snart genom Joh. Müllers inflytande åt
naturvetenskapliga studier. Av avgörande
betydelse för H:s hela utveckling blev emellertid Ch.
Darwins 1859 utkomna
arbete om arternas
ursprung. Redan några
år därefter uppträdde
H. i Tyskland som den
främste förespråkaren
för Darwins lära, som
han under hela sin
levnad försvarade
under häftiga strider med
motståndare,
samtidigt som han försökte
utbygga och fördjupa
den, i det hans
forskning framför allt
inriktades på att uppställa
ett naturligt system för organismerna och utreda
deras stamhistoria. Första försöken gjordes i
”Ge-nerelle Morphologie der Organismen” (2 bd, 1866)
och i ”Natürliche Schöpfungsgeschichte” (1868,
10 Aufl. 1902; sv. övers, av N. Holmgren, 1907),
följda av ”Systematische Phylogenie” (3 bd, 1894
—96). Genom dessa o.a. arbeten, ss. ”Die
Kalk-schwämme” (3 bd, 1872), ”Studien zur
Gastraea-theorie” (1873—84), i vilka den av H. närmare
formulerade biogenetiska regelns* allmänna giltighet
behandlas, ӆber die Entstehung und den
Stamm-baum des Menschengeschlechts” (1868, 4 Aufl. 1881)
och ”Antropogenie” (1874, 5 Aufl. 1903) lade H.
grunden till studiet av fylogenien, en
forskningsriktning, som därigenom under flera årtionden blev
den förhärskande inom zoologien. Sina
stamhistoriska spekulationer sökte H. åskådliggöra genom
upprättandet 1907 av ett fylogenetiskt museum i
Jena. Bland H:s talrika arbeten märkas f.ö. ”Die
Radiolarien” (4 bd, 1862—88), ”Monographie der
Medusen” (1879—81) och de i ”Challenger reports”
utg. ”Deap-sea Medusae” (1882), ”Radiolaria”
(1887), ”Siphonophorae” (1888), ”Deap-sea
Kerato-sa” (1889). Trots en viss brist på exakthet vid
beskrivningen av djurformerna på gr. av alltför stor
fantasi, något som väl stod i sammanhang med
H:s artistiska begåvning, framträdande bl.a. i hans
mästerligt tecknade planscher och i praktverket
”Kunstformen der Natur” (2 bd, 1899—1904), har
H. haft stor betydelse särsk. för utvecklingen av
den teoretiska sidan av zoologien och kommer
alltid att stå som en av dess förnämsta målsmän
under senare hälften av 1800-talet. Också har
genom H:s populära arbeten allmänhetens intresse
väckts för naturvetenskapliga frågor. Av H:s
resebeskrivningar finnes i sv. övers. ”Indiska dagar”
(1891). — 1899 framlade H. sin världsåskådning i
boken ”Die Welträtsel” (sv. övers. 1902 och 1905),
1904 följd av ”Die Lebenswunder”, en något naiv
stoffbesjälningslära, som hävdade materiens,
andens och energiens enhet (därav monism),
förklarade kristendomens grundläror slutgiltigt vederlagda
av den moderna naturvetenskapen och arbetade för
religionens ersättande med en vetenskaplig-estetisk
världsbild. De populärvetenskapliga skrifterna
vun-no stor utbredning och ledde 1906 till grundandet
av tyska monistförbundet. O.Cn;E.w.A.
Hæcker [häkk’-], Valentin, tysk zoolog (1865
—1928), 1900 prof, i Stuttgart, 1909 i Halle,
behandlade i sina arbeten fåglarnas sång, radiolarier.
utvecklingen hos maneter och lägre kräftdjur samt
cellbefruktnings- och ärftlighetslära. Bland hans
skrifter märkes ”Allgemeine Vererbungslehre”
(1911, 4 Aufl. 1921). H. var en av utg. av
”Zeit-schrift für induktive Abstammungs- und
Vererbungslehre”.
Haeduer [he’-] (a e d u e r), galliskt folk mellan
Saöne och Loire, som redan före Caesar var
förbundet med romarna men senare underkuvades av
sequanerna och genom Caesar återfick sin frihet.
H. anslöto sig till Vercingetorix’ uppror men
återvände efter nederlaget vid Alesia till lydnad under
Rom. H:s huvudstad var Bibracte*.
Hæffner, Johann Christian F r i e d r i c h,
tonsättare (1759—1833). Född i trakten av Schmalkalden
erhöll H. sin musikutbildning av organisten där,
J. G. Vierling (elev till K. Ph. E. Bach och J. Ph.
Kirnberger), och kom 1782 till Stockholm, där han
blev sångmästare vid Kungl. teatern, 1786
biträdande och 1799 ord. hovkapellmästare, därjämte
från 1784 organist vid Tyska kyrkan; 1808 flyttade
H. till Uppsala, där han utnämnts till director
mu-sices vid univ., från 1820 dessutom organist vid
domkyrkan. — H:s största betydelse ligger på
kyrkomusikens område, vilket alltifrån
ungdomsåren var hans stora intresse. 1799 utgav han en
svensk mässbok, följd av en ny 1817. Hans första
— 657 —
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
