Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagman, Carl - Hagman, Rune - Hgaman, Gerd - Hagman, Lucina - Hagmark - Hagnell, Axel - Hagnon - Hagshult - Hagstroem, Karl-Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGMAN
Minnesvärda äro t.ex. hans entréer som amiral
Lindman, prinsen av Wales (Edvard VIII), Z.
Höglund, Carl Florman, Clemenceau och
Mar-cus Wallenberg. Skarp och kvick iakttagelse, en
outsinlig ström av fyndiga, ofta groteska infall
samt en originell och äkta humor präglade hans
sceniska insatser. A.L.
Hagman, Rune Gustav Adolf, målare (f. 4/9
1914), genomgick Sundsvalls lärlings- och
yrkesskolor 1931—34 samt var elev hos
norrlandsmå-laren H. Osslund 1933 och vid Konsthögsk. 1934
—36. H. blev först känd som tecknare, då han
1939 erhöll Maria Leander-Engströms
tecknings-stipendium. Som målare bibehöll han sedan
intresset för linjeverkningar och rumsproblem samt
ansatte gärna färgen i tecknande drag, streck vid
streck, sökande en strävt dekorativ, ibland något
textilbetonad helhetsverkan i såväl
ångermanländs-ka landskap som i porträtt och figurkompositioner.
Influenser från Gauguin och i sht från den av
honom påverkade Osslund gjorde sig länge
märkbara, bl.a. i färgskalans varma mättnad med en
viss avdämpning (rött, orange, brun- och
grönaktiga toner samt svart och något vitt). Det
gauguinska draget spåras ännu i det
monumentalutkast, ”Källan”, varmed H. 1945 vann ett pris
i tävlan om utsmyckning av ett Folkets hus.
Senare har H. emellertid frigjort sig från dessa
påverkningar och efter en längre utlandsresa
utbildat en starkt personlig, formfast och kärv stil,
där färgen hålles mycket asketisk med inslag av
t.ex. blått och gult i en svart-vit-grå skala.
Bilderna ”Gråa hus” och ”Sardinbåtar” samt ett par
figurkompositioner ha väckt uppmärksamhet vid
Nordiska konstförbundets utställning i Köpenhamn
våren 1949. H.Ge.
Hagman, Gerda (Gerd) Agnes Marianne,
skådespelerska (f. ih 1919), genomgick 1938—41
Dramatiska teaterns elevskola, var engagerad vid
samma teater 1941—
44, har senare varit
knuten till bl.a.
Va-sateatern och Nya
teatern och deltagit i
Riksteaterns turnéer
samt är från 1947
anställd vid
Norrköping-Linköpings stadsteater. H:s scenfigurer
äro präglade av en
fast och klar realism,
som troget och
levande överflyttar livets
gestalter till scenen.
På samma gång som
de äga tillbörlig konstnärlig stilbetoning, äro
de fria från all teatralisk pose och
övernyansering. H:s temperament lockar henne till
skådespelets mörka, färgstarka och känslobetonade
uppgifter, ss. Salome (O. Wilde), Kersti i
”Kronbruden”, Styvmodern i ”Svanevit”, Magda i ”Det
orimliga” (A. Brenner) och Blanche i ”Linje
Lusta”, men hon har även med framgång
gestaltat komediroller, t.ex. Helena i ”En
mid-sommarnattsdröm”, Doris (M. Thiébaut), Billie
Dawn i ”Född i går” och Simone i ”De 4 små”.
Sin filmdebut gjorde H. 1940 i Alf Sjöbergs
”Den blomstertid”, där hon väckte stort
uppseende med sitt rikt nyanserade spel och
intensiva och levande ansikte. Bland H:s övriga
framgångsrika filmroller märkas Brita von Wendt
i ”Hem från Babylon”, Nora i ”Man glömmer
ingenting” och Annika Persdotter i ”Rid i natt”.
— G. 1942 m. jur. kand. G. Ewerlöf. A.L.
Hagman, L u c i n a, finländsk
kvinnosakskvin-na och pedagog (1853—1946), föreståndarinna
för finska samskolan i Helsingfors 1886—99,
grundade 1899 Helsingfors nya finska samskola
och var dess föreståndarinna till 1938, erhöll
1928 prof:s titel. H. var ordf, i ett flertal
kvinnoföreningar och var 1907—08 och 1916—17 led.
av lantdagen. Pedagogiskt verkade H. särsk. för
samskoleidéns förverkligande. H. utgav ett stort
antal pedagogiska skrifter, bl.a. ”Om
samupp-fostran” (sv. övers. 1887), ”Om
quinnouppfost-ran” (sv. övers. 1888), ”Uppfostran till kärlek”
(sv. övers. 1901), ”Minna Canthin elämäkerta” (2
bd, 1906—11). E.Bng.
Hagmark, med lövträd glest bevuxen betesmark,
som uppkommit på naturlig väg genom att skogen
röjts undan. H. har i stor utsträckning
förvandlats till kulturbeten, men då den anses som
typiskt svensk, har man på senare tid strävat att
bevara den i sitt naturliga skick. H. har i Sverige
f.n. en areal av c:a 1 mill. ha. Jfr Löväng.
Hagnell’, Axel Linus, skolman och
läroboksförfattare (f. 16/o 1889), folkskollärarexamen 1913,
överlärare i Göteborg sedan 1927, ledare för
pedagogiska fortbildningskurser för lärare i Sverige
och Norge 1915—39, led. av ett flertal kulturella
styrelser och nämnder i Göteborg. Under sin
omfattande verksamhet som läroboksförf. har
H. bl.a. utg. arbetsböcker i geografi och
teckning, illustrationsmaterial till olika
undervisningsområden samt läse- och läroböcker i historia.
Hagnon, atensk fältherre och politiker under
400-talets senare hälft; grundade 437 f.Kr.
staden Amfipolis. Efter peloponnesiska krigets
utbrott var H. ivrig motståndare till Perikles och
genomdrev 430, att denne avsattes som strateg.
H. var far till den bekante statsmannen
Thera-menes.
Hagshult, socken i östbo hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Fryele och
Hags-hults pastorat i östbo kontrakt av Växjö stift,
n.n.ö. om Värnamo; 70,02 km2, därav 67,29 land;
473 inv. (1948; 7 inv. pr km2). Socknen uppfylles
av skogs- och mossmarker (i ö. en del av
Dalamossen); på västgränsen flyter Lagan, i ö. Härån.
Åkern utgör 9 °/o av landarealen, skogsmarken
50%. Kyrkan är i sin mell. del från 1100-talet,
koret utvidgades 1753, och klockstapeln byggdes 1785.
— Namnet är ett ursprungligt ’Hagsjöhylta, 1259
skrivet Hagsiohylta. Hylta är en endast i ortnamn
anträffad avledning till hult, mindre skog, dunge;
’Hagsjön, n.n.ö. om kyrkan, är numera
obetydlig men torde i betraktande av de vidsträckta
sankmarkerna i trakten tidigare ha varit långt
större. P.;Er.
Hagstroem [-ström], Karl-Gustav,
försäk-ringsmatematiker (f. 16/o 1891), fil. dr vid
Stockholms högsk. 1919; aktuarie i Pensionsstyrelsen
1915, anställd i Statens industrikommission och
— 691 —
— 692 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
