Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagstroem, Karl-Gustav - Hagström, Anders Johan - Hagström, Erik - Hagström, Julius - Hagström, Oskar - Hagströmer, ätt - Hagströmer, 1. Anders Johan - Hagströmer, 2. Johan - Hagtorn - Hagtornsfjäril - Hagtornssläktet - Hagtornsspinnare - Hague, The - Hague, Cap de la - Haguenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGUENAU
tull- och traktatkommissionen 1918, tf. sekr. i
Kommerskollegium 1921, anställd i
Livförsäkringsbolaget Framtiden sedan 1923. H. har
författat ett flertal matematiska,
försäkringsmatema-tiska och statistiska skrifter.
Hagström, Anders Johan, läkare, se
Hag-strömer.
Hagström, Erik, tekniker (1760—1827),
an-lade Älvdalens porfyrverk, deltog i byggandet av
Göta kanal och var från 1820 styresman för
Avesta bruk. H. ansågs som en av sin tids
förnämsta bruksbyggmästare.
Hagström, Axel Julius, dömstumpedagog
(1853—1939), lärare vid dövstuminst. på Manilla
1873—77 och 1879—-91 samt vid dövstumskolan i
Örebro 1877—79, tillika lärare vid seminariet på
Manilla 1882—91. H. var
dövstumskolförestån-dare i Hjorted 1891—96, i Växjö 1896—97 och
i Härnösand 1897—1916. H. ägnade sig särsk. åt
de metodiska problem, som sammanhänga med
den grundläggande språkundervisningen, och
utgav bl.a. ”Lärokurs i modersmålet för
döfstum-ma” (4 uppl. 1913). H. var liberal led. av A.k.
1906—11 och av F.k. 1912. [J.Bt]E.Bng.
Hagström, Johan Oskar, präst och botanist
(1860—-1922), kyrkoherde i V. Ämtervik i Värmland
1910, kontraktsprost 1917. H. var en framstående
kännare av släktet Potamoge’ton och utgav bl.a.
”Critical researches on the Potamogetons” (i
”Kungl. sv. vetenskapsakad:s handlingar”, n.f., 55,
1916). Hans herbarium förvaras nu på Botaniska
museet i Lund.
Hagströmer, ätt adlad 1812 enl. RF § 37 med
nedannämnde H.i).
1) Anders Johan H. (före adlandet H a
g-s t r ö m), läkare (1753—1830), blev 1772
kompanifältskär, 1775 underläkare vid Serafimerlasarettet,
avlade 1776 kirurgie mag.-examen, blev 1782
pro-sektor, 1785 e.o. och
1793 ord. prof, i
anatomi i Stockholm;
avsked 1823. H. förestod
under finska krigen
1788 och 1808
utbildningen av
militärläkare, blev 1796 medl. av
Collegium medicorum
och var 1807 en av
stiftarna av Svenska
läkaresällskapet. 1808
blev han generaldir.
för lasaretten i riket,
1816 medicinalråd och
inspektor för Karo-
linska inst. H:s största insats i den svenska
medicinens historia är, att han hävt motsättningen
mellan läkare och kirurger samt förenat de
medicinska och kirurgiska studierna med varandra.
Sina vetenskapliga uppsatser har H. publicerat i
”Sv. vetenskapsakad:s handlingar” samt 1781—83
i den jämte J. Kraak utg. ”Läkaren och
naturforskaren”. A.Ch.
2) Johan Vilhelm H., den föreg:s sonsons
son, straffrättslärare (1845—1910), doc. i Uppsala
1872, 1877 e.o. och från 1888 ord. prof. H. utövade
ett betydande inflytande på juristutbildningen i
landet och hans
stora, ofullbordade
lärobok ”Svensk
straffrätt” (2 bd, 1901—11)
även på
rättstillämpningen vid
domstolarna. H:s granskning
(1879, 1884) av
uppgjorda förslag till
strafflag för Finland
satte i väsentliga
delar sin prägel på den
blivande finska
strafflagen. Vidare utgav
H. ”Om aktiebolag enl.
svensk rätt” (1872), ”Om frihetsstraffen” (1875).
Efter H:s död utkom ”Efterlämnade
föreläsnings-anteckningar” (1912). K.
Hagtorn, se Hagtornssläktet.
Hagtornsfjäril, Apor’ia crataP gi, art av fam.
vitfjärilar bland dagfjärilarna. H. har vita vingar med
rundad, genomskinlig utkant och svarta ribbor.
Vingbredd 63—66 mm. Antennerna äro
förtjocka-de mot spetsen.
Larverna äro ovan
gråaktiga med
orangegula el. brunröda,
breda längsband och
klädda med kortare
bruna och längre
vitaktiga hår. De
leva kolonivis i en
tunn vävnad el.
inom sammanspunna
blad på hagtorn,
plommon, körsbär, äpplen m.fl. De unga larverna
övervintra i ”bon” av hopspunna blad. H.
förekommer ända upp i s. Norrland. E.Wn.
Hagtornssläktet, Crata^gus, av fam. rosväxter,
omfattar o. 40, delvis mycket kritiska arter,
tornbe-väpnade buskar el. låga träd, i n. tempererade
området. I s. och mell. Sverige förekomma 3 arter, av
vilka de vanligaste äro C. Oxyacan’tha, hagtorn,
rundhagtorn, och C. monog’yna, t
rubb-ha g to r n (bild se sp. 695), båda arterna jämte
deras många varieteter även med fyllda blommor ofta
odlade som prydnads- och häckväxter. Den hårda,
sega veden kan användas till svarveriarbeten.
Hagtornsspinnare, fjärilart av underfam.
spinn-malar*.
Hague, The H. [Öa hei’g], engelska namnet på
Haag.
Hague [agg], Cap de la H., udde och
fyrplats v.n.v. om Cherbourg, Frankrike, vid
Engelska kanalen.
Haguenau [agnå’], ty. Hagenau, stad i dep.
Bas-Rhin i Elsass, vid floden Moder 25 km n. om
Strasbourg; 17,337 inv. (1946). H., som uppvuxit
kring ett sedermera kejserligt slott, fick
stads-privilegier 1164 och blev 1255 fri riksstad.
Befästningarna och delar av staden förstördes 1677
av fransmännen. Allvarliga skador vållades även
i 2:a världskriget. Av gamla byggnader kvarstå
bl.a. en romansk och en gotisk kyrka samt talrika
vackra bostadshus från 1500-talet. Omfattande
humleodling samt bryggerier, vin-, textil- och
porslinsindustri. P.
— 693 —
— 694 —
Hagtornsfjäril. 2/s av
naturlig storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
