Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hales, Stephen - Halesowen - Hale-teleskopet - Halévy (Lévy), 1. Jacques Fromental - Halévy, 2. Léon - Halévy, 3. Louis - Halévy, 4. Daniel - Halévy, Joseph - Hálf (Halv) - Halfa - Halfagräs - Half-and-half - Half-breed - Half-caste - Half-crown - Halfdan - Halfpenny - Halgatt - Haliaëtus - Halianthus - Haliartos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALIARTOS
ling av växternas näring, saftstigning och
transpiration, vilka företeelser han sökte återföra till
de då bekanta mekanisk-fysiologiska lagarna. I
”Haemastaticks (1733) meddelade H.
grundläggande undersökningar över blodtrycket. — Litt.: A.
E. Clark-Kennedy, ”S. H.” (1929).
Halesowen [héi’lzåuin], stad i Worcestershire i
England, 10 km v.s.v. om Birminghams centrum;
35,970 inv. (1938). Järnindustri.
Hale-teleskopet [héil-], astr., se Mount
Palomar-observatoriet.
Halévy [alevi’] (eg. Lévy). 1) Jacques
Fran-qois Fromental Élie H., fransk tonsättare
(1799—1862), studerade i Paris och Rom, slog
igenom med operorna ”Clari” (1828) och ”La
dilet-tante d’Avignon” (1829). Av hans många verk äro
”Judinnan” (1835) och den komiska solooperan
”Blixten” (1835) de förnämsta. H., som även var
teoretiker och pedagog, blev 1827 lärare i
harmonilära vid konservatoriet i Paris, 1833 prof, i
kontrapunkt, 1840 i komposition, 1854 sekr. vid akad.
Som sådan skrev han nekrologer över bortgångna
medl., samlade i ”Souvenirs et portraits” (1860)
och ”Derniers souvenirs et portraits” (1863). E.A.
2) Léon H., den föreg:s bror, författare (1802
—83), lärjunge och medarbetare till Saint-Simon,
senare biträdande prof, i litteraturhistoria vid École
polytechnique (1831—34). H. utgav förutom
dikter ”Résumé de 1’histoire des juifs anciens” (1825),
”Resumé de 1’histoire des juifs mödernes” (1828),
”Fables” (2 bd, 1843—55), ”La Grèce tragique” (3
bd, 1846—61) samt åtskilliga teaterpjäser.
3) Ludovic (Louis) H., den föreg:s son,
dramatiker och romanförfattare (1834—1908). 1856
författade H. jämte Crémieux den musikaliska
parodien ”Orfeus i
underjorden” och vann
därmed ryktbarhet. 1860
träffade han samman
med Henri Meilhac
(1831—97); ett
fruktbart samarbete
började mellan de bägge,
vilket varade i över 20
år. Deras
gemensamma produktion
omfattar operetter, farser och
komedier, bl.a. ”La
bel-le Hélène” (1864),
”Bar-be bleue” (1866), ”La
grande-duchesse de Gé-
rolstein” (1867), ”La Périchole” (1868). Efter 1870
avtog smaken för parodier, särsk. sedan
Offen-bach ej längre bidrog med sin sprittande musik.
De båda förf, övergingo då till farser och
komedier, i vilka de gisslade det samtida societetslivet.
Det bästa av dessa stycken är ”Froufrou” (1869).
H. var en mer förfinad natur och lade stundom
band på sin medarbetares väl ostyriga fantasi.
Dessa egenskaper framträda i "Mme et Monsieur
Cardinal” (1872) samt ”Les petites Cardinal” (1880).
Förutom en saml. minnen från 1870 års krig,
”L’in-vasion” (1872), har H. även skrivit romaner, bl.a.
”L’abbé Constantin” (1882; sv. övers. 1885). G.Lw.
4) Daniel H., den föreg:s son, författare
(f. 1872), medarbetare i Péguys ”Cahiers de la
quinzaine”, har utg. ”Essai sur le mouvement
ouvrier en France” (1901), ”Histoire de quatre
ans 1997—2001” (1903), ”Apologie pour notre
passé” (1908), ”Le travail de Zarathoustra” (1909),
”Luttes et problèmes” (1911), ”Le courrier de
M. Thiers” (1920), ”Visites aux paysans du Centre”
(1921), biogr. över Nietzsche (1909), Péguy
(1918), W. Wilson (s.å.), Vauban (1923),
Miche-let (1928), ”La fin des notables” (2 bd, 1930—
37), ”Pays parisiens” (1932), en verklig parisares
skildring av Paris’ olika stadsdelar, ”Courrier
d’Europe” (1933), ”La république des comités”
(1934), en studie i fransk historia 1895 till 1934,
”1938. Une année d’histoire” (1938), ”Péguy et
les Cahiers de la quinzaine” (1941), ”Trois
épreu-ves: 1814, 1871, 1940” (s.å.) och ”Proudhon d’après
ses carnets inédits (1843—1847)” (1944). [G.Lw.]E.
Halévy [alevi’], J o s e p h, fransk orientalist (1827
—1917), prof, i etiopiska i Paris. När 1869
L’Aca-démie des inscriptions et belles-lettres beslutat
utgiva ”Corpus inscriptionum semiticarum”,
anmodades H., som just återvänt från en forskningsfärd
till Etiopien, att fara till Sydarabien för att
uppsöka och kopiera s.k. himjariska inskrifter. Under
många äventyr och strapatser lyckades han 1870
på en resa från Sana till Nadjran, Marib och
Sir-wah kopiera 685 inskrifter, och efter sin återkomst
utgav han i ”Bulletin de la Société de géographie”
1873 ”Voyage au Nedjrån” och offentliggjorde och
översatte inskrifterna i ”Journal asiatique” 1872—
74. H. studerade även libyska och Safa-inskrifter,
utgav 1884—1914 ”Recherches bibliques” och
ägnade sig också åt assyriologi. Från 1893 utgav H.
”Revue sémitique”. , [O.]L.
Hälf (H a 1 v), se Halvs saga.
Halfa, stad i Sudan, se Wadi Halfa.
Halfagräs, se Alfagräs.
Half-and-half [ha’f-ann-ha’f] (eng.), halvt om
halvt, lika delar av vardera; lika blandning av
två drycker, i sht öl och porter. Jfr Fifty-fifty.
Half-breed [ha’f-bri’d] (eng.), halvblod, människa
av blandras, i sht (amer.) avkomling av vit och
indian. — Half-bred [-bredd], halvblods-, av
blandras; även halvbildad (i yttre avseende). Jfr
Half-caste.
Half-caste [ha’f-ka’st] (eng., halvkast),
halvblods-hindu, avkomling av europé och hindu. Jfr
Half-breed.
Half-crown [ha’f-krau’n], engelskt mynt, se
Crown.
Halfdan, se Halvdan.
Halfpenny [héi’pni] (plur. halfpennies), engelskt
mynt = V2 penny = 2 farthings = V24 shilling =
c:a 3,8 öre.
Halgatt, sjöv., se Gatt.
Haliaè’tus, fågelsläkte, se Havsörn.
Halian’thus, växtsläkte, se Nörelsläktet.
HaliaPtos, grek. Hali’artos, forngrekisk stad i
Beotien vid Kopaissjöns s. strand, med ett
behärskande läge vid Mellangreklands viktigaste
landsväg. Tack vare sitt läge och sitt områdes
fruktbarhet var H. en av Beotiens mest
betydande städer. Utanför dess murar stupade 395
f.Kr. den ryktbare spartanske fältherren
Lysan-der. I slutstriderna mellan Rom och Makedonien
intog H. en mot Rom fientlig hållning, varför
romarna 171 f.Kr. stormade staden och jämnade
den med marken. Den återuppbyggdes aldrig.
— 725 —
— 726 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
