Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haliartos - Haliburton, Thomas Chandler - Halichoerus - Haliclystus - Halicore - Halicryptus - Halidé Edib - Halifax (Yorkshire) - Halifax (Nova Scotia) - Halifax, Sir George Savile - Halifax, Charles Montague - Halifax, Eduard Wood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALIBURTON
På platsen för H., med en akropol och en
stadsmur, ha gjorts rika fynd av mynt (ända från
550 f.Kr.) och inskrifter. K.H.
Haliburton [hälVibatn], Thomas
Chand-1 e r, kanadensisk historiker och författare (1796
•—1865). H. utbildade sig till jurist, blev 1841
led. av högsta domstolen i Nova Scotia men
avgick 1856 och tillbragte resten av sitt liv i
England; 1859 invaldes han i parlamentet. H.,
som först framträdde som historiker med
verket ”Historical and statistical account of Nova
Scotia” (1829) och senare utgav ”The bubbles from
Canada” (1839) och ”Rule and misrule of the
English in Canada” (1851), hade stor framgång
med en serie humoristiska och satiriska brev,
som han 1835 publicerade i en tidn. i Halifax
under pseud. Sam S1 i c k, urmakare, och som
han i bearbetad form utgav som bok 1837 under
titeln ”The clockmaker, or sayings and doings
of Samuel Slick of Slickville”. 1838 utkom en
andra del, 1840 en tredje. I ”The attaché, or
Sam Slick in England” (1843—44) byggde H. på
intryck från ett besök i England 1841. 1852
utgav han ”Sam Slick’s traits of American
humor”, 1853 ”Wise saws and modern instances”
och 1855 ”Nature and human nature”. H., som
var den förste, som använde den amerikanska
engelskan i litterärt syfte, betraktas som
grund-läggare av den humoristiska riktning, som
spelade en så stor roll i amerikansk litteratur under
slutet av 1800-talet. En rad av de aforistiskt
utformade uttalanden, som H. lade i munnen på
Sam Slick, ha blivit bevingade ord. Utdrag på
sv. ur H:s böcker om Sam Slick ingå i
”Amerikanska humorister” (1874). F.
Halichoerus [-ke’-], sälhundsläkte, se Gråsäl.
Haliclys’tus, släkte av ordn. bägarmaneter*.
Halic’ore, släkte av ordn. sirendjur*.
Halicryp’tus, släkte bland stjärnmaskarna*.
Halidé Edib, författarinna, se Edib.
Halifax [häll’ifäks], stad (county borough) i West
Riding av Yorkshire, England, i Penninska
bergen 20 km v.s.v. om Leeds’ centrum; 95,820 inv.
(1947; 33>582 1851). Med undantag av två gamla
kyrkor har staden modern prägel med stora parker
samt betydande textilindustri (i sht ylle men även
bomull), bl.a. mattfabrikation i stor skala; även
järn- och stålindustri.
Halifax [hälKifäks], huvudstad i prov. Nova
Scotia, Canada, vid en vik av Atlanten; 69,326 inv.
(1941). H. är den ö. ändpunkten för Canadas
järnvägsnät, har en rymlig, isfri hamn, tillgänglig för
de största fartyg och är näst Montreal Canadas
viktigaste atlanthamn. Industrien omfattar
skeppsbyggen, järn- och maskinindustri,
sockerraffinaderier m.m. H. är även en stor fiskehamn och en
starkt befäst örlogsstation. Grundades 1750 och blev
stad 1842. Omkr. V10 av H. ödelädes 1917, då ett
med trotyl lastat franskt fartyg exploderade. J.C.
Halifax [hälfifäks], Sir George Savile,
slutl. markis av H., engelsk statsman och
skriftställare (1633—95), spelade redan från början av
Karl II:s regering en betydande roll och blev
tidigt medl. av Privy Council. Hans motstånd mot
Karls utrikespolitik medförde 1676 hans
avskedande, men sedan han verksamt bidragit till
förkastandet av uteslutningsbillen mot Jakob (II), återin-
kallades han i rådet. De närmaste åren utövade
H. ett mycket stort inflytande och sökte genomföra
en verkligt moderat politik. På gr. av sitt motstånd
mot Jakob II:s katoliseringstendenser avskedades
H. 1685 men öppnade genom sitt i 20,000 ex.
spridda ”Letter to a
dissen-ter” (1687) den stora
allmänhetens ögon för
vådan av konungens
toleranspolitik och
utövade därmed ett
avgörande inflytande på
utvecklingen. Med
Vilhelm III ville H. ej
inlåta sig, förrän Jakob
flytt, men övertog då
den verkställande
makten och tryggade
lugnet. Den moderata
karaktär revolutionen
erhöll berodde i hög
grad på H. I början hörde H., som gillade
Vilhelm H:s både utrikes- och religionspolitik, till
dennes främsta rådgivare, men angripen av både
tories och whigs trädde han snart tillbaka och
blev en besk kritiker av regeringen. H:s tal äro
ej bevarade, men han författade talrika politiska
skrifter, vilka spelade en stor roll i partikampen.
— Litt: Biogr. av H. S. Foxcroft (2 bd, 1898). P.S.
Halifax [häll’ifäks], Charles Montague,
slutl. Earl of H., engelsk skald och finansman (1661
—1715), var 1694—97 skattkammarkansler, 1697—
99 och 1714—15 förste skattkammarlord. Han
införde de långfristiga statslånen i England,
framlade förslag om inrättandet av Bank of England
och utgav de första skattkammarväxlarna i
England. H:s ”Poetical works” utkommo 1716.
Halifax [hälFifäks], Eduard Frederick Lindley
W o o d, 1925 Baron I r w i n, sedan 1934 Viscount
H., brittisk politiker (f. 1881). H. deltog som
officer i i:a världskriget, var 1920—25 konservativ
medl. av underhuset, har därefter haft säte i
överhuset. Han var undervisningsminister 1922—24
under Bonar Law och Baldwin samt
jordbruksminister 1924—25 under Baldwin. 1926 blev H.
viceko-nung av Indien och förde som sådan en tolerant
reformpolitik, utmärkt av betydande eftergifter
för de indiska nationalisternas krav. 1932 fick
han plats i MacDonalds samlingsregering, ånyo
på posten som undervisningsminister. Vid
Bald-wins övertagande av premiärministerposten 1935
blev H. först krigsminister men redan s.å.
lord-sigillbevarare. När N. Chamberlain i maj 1937
övertog ledningen av regeringen, utsågs H. till
Lord president of the Council. Han blev fr.o.m.
1935 alltmer sysselsatt med utrikespolitiska frågor
och uppdrag; i nov. 1937 avlade han ett
uppseendeväckande besök i Tyskland, varunder han
i Berchtesgaden konfererade med Hitler om de
brittisk-tyska meningsskiljaktigheterna och
möjligheten att övervinna dem. H., som var varm
fredsvän och övertygad anhängare av
tysk-brittiskt samarbete, ställde här i utsikt väsentliga
brittiska medgivanden för att uppnå varaktigt
samförstånd med Tyskland. När s.å.
åsiktsdiffe-renserna mellan Chamberlain och utrikesminister
Eden framtvingade den senares avgång, var H.
— 727 —
— 728 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
