Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg - von Haller, 1. Albrecht - von Haller, 2. Karl Ludwig - Haller, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLER
Nord-sydlig profil genom Halle- och Hunneberg.
F förkastning; a alunskiffer, c cerotopygekalk och
grapto-litskiffer, d diabas, g gnejs, s sandsten. Efter E. Sidenbladh.
etymologisk ordbok”, 3 uppl. 1948, sid. 371),
två platåberg i Västergötland, s. om Vänern
och strax ö. om Göta älv. Hälleberg, det n.
och mindre, skiljes från Hunneberg genom en
ö.n.ö.—v.s.v. dalgång, som följes av järnvägen
och landsvägen och i sin anläggning är
betingad av en förkastning med en språnghöjd av
c:a 30 m. Den nordligaste (Hallesnipan) samt den
s.ö. spetsen (Häckle) avskiljas från huvudberget
genom liknande tvärdalar. Tvärs över Hälleberg
går en mindre markerad dalgång, som till större
delen upptages av Hallsjön (124 m ö.h.). Båda
bergens platåytor äro svagt skålformiga och
upptagas huvudsaki. av skog (tall och gran samt något
ek), mossar, kärr och mindre sjöar. Hunneberg,
som i sin s. del är ganska kuperat, har ett 20-tal
mindre sjöar, av vilka de större ha ett gemensamt
utlopp, som — särsk. höst och vår — bildar ett
vackert vattenfall vid Kartened. Båda bergens
högsta punkter, för Hälleberg 155 m, för
Hunneberg 154, ligga alldeles intill ö. platåranden. På
gr. av sina flerstädes nästan lodrätta bergväggar
äro H. endast tillgängliga genom inskärningar,
s.k. klev, i platåranden. Båda bergen äro
krono-parker med en areal av 65,54 km2, av vilka 43,89
komma på Hunneberg. På 1860-talet invandrade
till Hälleberg några älgar, som sedan förökat sig
så, att H. nu ha ett ovanligt talrikt älgbestånd.
Kungl. älgjakter äga rum här. Pilgrimsfalken
häckar på H. — H. äro uppbyggda av kambriska och
ordoviciska lager, täckta av en diabasbädd (trapp).
Hunneberg med Hälleberg i bakgrunden.
På det här mycket jämna urberget (gnejs) vilar ett
24 m mäktigt lager av sandsten, som i sin tur
överlagras av ett lika mäktigt lager alunskiffer med
bollar av orsten i regelbunden växellagring med
rena orstenslager, vilka varit föremål för brytning.
Därefter följer — dock endast på Hunneberg -—
lager av ceratopygekalk (1—1,5 m) och undre
graptolitskiffer (11 m) samt diabas, vars
mäktighet är olika på olika ställen (se profilen) men i
medeltal torde uppgå till 60 m. Lagren stupa svagt
åt n. el. n.n.v. — Litt.: E. Sidenbladh, ”Några
ord till upplysning om bladet Wenersborg” (i
”Sveriges geol. undersökn., ser. Aa, nr 40, 1870);
N.-G. Karvik, ”H.” (i ”Bygd och natur”, 1940). J.C.
von Haller. 1) Albrecht von H.,
schweizisk fysiolog, botanist och skald (1708—77). H.
studerade bl.a. i Leiden, där han var lärjunge till
Boerhaave, och blev
1738 prof, i
Göttingen, där han bl.a.
inrättade en botanisk
trädgård, en anatomisk
teater och en
förloss-ningsanstalt samt
skisserade planen till en
vetenskapsakad. 1753
återvände han till sin
födelsestad, Bern, i
vars vetenskapliga och
politiska liv han
spelade en dominerande
roll. Som anatom,
fysiolog och kliniker men
framför allt som produktiv medicinsk förf,
utövade han ett mäktigt inflytande. Hans viktigaste
upptäckter röra andningsmuskulaturens och
hjärtats mekanik. Bland hans medicinska verk
märkas ”Kommentare zu den Institutiones
Boerhaa-ves” (1739—44), ”Artis medicae principes” (11 bd,
1769—74) och ”Icones anatomicarum” (8 bd,
1743—56). — Som botaniker gav han, i häftig
polemik mot Linné, grunddragen till ett naturligt
system, ”Bibliotheca botanica” (2 bd, 1771—72).
— Som diktare bidrog han kraftigt till den
tyska poesiens uppblomstring. Berömdast äro
lärodikterna ”Die Alpen” (1729) och ”Über den
Ursprung des Uebels” (1734). Han skrev även
oden, som förebåda Klopstocks. Hans ”Versuch
schweizerischer Gedichte” (1732, kritisk uppl. av H.
Maync 1923) utkom i èn mängd uppl. och
översattes till flera språk. — Litt.: O. v. Greyerz, ”A.
H. als Dichter” (1902); H. E. Jenny, ”H. als
Philo-soph” (s.å.); S. d’Irsay, ”A. v. H.” (1930). A.Bd.
2) Karl Ludwig von H., den föreg:s
sonson, statsfilosof (1768—1854), prof, i
rättsvetenskap i Bern 1806—17, begav sig därefter till Paris,
där han stannade till julirevolutionens utbrott
1830, och levde sedan som privatman, sysselsatt
med politiskt skriftställarskap. I sitt huvudarbete
”Restauration der Staatswissenschaft” (1816—25)
bekämpade H. energiskt revolutionens idéer och
hävdade med naturrättsliga argument
auktoritets-principen som samhällsordningens grundval. På
restaurationstidens politiska opinion utövade han
ett utomordentligt inflytande. G.A.
Haller, Johannes, tysk historiker (1865—
1948), 1902 prof, i Marburg, 1904 i Giessen, 1913
— 775 —
— 776 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
