Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halonen, 2. Eemil - Halophilus - Halophyta - Halorrhagaceae - Halos - Haloscias - Haloxylon - Halper, Albert - Halphen, Georges Henri - Hals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALS
rike och Italien. Med sina uttrycksfullt
förenklade, metopartade reliefframställningar av
allmogetyper och folklivsscener, kantigt skurna i
furuträ, väckte han uppmärksamhet på
världsutställningen i Paris 1900. H. utförde kort därefter i
samma material en del folkliga, saftigt och
stundom humoristiskt uppfattade skulpturer, där han
anknöt till finsk medeltidstradition och blev en
föregångare till bl.a. Hannes Autere.
Italienstu-dierna resulterade i hans första större marmorverk,
den nakna kvinnofiguren ”Impi” (1902, i Ateneum,
Helsingfors), där en lyrisk dragning kunde
spåras. En för H. ovanligt sträng och blockaktig,
av egyptisk konst påverkad stilisering framträdde
i hans sex dekorativa granitskulpturer för
portalen i Lallukkas affärspalats, Viborg (1903—04).
Under de närmast följ, åren återvände han till
det folkligt realistiska temat, nu med än mer
drastisk savolakshumor, i bronsstatyetter som den
bredbente ”Juopperi” från 1906, en bild av finsk
istadighet, el. den handfasta och tydligen även
munrappa ”Gniderska” (lantlig massös) från 1907,
den senare i Ateneum. 1908 skapade H. sin
första storformatiga trästaty, ”Flicka” i aspträ
(Ateneum), hållen i hela, lugna ytor, och några
år senare, på grundval härav och i samma material,
madonnastatyn ”Marjatta” med poetiskt behag i
de enkelt fallande mantelvecken och i huvudets
något gotiska böjning. Mera stelt högtidlig
gjorde han 1917—18 sin frontala staty ”Kristus”,
likaledes i trä. De rustika motiven hade då helt
försvunnit ur produktionen och humorn ersatts
av en redan tidigare ibland skymtande, lyrisk
idealism. I påfallande motsättning till
ungdomstidens något arkaiserande förenkling fingo vissa
nakna kvinnogestalter en närmast akademisk
prägel. H. upptog nu i brons en del idrottsmotiv
och utförde flera frihetsmonument, det vackraste
i Hiitola med en ung, naken kantelespelerska i
knäböjande ställning. En liknande attityd intar
en yngling i brons med en fågel i den
framsträckta högerhanden; figuren har kallats ”Mot
friheten” och utgör gravmonument över den 1927
avlidne, ”ungfennomanske” politikern och
tidningsmannen Eero Erkko. — Se bild 17 vid
Finland, konst. — Litt.: L. Wennervirta, ”Finlands
konst” (1926); J. öhquist, ”Samtida konst i
Finland” (2 uppl. 1932). H.Ge.
Haloph’ilus, -a, -um [-f-] (till grek, hals, salt,
och fil’os, vän), artnamn på växter, som
förekomma på salthaltig mark.
Haloph’yta [-f-] (till grek, hals, salt, hav, och
fyton’, växt), ofta använt artnamn på
havsstrandväxter.
Halorrhaga’ceae fHalorrhagida’ceae), se
Slinge-växter.
Ha’los, meteor., se Halofenomen.
Halos’cias, växtsläkte, se Strandfloksläktet.
Halox’ylon, släkte av fam. mollväxter med 10
arter i Spanien, Nordafrika, Väst- och Centralasien,
buskar el. små träd med tunna, ledade, cylindriska
grenar. H. Ammoden’dron, saxualträdet, på
saltstäpper och i öknar från Ural och Altai till
Persien och Turkestan, har tjock och knotig, ända
till 8 m hög och 1 m tjock stam; veden är hård,
tung och spröd.
Halper [häFpa], Albert, amerikansk
författare (f. 1904). H., som är född i en litauisk
immigrantfamilj i Chicago, prövade efter high
school-examen en rad olika arbeten, i fabriker,
affärer och kommunala verk, samtidigt som han
i aftonskolor försökte utbilda sig vidare, bl.a. som
jurist. Han var hela tiden inställd på att bli
förf.; 1928 flyttade han till New York som
frilans och journalist. 1933 debuterade han med
romanen ”Union Square”, en starkt realistisk
skildring av människor, som bo i samma New
York-hus i typisk proletärmiljö. Det är samma slags
människor och miljöer han berättar om i ”The
foundry” (1934; sv. övers. ”Klichcfabriken”, 1937),
ett typiskt prov på den s.k. kollektivromanen,
”On the shore” (1934), småberättelser från hans
uppväxttid i Chicago, ”The chute” (1937), som
ger interiörer från ett postkontor, ”Sons of the
fathers” (1940), som har motiv från pacifistiska
immigrantkretsar under 1 :a världskriget, ”The
little people” (1942) och ”Only an inch from
glory” (1943). E-
Halphen [alfäu’], Georges Henri, fransk
matematiker (1844—89), officer, var en tid anställd
vid École polytechnique men återvände sedan till
militärtjänsten. H. intresserade sig mest för en
viss gren av den nyare geometrien (s.k.
antalgeometri), där man genom allmänna betraktelser över
ekvationer (utan att lösa dem) härleder vissa
egenskaper hos kurvor och ytor. I samband härmed
har H. företagit en klassifikation av de algebraiska
rymdkurvorna, varför han av Berlinakad. erhöll
Steinerska priset. Hans samlade verk utgåvos av
franska vetenskapsakad. (4 bd, 1916—1924). H.D.
Hals. 1) Anat., det parti av människokroppen,
som förenar huvudet med bålen. H. karakteriseras
som anatomisk helhet av att livsviktiga organ i
stort antal ligga samlade på ett jämförelsevis litet
område och i ett för yttre skadligheter utsatt läge.
H:s stomme utgöres av halskotpelaren, uppbyggd
av 7 kotor och i ryggmärgskanalen inneslutande
ryggmärgens h.-parti med dess hinnor. Bakom
h.-kotpelaren befinner sig nackmuskulaturen,
framför h.-kotpelaren fram-h. el. h. i inskränkt
(vanligare) bemärkelse. Den senare domineras
centralt av de olika h.-organen (svalget med
matstrupen, struphuvudet med luftstrupen,
sköldkörteln med bisköldkörtlarna). Bakom dessa ligger
den djupa h.-muskulaturen, som bekläder
h.-kotpelarens framsida, och framför h.-organen den
ytligare h.-muskulaturen, som fäster sig på
tungbenet och utspringer dels uppifrån kranium och
underkäke, dels nedifrån bröstkorg och
skulderblad. Utom dessa två muskelgrupper finnas å
fram-h. dels huvudets s.k. nickmuskel, dels och allra
ytligast platysmans tunna muskelplatta. H. erhåller
sitt blod dels genom grenar från
nyckelbenspuls-ådern, som gå uppåt, dels genom grenar från yttre
huvudpulsådern, vilka gå nedåt, däremot ej från
den stora h.-pulsåderns huvudstam. Blodet föres
till kraniet och dess organ dels genom den senare
artären, dels genom den bredvid kotpelarens
ryggmärgskanal genom tvärutskotten gående s.k.
ver-tebralisartären, som i viss utsträckning kan
vikariera för stora h.-pulsådern, om denna skulle bli
blockerad. Ang. h.-kärlen se f.ö. Halspulsådror
och Halsvener. H:s nerver utgöras dels av från
— 817 —
— 818 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
