Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg - Tidningar - Litteraturanvisningar - Hamburg—Amerika-linjen - Hamburg-Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMBURG—AMERIKA-LIN JEN
burger Fremdenblatt”, grundad 1828, stadens
mest spridda och kända tidn., på skilda områden
föregångare i tysk press, demokratisk,
”Ham-burger Echo”, grundad 1875, socialdemokratisk,
och ”Hamburger Volkszeitung”, grundad 1918,
kommunistisk. Den nationalsocialistiska regimen
likviderade de flesta av dessa tidn., det
internationellt kända ”Hamburger Fremdenblatt” blev
likriktat. Det tyska nederlaget under 2:a
världskriget medförde nya djupgående förändringar
för pressen i H. ”Hamburger Echo” och
”Hamburger Volkszeitung” återställdes som resp,
socialdemokratisk och kommunistisk. Nya tidn.
voro ”Hamburger Allgemeine Zeitung”, organ
”für Christlich-demokratische Erneuerung”,
”Hamburger Freie Presse”, ”unabhängige
Tageszei-tung für freiheitliche Politik”, och ”Die Welt”,
”überparteiliche Zeitung für die Britische Zone”,
alla grundade 1945, och ”Hamburger Abendblatt”,
”unabhängige überparteiliche (Zeitung)”, utg.
med tillstånd av hamburgiska senaten, grundad
1948. Tidn. i H., som utkomma 3 ggr el. mer i
veckan, äro underkastade brittisk censur. Vidare
utkomma ”Die Welt am Sonntag”, söndagstidn.,
”Die Zeit”, veckotidn., och ”Hafennachrichten”
(2 ggr i mån.). E.
Litt.: A. Wohlwill, ”Neuere Geschichte der
Freien und Hansestadt H.” (1914); E. Baasch,
”Geschichte H:s 1814—1918” (2 bd, 1924—25); W.
Melhop, ”Historische Topographie der Freien und
Hansestadt H.” (2 Aufl. 1925); ”H. heute” (1947);
E. Lüth, ”Neues H.” (1948); K. D. Möller, ”Das
letzte Kapitel” (s.å.); H. Reincke, ”H.” (1925);
H. Berlage, ”Altona” (1937); ”Statistisches
Jahr-buch für die Freie und Hansestadt H.”; ”H. in
seiner politischen, wirtschaftlichen und kulturellen
Bedeutung” (1921); ”Gross-H., Denkschrift des
Hamburger Senats” (1922); E. Wiskemann, ”H.
und die Welthandelspolitik von den Anfängen
bis zur Gegenwart” (1929); P. E. Schramm, ”H.,
Deutschland und die Welt” (1943); R. I.
Schnei-der, ”The port of H.” (1930); R. Lütgens, ”Der
Hamburger Hafen und seine geographische
Ent-wicklung” (i ”Geographische Zeitschrift”, 38,
1932); ”Ein deutscher Seehafen im Dienste der
Welt. 750 Jahre Hamburger Hafen” (1939).
Hamburg—Amerika-linjen (Hamburg
Amerika-nische Paketfahrt Aktiengesellschaft, förk. H
a-p a g), tyskt rederibolag, grundat 1847 under
ledning av skeppsredaren August Bolten för att
med segelfartyg förmedla samfärdseln mellan
Hamburg och Nordamerika. Dess första fartyg,
fullriggaren ”Deutschland” på 700
bruttoregister-ton, anträdde 1848 sin första resa. 1856 insattes
H:s första ångfartyg i trafik, och snart ersattes
samtliga segelfartyg med ångfartyg. Under de
första årtiondena utgjorde emigranttrafiken till
Amerika H:s huvudsakliga sysselsättning, men i
och med sammanslagningen med Carr-linjen och
Albert Ballins inträdande i H. 1886 utvidgades
H:s godstrafik i allt högre grad. Vid sekelskiftet
insattes i trafik ett flertal mycket snabbgående
ångare, bland vilka ”Deutschland” under flera
år innehade hastighetsrekordet för färden över
Atlanten. 1914 var H. världens största
rederiföretag med en flotta av 175 sjögående fartyg
på o. 1,3 mill. bruttoregisterton, bland vilka ”Im-
perator” och ”Vaterland”, vardera på över 50,000
t, voro världens största, och uppehöll trafiken
mellan Hamburg och alla delar av världen.
Genom fredsslutet 1918 berövades H. så gott
som hela sitt tonnage (endast 6 fartyg med
sammanlagt 4,700 bruttoregisterton återstodo).
Ballin efterträddes av dr Cuno, som 1920
åstadkom ett fördrag om samtrafik med United
American Lines (Harriman-koncernen). H. återvann
nu snart sin forna dominerande ställning,
frigjorde sig 1926 från Harriman-fördraget och
inköpte ett betydande tonnage från detta rederi
samt förvärvade Deutsche Levante Linie. H:s
flotta bestod V7 1930 av 176 sjögående fartyg
med sammanlagt 1,03 mill. bruttoregisterton i
samtrafik med Hamburg-Sydamerika-linjen och
Norddeutscher Lloyd i Bremen. — Under 2:a
världskriget reducerades H:s flotta till ett
bestånd av 13 fartyg (1947) med ett sammanlagt
tonnage av 109,045 bruttoregisterton. T.Hrn.
Hamburg-Bremen, tyskt ärkestift, uppkommet
848 genom sammanslagning av det äldre
bis-kopsdömet Bremen, grundat 787, och
ärkebis-kopsdömet Hamburg, som 831 upprättats för
att ge Ansgar, dess förste ärkebiskop, en fast
utgångspunkt för det påbörjade missionsarbetet
i Norden. Ärkestiftets huvudstad blev till följd
av Hamburgs förstöring 847 förlagd till Bremen.
Hamburg-Bremen-kyrkan har spelat en historiskt
högst betydelsefull roll, tidigast för Norden, som
den första utgångspunkten för arbetet på
nordbornas kristnande och som en av de viktigaste
faktorerna i deras missionshistoria. Visserligen
gingo de magra resultat, som Ansgar (831—865)
och hans närmaste efterträdare Rimbert (865—
888) vunno vid sina besök i Danmark och
Sverige, helt förlorade under 800-talets senare del
och 900-talets början, och missionen låg vid
denna tid länge nere. Men under 930-talet
började en stark tysk expansion i nordlig riktning,
som ledde till att Danmarks kung måste erkänna
Tysklands härskare som sin överherre.
Samtidigt satte den tyska missionen åter i gång, ledd
av H:s ärkebiskopar, vilka nu liksom senare
framträdde som kejsarens främsta medarbetare
och regelbundet tillsattes av honom. Ärkebiskop
Unni (919—936) besökte 936 Birka och
drabbades där av döden. Hans efterträdare Adaldag
(936—988) vigde 948 de första biskoparna till
Danmark med säten i Ribe, Aarhus och Slesvig
— senare tillkom under hans tid Odense. Även
till slavernas land, som råkat under tyskt
beroende, utsträcktes missionen, och 968 lades
bis-kopsdömet Oldenburg, sedermera Lübeck, under
H. Allt land, som sålunda vanns och kom att
vinnas för kristendomen i slavernas land n. om
Peene samt i Norden, skulle i kyrkligt avseende
tillhöra H. — detta bekräftades gång på gång i
påvliga privilegier. Emellertid fick icke heller
det på 930-talet igångsatta missionsarbetet ostört
fortgå, trots att Danmarks kung efter seklets
mitt övergick till kristendomen. Han avskuddade
sig under 980-talet det tyska överväldet på det
världsliga området; även en kyrklig reaktion
gjorde sig gällande, och de i Bremen vigda
biskoparna fördrevos ur landet. Sven Tveskägg och
Knut den store inkallade i stället angelsaxiska
— 859 —
— 860 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
