Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 14. Hugo - Hamilton, 15. Raoul - Hamilton, 16. Carl Bastiat - Hamilton, 17. Gilbert - Hamilton, 18. Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMILTON
jur.-kand.-examen i Uppsala 1878, tingsmeritering
och tjänstgöring som sekr. i bl.a.
Bevillningsutskottet 1881—83, fick H. 1884 i uppdrag att
organisera en svensk patentmyndighet och blev efter
studier i utlandet chef för den nyupprättade
Patentbyrån i Kommerskollegium; då denna 1895
ombildades till Patent- och registreringsverket,
blev han dess överdir. och chef. Samtidigt deltog
H. med stort intresse i det kommunala och
politiska livet i Stockholm. Han var ivrig frihandlare
och tillhörde i allm. den utpräglat
framstegsvän-liga liberala riktning,
som nu hade luft
under vingarna i
huvudstaden (”Den röde
greven”). Han var
led. av A.k. 1891—93,
1897—1901. I sin
politiska verksamhet
utmärkte sig H. för stor
självständighet; han
tog verksam del vid
bildandet av Liberala
samlingspartiet, men
då det under K. Staaffs
ledning började
radikaliseras, bröt han sig
en egén väg. Sålunda bidrog han kraftigt till
genomförandet av 1901 års härordning. 1900—18
var han landshövding i Gävleborgs län, gick med
liv och lust upp i sin ämbetsutövning men kallades
snart till andra uppdrag. I Lindmans ministär blev
han civilminister 1907. Som sådan visade han
stor initiativkraft. Han genomförde såväl
betydande sociala reformer som utvidgningar och
nybyggnader av kommunikationsväsendet (Trollhätte
kanal, fortsättning av Inlandsbanan) samt Statens
kraftverk (Porjus, Älvkarleby). Hans fasta och
lugna hållning under storstrejken 1909 torde
väsentligen ha bidragit till dess fredliga avveckling.
Från 1908 var han led. av F.k. Vid lösandet av
pensionsförsäkringsfrågan 1913 spelade H., som
var ordf, i det utskott, vilket behandlade frågan,
och som redan förut varit verksam led. av olika
socialförsäkringskommittéer, en betydande roll.
Liksom H. arbetat på att skapa Liberala
samlingspartiet, verkade han 1912 för bildande av ett
konsoliderat högerparti i F.k.; uppkomsten av F.k:s
nationella parti är till icke ringa del hans verk.
H. var led. av Försvarsutskottet vid 1914 års
senare riksdag och ordf, i Statens
livsmedelskommission 1914. Från 1916 till sin död var han
talman i F.k. Denna befattning utövade han med
största auktoritet samt oförliknelig elegans och
godmodighet. Konsekvent avböjde han förnyade
erbjudanden om mera aktivt deltagande i det
politiska livet men spelade fortfarande en högst
betydande roll ej minst som rådgivare vid
ministerkriserna. H. var en rikt konstnärligt utrustad man,
särsk. en briljant stilist. 1923 utgav han ”Min
farfars journal 1809—11”. Efter hans död utkom
(1928) hans lysande men ur politisk-historisk
synpunkt tyvärr mycket knapphändiga
”Hågkomster”. E.Ths.
15) Raoul Gustaf H., kusin till H.12), greve,
godsägare (Ovesholm m.m. i Skåne), politiker
(1855—T931), invaldes i Kristianstads läns
lands
ting (v. ordf. 1896—1907, ordf. 1908—23) och i
styrelsen för Skånska hypoteksföreningen
(sedermera ordf.), i förvaltningsutskottet för länets
hushållningssällskap (ordf. 1906—30). Led. av
F.k. 1892—1908 företrädde H. en markerat
demokratisk ståndpunkt. Han var för en långt gående
utvidgning av rösträtten men mot proportionella
val. I kommittén ang. Sveriges fasta försvar
(befästningskommissionen) var han ende
reservanten emot den planerade Bodenfästningen.
Ansluten till Liberala samlingspartiet invaldes han
1908 i A.k., som han
därefter tillhörde till
sin död (led. av
Hemliga utskottet 1917—
19, av
Utrikesnämn-den 1920—28 m.m.).
Inom Liberala
samlingspartiet var han
led. från 1913, v. ordf.,
resp. ordf. 1916—17
och 1917—20 (chef för
A.k.-gruppen); inom
Frisinnade
landsför-eningen ordf. 1919—23.
1924 ingick han i det
nybildade Frisinnade
folkpartiet. 1918—21 v. talman i A.k. var H.
1921—23 och 1925—30 i:e v. talman där. H:s
politiska verksamhet kännetecknades av en
pacifistiskt färgad freds- och nedrustningspropaganda
samt nitälskan för ”de små” i samhället,
”stugornas folk” (motstånd emot fördyrande
konsumenttullar), varvid han särsk., spec. inom sitt
eget län, gynnade egnahemsrörelsen. Vidare hade
han stor andel i tillkomsten av folkpensioneringen,
skatteutjämningen mellan land och stad samt
utvecklandet av kommunernas
självbestämnings-rätt. Th.
16) Carl Bastiat H., brorson till H.n),
greve, militär (1865—1926), underlöjtnant vid Wendes
art.-reg. 1885, överste och chef för Göta art.-reg.
1913, generalmajor och chef för 6:e
arméfördelningen 1922 och för i:a arméfördelningen 1926.
H. gjorde flera studieresor till olika länder i
Europa och var led. av ett flertal kommittéer och
skjutkommissioner. 1912—14 var H. led. av F.k.
17) Gustav David G i 1 b e r t John William H.,
brorson till H.12), greve, militär (1869—1947),
underlöjtnant vid Livgardet till häst 1891,
avsked som ryttmästare 1914. ingick s.å. i tysk
tjänst, major 1915, reg.-chef 1916, överstelöjtnant
och avsked ur tysk tjänst 1919, överstelöjtnant
i Livgardet till häst 1920, överste och chef för
Smålands husarreg. 1921, överförd till
övergångsstat 1927 och avsked 1929. H. deltog i 1 :a
världskriget 1914—18 på östfronten samt i finska
frihetskriget 1918. Särsk. utmärkte sig H. vid
hemförandet av sitt reg. från Ukraina till
Königs-berg i början av 1919. H. blev 1939
generalmajor i tyska armén i samband med 25-årsminnet
av 1 :a världskrigets utbrott. Han har utg. ”1
fält” (1919). E.Bz.
18) Henning Adolf H., brorson till H.io),
greve, ämbetsman (f. 19/s 1873), jur. kand, i
Uppsala 1898, tjänstgjorde därefter i Civildep. och i
Domänstyrelsen 1901—06, varefter han anställdes
— 873 —
— 874 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
