Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 18. Adolf - Hamilton, 19. Carl (af Hageby) - Hamilton, 20. Bengt - Hamilton, ätt - Hamilton, 1. Sir James of Cadzow - Hamilton, 2. James - Hamilton, 3. Patrick (martyr) - Hamilton, 4. James - Hamilton, 5. James - Hamilton, 6. James - Hamilton, 7. Anthony - Hamilton, 8. Sir William (diplomat) - Hamilton, 9. Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMILTON
i Telegrafstyrelsen, där han 1907—27 var byråchef
och 1928—38 generaldirektör och chef. H. är en
ofta anlitad expert på lönefrågor, ordf, i 1928
års lönekommitté.
19) Carl Fredrik Hugo H. (af H a g e b y),
sonsons son till H.9), friherre, ämbetsman (f. V2
1890), jur. kand, i Stockholm 1910, attaché i
Utrikesdep. 1911, 2:e sekr. 1914, i:e legationssekr.
1919, legationsråd 1921, envoyé och chef för
politiska och handelspolitiska avd. i Utrikesdep.
1923, svenskt sändebud i Helsingfors 1925,
kabi-nettssekr. 1931—34, sändebud i Köpenhamn 1934
—41, landshövding i Östergötlands län sedan 1941.
20) Bengt Leopold Knutsson H., brorson
till H.14), greve, läkare (f. 21/s 1892), med. lic.
1917, med. dr 1922. Efter flerårig klinisk
utbildning vid Sachsska barnsjukhuset i Stockholm
överflyttade H. till USA, där han blev associate
prof, i pediatrik vid Johns Hopkins Univ. 1927,
prof, i pediatrik vid univ. i Chicago 1930 och
associate prof, i samma ämne vid Univ. of
Illinois (Urbana) 1938. Sedan 1942 har H.
tjänstgjort i U. S. Public Health Service. H. har
gjort sig känd som vetenskaplig forskare i
pediatrik bl.a. genom sina undersökningar över
kalk- och fosforomsättningen hos för tidigt födda
spädbarn. [af K.]A.G.
Hamilton [hämm’iltan], vittutgrenad skotsk
adelsätt, känd sedan 1200-talets slut. En bror
till H.5) blev 1599 1 :e markis av H. och dennes
sonson, H.6), 1643 1 :e hertig av H., i denna
värdighet följd av brodern William H. (1616—
51), från 1639 Earl of Lanark, varefter
hertigtiteln via deras brordotter övergick till ätten
Douglas, vilken alltjämt innehar den. En
brorson till James Douglas, 4:e hertig av H.
(1658—1712), var H.8). — Yngre bror till H.5)
var Claud H. (o. 1543—1622), baron Paisley,
känd från Maria Stuarts historia; hans äldste son
James H. (d. 1617) blev 1606 Earl of A b e
r-corn och stamfar för en alltjämt fortlevande
ättegren, vars huvudman sedan 1868 bär irländsk
hertigtitel av Abercorn. — En sidogren av
ätten, H. of Grange, tillhörde H.9), andra
grenar H.11) och 12). — Den svenska ätten H:s
anslutning till den skotska ätten är icke fullt
klar. Dess stamfar, Malkolm H. (d. 1629), har
möjl. varit son el. sonson till en yngre broder
till H.4). C.
i) Sir James of Cadzow, i:e lord H. (d.
1479), kom genom sitt första giftermål att nära
förbinda sig med ätten Douglas’ parti. H. spelade
en bemärkt roll i Skottlands politiska liv,
utnämndes 1445 till lord och deltog 1453 i familjen
Douglas’ uppror. H. uppehöll förbindelser med det
yorkska partiet i England, var en av Jakob III:s
förnämsta rådgivare och äktade 1473 (el. 1474)
Mary Stuart, dotter till kung Jakob II.
2) James H., i:e earl of Ärran, den föreg:s
son (o. 1475—1529), se Arran.
3) Patrick H., den föreg:s brorson, den förste
lutherske martyren i Skottland (1504—-28),
brändes för sin reformatoriska propaganda.
4) James H., 2:e earl of Arran, son till H.2)
(o. X5I5—75), se Arran.
5) James H., 3:e earl of Arran, den föreg:s
son (o. 1537—1609), se Arran.
6) James H., den föreg:s brorsons son,
markis, sedermera i:e hertig av H., skotsk krigare och
politiker (1606—49), härstammade på mödernet från
Jakob II av Skottland och var närmaste
tronarvinge efter ätten Stuart. 1631 överförde H. en
styrka på 6,000 man till Gustav II Adolf i
Tyskland, men han uträttade föga och återvände snart.
I flera år var H. därefter Karl I:s främste skotske
rådgivare och sökte 1638 förgäves lugna stormen
mot konungens kyrkoreformer. Under upproret
ville H. spela en medlande roll och lyckades först
vinna Karl för sina planer men föll till slut i onåd
och fängslades. Befriad av Fairfax’ trupper 1646
återupptog H. sitt arbete att försona kungen och
skottarna och fick 1648 för en tid största
inflytandet i Skottland. Med o. 24,000 man inföll H.
i England för att hjälpa konungen men blev vid
Preston slagen och tillfångatagen av den betydligt
underlägsne Cromwell. Följ, år dömdes H. till
döden och avrättades. PS.
7) Anthony H., brorsons sonson till H.5),
brittisk militär och författare (o. 1645—1720),
tjänstgjorde på 1670-talet i franska armén, återvände
därefter till sitt hemland, Irland, och deltog i
Jakob II:s misslyckade strider här 1689—90, varefter
han mestadels vistades vid de fördrivna
Stuartar-nas hov i Saint Germain. Mest känd är H. som
förf, till de s.k. ”Mémoires de la vie du comte de
Gramont” (1713), en på sin tid ytterst populär
läsning, i vilken H. skildrat sin svågers, greve de
Gramonts, lättsinniga liv vid de franska och
engelska hoven. H. utgav även verser, fesagor o.d.,
samlade i ”Oeuvres” (1731). C.
8) Sir William H., engelsk diplomat och
konstsamlare (1730—1803), urspr. i militärtjänst,
1764—1800 brittiskt sändebud i Neapel, där han
hade en inflytelserik ställning, icke minst sedan
han 1791 äktat H.io). Sina värdefulla samlingar
av antika vaser överlät han 1772 på British
Museum. H. lät företaga observationer över de
vulkaniska fenomenen vid Vesuvius och Etna och
utgav själv några skrifter härom.
9) Alexander H., amerikansk statsman (1757
—1804), var son till en i Västindien bosatt medl.
av ätten, kom 1772 till New York för att bedriva
studier och tog på koloniernas sida livlig del först
i den publicistiska fejden mot England, därefter
som officer i nordamerikanska frihetskriget. Efter
dess slut etablerade sig H. som advokat i New
York. Han gjorde sig snart gällande i det
politiska livet, var 1782—83 medl. av
konfederations-församlingen och
verkade under the critical
period bl.a. genom
publikationen ”The
Fe-deralist” för att stärka
bandet mellan de
nordamerikanska staterna.
I
författningskonven-tet 1787 var H. en av
federalisternas
främsta krafter.
Unions-förslaget tilltalade
honom visserligen ej
såsom alltför litet
centralistiskt, men han
— 875 —
— 876 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
