Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, Patrick (författare) - Hamiltondammen - Hamilton River - Hamiltons princip - Hamiltonstövare - Hamina - Hamingja - Hamiter - Hamitiska språk - Hamitoider - Hamitoniloter - Hamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMLA
från livet i en enklare London-bar med en
servitris som huvudperson, ”Hangover square” (1941)
och ”The slaves of solitude” (1947; sv. övers. ”Två
vänner”, 1948), vars handling utspelas i London
under 2:a världskriget med ett pensionat som
huvudmiljö, och skådespelen ”Rope” (1929), ”Gas
light” (1939), ”The duke in darkness” (1943)
och ”The governess” (1945). H. har också
skrivit radiospel (”Money with menaces and To the
public danger”, 1939). E.
Hamiltondammen [hämm’iltan-], regleringsdamm
med kraftverk i Colorado River, c:a 130 km n.
om San Antonio, Texas, byggd 1931—37. H. är
utförd som serievalvdamm av betong, är 47 m
hög och c:a 2,500 m lång. Kraftstationen är
utbyggd för c:a 30,000 kW.
Hamilton River [hämmhltan rivv’ø], flod på
Labrador, Canada, mynnar i Hamilton Inlet
el. Lake M e 1 v i 11 e, den största fjorden på
Labradors kust.
Hamiltons princip, se Hamilton, Sir W. R.,
sp. 880.
Hamiltonstövare, hundras, se Hundar.
Ham’ina, finska namnet på Fredrikshamn.
Hamüngja, nord, myt., kvinnlig skyddsande, som
ofta uppträdde i synlig skepnad, ”hamn” (isl. hamr),
icke sällan i djurgestalt. Stundom uppfattades h.
som identisk med fylgjan*, med vilken hon’i alla
händelser har stark beröring. Lika litet som
fylg-jorna åtnjöto h. någon kult i mots. till de i viss
mån befryndade diserna.
Hami’ter, de folk i n. och n.ö. Afrika, som tala
hamitiska språk*. Orden h. och ”hamitisk”
förekomma i litteraturen i tre betydelser: språklig,
an-tropologisk och kulturell. Den första av dessa är
fullt berättigad, de båda andra åter äro olämpliga,
östhamiterna (galla, somaler, en del etioper
etc.) kunna dock betraktas som en rasgrupp (av
Eichstedt kallade ”etiopider”), och utmärkande för
dem kan sägas vara: lång, smärt kropp med långa
extremiteter, rödaktigt bronsfärgad hud,
mörkbrunt—svart, vågigt hår (icke krusigt som hos
negrerna), långskalligt huvud med smal näsa och
smala läppar. De västra h. åter (berberfolk, kabyler)
äro ofta mera olika östhamiterna än man förr trott,
och torde stå medelhavsrasen närmast samt räknas
ibland rent av som en undergrupp av denna (t.ex.
Reche). Bland berberna finnas f.ö. även blonda,
blåögda typer. I många h. finns vidare även
orientaliskt (arabiskt) blod och negerblod. Kulturellt sett
finner man ofta h. betecknade som boskapsskötare
och nomader, men detta är typiskt endast för en
del av de östliga h. De västliga och norra h. äro
framför allt åkerbrukare, och bland dem intar den
egyptiska kulturen främsta rummet. —
östhami-ternas vandringar i Afrika och deras rasliga och
kulturella inflytande på negrerna (husdjur etc.) är
ett intressant men svårt och ännu i mycket olöst
problem. Negerafrikas statsbildningar ha i allm.
grundats av dem, och deras blod ingår vanl. i de
härskande klasserna där. G.Lm.
Hami’tiska språk, sammanfattande beteckning för
ett antal inbördes sammanhängande språk i n. och
n.ö. Afrika, vilka talas av de som hamiter
betecknade folken. Namnet är en lärd bildning från
1800-talet (i anslutning till beteckningen semitiska språk)
efter Noas son Ham, som i 1 Mos. 10 nämnes som
stamfader för en del folk, av vilka ett och annat
kan hänföras till hamiterna. H. sönderfalla
väsentligen i tre från varandra täml. starkt skilda
grupper: 1) Berberspråk el. libyska språk,
omfattande temaschek, tuaregernas språk i
mellersta Sahara, z e n a g a i trakten av Bou
Ti-limmit i Senegambien, rifberbernas språk i
n. Marockos kusttrakter, s c h i 1 h o i Marockos
högland, de zenatiska dial. i ö. Marocko och
v. Algeriet, kabyliskan i mellersta Algeriets
högland, samt ett antal spridda dial. från ö.
Algeriet till Siwaoasen i v. Egypten. 2)
Fornegyp-t i s k a n med dess avläggare koptiskan. 3)
Kuschitiska språk (efter Hams son Kusch)
i n.ö. Afrika, vartill höra b e d a u y e, de av bedja
i Nubien talade dial., s o h o och a f a r el.
dankali i Eritrea, a g a u, sammanfattande
benämning på de hamitiska dial. i Etiopiens högland,
s o m a 1 i på Somalihalvön, galla i s. Etiopien
och angränsande delar av Brittiska Östafrika
och Somalilandet samt s i d a m a i s.v. Etiopien
bort till trakterna av Rudolfsjön. — Vissa
kännetecken, ss. det i stort sett gemensamma
ljudsystemet, femininbildningen med t, likheten i
verbbildningen m.m., visa ett ursprungligt sammanhang
mellan h. och de semitiska språken. Bland h. har
den egyptiska grenen genom sin flertusenåriga,
traditionellt betingade historia utvecklat en
särprägel. De övriga språkens äldre historia är så
gott som okänd, då på berberspråk endast
obetydligt, på kuschitiskt språk intet av inhemsk
litteratur förefinnes. Av äldre språkminnesmärken
finnas blott de i allm. kortfattade s.k. numidiska
inskrifterna, vilkas libyska språkform dock ej med
säkerhet låter sig hänföras till någon del av det
nuv., genom arabiseringen starkt söndersprängda
språkbeståndet. Somliga inskrifter från det
forn-nubiska riket Meroe synas vara avfattade i en tidig
kuschitisk språkform. — Vissa forskare, framför
allt C. Meinhof, ha utvidgat begreppet h. genom
att dit hänföra ett flertal andra språk, ss. hausa,
ful, masai och nama, hottentotternas språk; dock
synes här endast principiell, ej i detalj gående
överensstämmelse i byggnaden föreligga. — Litt: M.
Cohen i ”Les langues du monde” (1924). C.F.
Hamitoi’der, se Hamitoniloter.
Hami’toniloter [-lå’-] (nilotohamiter),
sammanfattande benämning på en grupp afrikanska folk ö.
och n.ö. om Victoriasjön, de flesta i Kenya.
Namnet vill antyda, att de rasligt trol. övervägande
äro niloter* med ett östhamitiskt (etiopidiskt)
inslag. Även språkligt, liksom f.ö. också
geografiskt, intaga de en mellanställning mellan niloterna
vid Vita Nilen och n.ö. Afrikas hamiter. Liksom
de föreg. gå de i allm. nakna. De flesta av dem
äro nomader, med nötkreatur, får och getter och
i n. även kameler, men en del bruka också jorden,
t.ex. nandi i Kenya. Gruppens mest bekanta folk
äro massajerna* på högstäpperna i Kenya och
Tan-ganyikaterritoriet samt turkana* och suk v. om
Rudolfsjön. Även bari* och lotuko (latuka) vid
Vita Nilen räknas i viss mån till denna grupp, om
vilken f.ö. W. Schmidt anser, att den står
hamiterna närmast; han har därför föreslagit
”hami-toider” som lämpligaste namn på densamma. G.Lm.
Hamla, 1) jur., ålderdomlig term för
misshandla; 2) lantbr., skogsbr., kapa toppar, kvistar
— 881 —
— 882 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
