Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamla - Hamlet - Hamling - Hamm - Hammada, hamada - Hammadider, dynasti - Hammam - Hammann, Otto - Hammar (ortnamn) - Hammar (Närke) - Hammar (socken i Skåne) - Hammar (Kristianstad) - Hammar, 1. Hans Birger (d.ä.) - Hammar, 2. Hans Birger (d.y.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMLET
och smärre grenar på träd för utvinning av
bränsle och löv för kreatursfoder.
Hamlet, prins av Danmark, sagofigur hos Saxo
Grammaticus, hjälte i Shakespeares tragedi
”Hamlet”, i sistn. egenskap den jämte Don Quijote av
litterär analys mest omhuldade gestalten i
världslitteraturens persongalleri. Hos Saxo är H.
(Am-lethus) son till konung Horvendil, som vid ett
gästabud mördas av sin broder Fengo; H. ställer sig
därpå vansinnig för att skydda sig och befrämja
sin hämnd, utsättes för misstankar och snaror, som
han med list vet rädda sig ur, skickas till England
för att dödas men återvänder och fullbordar med
stor vildhet sin hämnd samt dör sedermera på
härfärd. Denna saga återberättades fritt av
fransmannen Belleforest i hans ”Histoires tragiques” (1564),
varifrån ämnet nådde England och där på
1580-talet upptogs i ett nu förlorat drama, ”Hamlets
hämnd”, av oviss förf. I Shakespeares verk, där
man på gr. av tidiga tryck kan urskilja tre olika
bearbetningar, har H. omformats till en filosof och
svårmodig ironiker av ständigt lika aktuell typ,
och olika tolkningar av hans fascinerande karaktär
ha alltsedan Goethe (i ”Wilhelm Meister”) och
Co-leridge ständigt sett dagen. Det anses, att
Shakespeare i H:s filosofiska betraktelser givit mera
av sig själv än på något annat ställe i sin
dramatik. F.G.B.
Hamling, se Hamla.
Hamm, stad i Westfalen, vid Lippe och
Lippe-kanalen 30 km n.ö. om Dortmund; 59,168 inv.
(1939). H. grundades 1226 och blev 1417 medl.
av Hansan. Det är en viktig knutpunkt med
stora rangerbangårdar på järnvägen
Köln—Hannover. Främsta industrier äro järn- och valsverk,
kabelverk och mekaniska verkstäder (maskiner
och tyngre järnkonstruktioner); i grannskapet
kolfält. H. är en av de tyska städer, som i 2:a
världskriget bombades kraftigast av det allierade
flyget. Utom fabriker och bangårdsområden
förstördes därvid bl.a. gamla rådhuset från
1400-talet, den gotiska Pauluskyrkan från
1200—1300-talen och S:ta Agneskyrkan från 1500-talets
början. P.
Hamma’da, h a m a d a (arab, hammäda,
tuare-giska tassili), beteckning för vidsträckta klipplatåer
i ökenländer, särsk. i Sahara (se d.o. och öken).
Hammadi’der, berberdynasti i mellersta
Nordafrika, 1014 grundad av ziriden Hammad ibn
Bu-lukkin, 1152 störtad av almohaderna. Huvudstad
var intill 1090 al-Kal’a (som låg v.s.v. om Sétif),
därefter Bougie.
Hamma’m, arabisk benämning på varmbadhus.
Hammann, Otto, tysk diplomat och politisk
skriftställare (1852—1928), 1894 föredragande i
pressärenden i utrikesdep. H. skrev bl.a. ”Zur
Vorgeschichte des Weltkrieges” (1918), "Um den
Kaiser” (1919; sv. övers. 1920), ”Der
missverstan-dene Bismarck” (1921), ”Bilder aus der letzten
Kaiserzeit” (1922), ”Deutsche Weltpolitik 1890—
1912” (1925).
Hammar, synnerligen vanligt led i ortnamn, t.ex.
Hammarby, östhammar (jfr även Hamra}, i bet.
”klippbrant, stenbacke, stenig grund” o.d. (ännu i
dial.). I vissa ortnamn uppträder väl dock bet.
”vattenhammare”. Från grundbet. ”sten” utgår
också redskapsnamnet hammare, förr ham(m}ar.
Hammar, socken i Sundbo hd i Närke, Örebro
län, och pastorat i Kumla kontrakt av Strängnäs
stift, vid Vätterns nordända; 194,33 km2, därav
187,60 land; 3,679 inv. (1948). Socknen delas av
Vättern och Askersunds landskommun i en större,
ö. del, som beröres av Tylöskogen, där odlade
slättpartier omväxla med bergiga skogstrakter,
samt en v. del inom Tiveden. Av öar i Vättern
höra St. och L:a Röknen till H. Åkern utgör
17 °/o av landarealen, skogsmarken 69 °/o. I H.
ligga brukssamhällena Åmmeberg* och, vid en
vik på Vätterns västsida, Olshammar (328
inv. 1946) med sulfatfabrik (Aspa bruk) och
sågverk, tillhörande Munksjö ab. I industrisamhället
Hammar (227 inv.) vid en n. vik av Vättern
finnas tegelbruk samt kalkstens-, kvarts- och
fält-spatsbrott, tillhörande ab. Harge bruk
(aktiekapital 90,000 kr, 70 arb.); ett buteljglasbruk tillhör
Hammars glasbruks a b., bruket anlagt
1854, nuv. bolag från 1874 (aktiekapital 600,000
kr, 55 arb., årligt försäljningsvärde 1,5 mkr).
Gruvsamhället Zinkgruvan (758 inv., därav 250
inom Lerbäcks och 98 inom Godegårds sn) på
gränsen till Östergötland och ändpunkt för
Åm-mebergs järnväg har uppvuxit kring zink- och
blymalmsgruvor, tillhörande Vieille Montagne.
Delvis inom H. ligga Vena malmfält*. Bland
de många större egendomarna märkas Mårsäter,
Gärdshyttan, Hammars gård, österby, Rå,
Västerby, Långvik, Aspa* och Olshammar*. Två högt
belägna bygdeborgar finnas. Kyrkan av gråsten
och tegel blev färdig 1827. Den reparerades 1933
—35, varvid absiden pryddes med en målning av
konstnären Torsten Nordberg. Flera värdefulla
inventarier från en tidigare kyrka förvaras nu i
Statens historiska museeum. Om S:ta Birgittas
kapell se Olshammar. — Namnet är identiskt med
subst. hammar, i ortnamn med bet. klippa, stenig
backe o.d. Kyrkan ligger på en hög grusås, som
torde ha varit namngivande. Se J. Sahlgren i
”Årsb. för hembygdsvård”, 1935, sid. 69. Namnet
skrevs 1296 in parochia hamar, i H. socken. P.;Er.
Hammar, sn i Skåne, se Stora Hammar.
Hammar, förortssamhälle till Kristianstad (se
Nosaby.
Hammar. 1) H ans Birger H. (d.ä.), präst
(1814—62), prästvigd i Lund 1837, mag. 1838,
kloc-karpräst i N. Rörum 1841, kyrkoherde i Mjällby
1851. Religiöst påverkad av H. Schartau gick H.
dock i sitt prästerliga arbete andra vägar än
”schartauanerna”. Begåvad, frimodig och energisk blev
han en av ledarna inom det kyrkliga
”framstegspartiet”, som med liberala reformkrav förenade
starkt missions- och nykterhetsintresse. Organ för
detta blev den av H. utgivna ”Evangelisk
kyrko-wän” (1852—57). H. bekämpade allt religiöst tvång
inom statskyrkan (t.ex. konventikelplakatet och
sockenbandet), befrämjade den religiösa
lekmannaverksamheten (kolportörer) och sökte hålla den fri
från separatism. H. var en förgrundsgestalt inom
Evangeliska alliansen* ävensom vid sin tids
nordiska prästmöten. — Litt.: Biogr. av C. W.
Skar-stedt (1863). A.Mn.
2) Hans Birger H. (d.y.), den föreg:s
son, präst (f. 14/t 1862), teoretisk teol. examen
i Lund 1883, kyrkoherde i Munka-Ljungby och
Ängelholm 1892, kontraktsprost 1904—39, teol.
— 883 —
— 884 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
