Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarskifte - Hammarskjöld, ätt - Hammarskiöld, 1. Peder - Hammarsköld, 2. Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMARSKJÖLD
som ligger ”i hambri ok i forni skipt”. Rörande
betydelsen av sistn. citat och av h. ha de mest
skiftande uppfattningar framställts. Under
1600-talet tolkades de som resp, öde by och
skogsdel-ning. Senare ha ett flertal forskare velat göra
gällande, att det urspr. ej funnits individuell
äganderätt till åker och äng. Tidigast skulle
avkastningen ha delats mellan de sambrukande
bönderna i en by. Därefter uppkom en nyttjanderätt
till åkrar och ängar, som brukades av en bonde
under ett år (årskifte) och längre fram under
flera år (periodiskt skifte). Under h:s dagar
skulle enl. dessa forskare en gård ha haft samma
åkrar och ängar under ett större el. mindre antal
år, varefter gården fått andra för en ny period.
Andra forskare ha uppfattat h. som en gammal
och mindre noggrann delning av tomterna i en
by och av dess åkrar och ängar, som i mots.
till tegarna i solskiftade byar lågo om varandra
utan någon bestämd ordning. Man har också
framhållit, att de svenska byarna, sådana vi känna
dem genom de äldsta lantmäterikartorna från
1600-och 1700-talen, fått sin relativt regelbundna form
genom solskiftet och dessförinnan haft tomterna
i klungor och klasar, kanske belägna på små
upphöjningar i terrängen (holmar el. hamrar).
Emellertid uppvisa de gamla svenska
lantmäterikartorna två slags ägofördelningar i byarna, dels
oregelbundna, blockformiga ägofigurer, dels
långsmala, jämnbreda, regelbundna tegar. De senare
ha uppkommit ant. genom arvsdelningar av de
blockformiga åker- och ängsstyckena el. genom
skifte av jorden, varvid tegarna fördelats på
gårdarna efter lottning (oregelbundet tegskifte), efter
bolindelning (bolskifte) el. efter tomtläge
(solskifte). Enl. denna uppfattning skulle by ”i
hambri ok i forni skipt” ha blockformiga ägor,
som urspr. varit enskilda intagor på den
samfällda utmarken. En sådan ägofördelning möter
oss på lantmäterikartor från Västergötland. H.
skulle alltså ej vara något egentligt skifte i
juridisk bemärkelse. — Litt.: G. Thulin, ”Historisk
utveckling af den svenska skifteslagstiftningen”
(1911); A. G. Fontell, ”Anteckningar och
aktstycken rörande forn-, sol- och hammarskiftet
i Finland” (i ”Fennia”, 52:1, 1928); S. Erixon,
”Skultuna bruks historia”, 2:2 (1935); G. Nordholm,
”By i hambri ok i forni skipt” (i
”Vetenskaps-societetens i Lund årsb.”, 1948). G.N.
Hammarskjöld, ätt, adlad 1607 med
nedan-nämnde H.i). Vissa släktmedl. ha skrivit sig
Hammarsköld el. Hammarskiöld. —
Litt.: Nina H., ”Ätten H.” (1915).
1) Peder Michilsson Hammarskiöld,
krigare (o. 1560—1646), var 1579 ryttare, kämpade
vid Stångebro på Sigismunds sida och begav sig
efter slaget till Polen men övergick sedermera till
Karl IX, blev 1606 ryttmästare, 1610 överste och
1611 ståthållare på Borgholm, som han under
vintern framgångsrikt försvarade mot danskarna. I
juni 1612 måste dock H. för överlägsna krafter
kapitulera men försvarade sedermera Tjust mot
danskarna. 1621 var H. i slottsloven i Kalmar,
1622 och 1627 fick han åter Ölands försvar sig
anförtrott. PS.
2) L o r e nz o Hammarsköld, författare
(1785—1827), fil. mag. 1812 i Uppsala, e.o. ama-
Släktöversikt och vapen för ätten Hammarskjöld.
nuens vid Kungl. bibi. 1806, i:e amanuens 1811,
bibliotekaries titel 1826; notarie i
Boktryckeriso-cieteten. H. var tidigt en typisk representant för
Sturm und Drang, 1804 gjorde han bekantskap med
Schleglarna, Novalis och Tieck och blev nu en
förespråkare för nyromantiken. Han hörde till
stiftarna av sällskapet V.V. (Vitterhetens vänner) i
Uppsala, föregångaren till Nya skolans
Aurora-förbund. Samtidigt uppmärksammade han vår
äldre, förbisedda litteratur (t.ex. Stiernhielm),
studerade Fichte och Schiller samt hänfördes av Fr.
Schlegels verk om den grekiska poesien. H:s
egna vitterhetsförsök äro synnerligen
medelmåttiga. Utom några övers, av antika skalder
publicerade han ”Kärleks-Qväden” (1811), tragedien ”Prins
Gustaf” (1812) samt sina samlade ”Poetiska
studier” (1813). Betydelsefullare är hans ’Försök till
en kritik över Fr. Schiller” (1808), där han efter
Schleglarnas mönster angriper den tyske diktaren.
H. blev själen i Nya skolans första tidn.
”Poly-fem”* (1809—12), vari hans mest kända bidrag är
serien ”Ur sjökapten Baggfots papper”, parodiska
angrepp, icke utan komisk kraft. Mindre lycka
hade H. med de kortvariga och obetydliga tidskr.
”Lyceum” och ”Läsning i hvarjehanda” (1810).
Han utgav s.å. sina ”Kritiska bref rörande herr
canzli-rådet C. G. af Leopolds Sami, skrifter”, ett
ensidigt och hätskt angrepp. H. medarbetade
flitigt i Nya skolans tidskr. ”Phosphoros” och
”Svensk litteraturtidn.”. Hans viktigaste bidrag är en
i ”Phosphoros” införd övers, av Plotinos, jämte
inledning, där han bl.a.
söker finna
beröringspunkter mellan den
antike tänkaren och
Swedenborg. När H.
skarpt kritiserat
Tegnérs ”Nore”, blev han
föremål för dennes
vrede; särsk.
ofördelaktigt för hans rykte
blev Tegnérs kvicka
men hänsynslösa och
orättvisa poem
”Hammarspik” (1815). H:s
främsta verk är
— 899 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
