Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelsköp - Handelslagsförbundet, Allmänna - Handelslära - Handelslärareexamen - Handelsmellanskola - Handelsminister - Handelsmuseum - Handelsmynt - Handelsmål - Handels- och ekonomikollegium - Handels- och finansexpedition - Handels- och manufakturdeputationen (Sekreta) - Handels- och sjöfartsfonden - Handels- och sjöfartsnämnd - Handelsorganisationen, Internationella - Handelspartering - Handelspolitik - Historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSKÖP
Handelsköp, jur., köp av lös egendom, som slutits
mellan köpmän* i och för deras rörelse. För h.
gälla strängare regler i fråga om dröjsmål med
leverans, köparens undersöknings- och
reklama-tionsskyldighet, ränta å köpeskillingen m.m. än
vid vanligt s.k. civilt köp. Reglerna om h. ha
allmänt motsvarighet i utländska rättssystem.
Handelslagsförbundet, Allmänna, se
Suo-men osuuskauppojen keskuskunta.
Handelslära, den deskriptiva del av
företagsekonomien*, som behandlar handelns
organisation, transport- och försäkringsväsen,
betalnings-metoder, bankernas verksamhet o.d.
Handelslärareexamen, en med ekonomisk
examen (numera ekonomexamen) jämställd examen,
som tidigare avlades vid handelshögsk.
Handelsmellanskola, praktisk mellanskola med
handelsundervisning (jfr d.o., sp. 976).
Handelsminister, se Handelsdepartementet.
Handelsmuseum, en något oegentlig beteckning
för inst, som i mots. till museer i egentlig
bemärkelse ej äro upprättade för utställning av föremål
e.d. blott och bart för studieändamål utan som
ha till uppgift att genom praktisk verksamhet tjäna
näringslivet, ss. genom upplysningsarbete,
demonstration av varuprover m.m. I utlandet ha h. på
sina håll blivit ett betydelsefullt hjälpmedel i
handelns tjänst. I Sverige utövas motsvarande
verksamhet huvudsaki. av sammanslutningar av
handelns och industriens målsmän. Vh.
Handelsmynt, mynt, utgivna av ett land utan
att där vara lagligt betalningsmedel el.
inkorporerat som led i det inhemska myntsystemet.
H. framställdes för den internationella handeln,
där de tack vare oförändrad ädelmetallvikt voro
oundgängliga värdemätare i tider av
kontinuerlig försämring av kurantmynten. Svenska h.
voro riksdalern, dukaten samt — från Karl XV:s
tid — karolinen. Kända ex. på h. äro den
österrikiska Maria Theresia-thalern och USA:s
trade dollar. — Stundom kallas även mynt, som
framställts för att tjäna som territoriell valuta
men som vinner stor utbredning utanför det
egna landet, för h. Under medeltiden voro den
engelska sterlingen och den kölnska denaren
dyl. h. N.L.R.
Handelsmål, rättegångsmål, som grundar sig på
köpavtal mellan köpmän i och för deras rörelse
om lösegendom el. om inköp el. försäljning i
kommission av sådan egendom, dock ej växel- och
konkursmål. Enl. lag 1905 kunna h. handläggas
av särskild handelsdomstol*.
Handels- och ekonomikollegium, en avd. av
Stockholms magistrat, bildad 1849 genom
sammanslagning av Politi-, ämbets- och
byggnadskolle-gium och Handelskollegium. Detta senare hade
utvecklats ur den 1521 inrättade Fraktkammaren.
Enl. kungl. brev 1672 voro kollegierna vid
magistraten 4, näml. Justitiekollegium,
Handelskollegium, Ämbets- och byggnadskollegium samt
Po-litikollegium, vilka 2 sistn. sammanslogos 1821.
H. indrogs 1880.
Handels- och finansexpeditionen, se
Handelsexpeditionen.
Handels- och manufakturdeputationen, eg.
S e k r e t a h., ehuru ej nämnd i RO från 1738
tillsatt ständig deputation vid riksdagen. H. var
sammansatt av led. från Sekreta utskottet och
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen.
Delad i ett handels- och ett manufakturutskott
skulle den till ständerna ingiva berättelse över
handelns, sjöfartens och manufakturernas
tillstånd samt föreslå medel till dessas förkovran,
varför den ägde infordra protokoll från
Kommerskollegium, Manufakturkontoret och
hallrätterna. H. blev härden för hattpartiets
merkan-tilistiska system. P.Nm.
Handels- och sjöfartsfonden, en till K.m:ts
disposition stående fond, bildad 1835 genom
ombildning av Konvojkassan. Från 1835
utgick en avgift till H. på alla till landet införda
varor, uppgående till io°/o av tullen. Medlen
skulle användas till handelns och sjöfartens
främjande. 1867 borttogs den särskilda avgiften
till H., som samtidigt erhöll ett årligt bidrag
av tullmedlen på minst 750,000 rdr riksmynt.
Sedan 1869 huvudparten av H:s utgifter
överförts till vanliga av riksdagen beviljade anslag,
borttogs bidraget från tullmedlen, varefter H:s
inkomster huvudsaki. bestått av räntor på
utlånat kapital. H. förvaltades till 1884 av
Konvojkommissariatet, därefter av Statskontoret.
Genom H. har K.m:t varit i tillfälle att bevilja
åtskilliga för handel, sjöfart och
kommunikationer betydelsefulla anslag. De första
telegraflinjerna anlades sålunda med medel från H., och
ersättningen till Danmark och Belgien för
öresunds- och scheldetullarnas upphävande togs
från H. T.Er.
Handels- och sjöfartsnämnd, myndighet i våra
större städer, bestående av 7—12 led., som utses
av stadsfullmäktige. Nämndens uppgift är att avge
utlåtanden i ärenden rörande handel och sjöfart
men har dessutom en del befogenheter, ss. att vid
behov antaga stadsmäklare och i vissa fall
nota-rius publicus. H. i Stockholm hade tidigare (till
1920) även till uppgift att utöva tillsyn över
fondbörsen.
Handelsorganisationen, Internationella,
se Habanastadgan.
Handelsparte’ring, beteckning för den
”branschfördelning” i fråga om handeln, som på vissa
platser existerade i äldre tider och som i mots. till
modern specialisering var påbjuden: köpmännen
voro tvingade att begränsa sin verksamhet till
vissa anvisade grupper av varor. H., som endast
torde haft lokal betydelse, är en företeelse, som
helt gick i skråväsendets anda.
Handelspolitik, den del av statens
näringspolitik, som avser utrikeshandeln. — Ang. statens
reglering av handeln inom landet se
Näringsfrihet.
Historisk översikt. Under medeltiden
betraktades utrikeshandeln ofta med misstänksamhet, då
man fruktade, att den skulle föra för mycket
varor ur landet. Ett typiskt ex. härpå utgjorde
i Sverige Gustav Vasas h., vilken helt stod på
medeltidens ståndpunkt. Denne utnyttjade direkt
exporten som ett medel att få in nödvändiga
varor i landet. Vid t.ex. politiska kriser
utfärdade han exportförbud i syfte att tillförsäkra
landet tillräcklig tillgång på varor. 1500-talet
kännetecknas av strävan att omvandla de
medeltida feodalstaterna till starkt sammansvetsade
— 959 —
— 960 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
