Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelspolitik - Historisk översikt - Handelspolitiska åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSPOLITIK
manbrott. Det ekonomiska råd, som handhar
Marshallplanen, försöker samordna de olika
ländernas export- och importplaner och på så sätt
skapa ett ekonomiskt samarbete i Västeuropa. I
fråga om försöken att ernå en friare handel se
Habanastadgan.
Handelspolitiska åtgärder. Som närmare
behandlas i art. Utrikeshandel, tenderar fritt
varuutbyte länderna emellan till att de olika
länderna främst koncentrera sig på att framställa
de nyttigheter, för vilka de ha störst naturliga
förutsättningar och som möjliggöra utnyttjandet
av stordriftens fördelar. Med utgångspunkt
härifrån hävdar f ri h an de 1 s 1 är an, att man bör
lägga så få hinder som möjligt i vägen för den
internationella handeln, då sådana måste medföra
en minskning av den totala världsproduktionen.
Det som är skadligt för världen i dess helhet kan
ej vara till nytta för ett enskilt land. I mots.
härtill framhåller den protektionistiska
åskådningen, att det . kan vara erforderligt att
skydda landets näringsliv gentemot övermäktig
internationell konkurrens. Tidigare skedde detta
i regel genom att man lade skyddstullar på
importerade varor. Numera äga andra
handelspolitiska medel minst lika stor betydelse.
Genom att tullbelägga en vara gör man det
möjligt för de inhemska producenterna att höja
sina priser och utvidga sin produktion. Under
förutsättning av full sysselsättning inom landets
näringsliv kan en sådan produktionsutvidgning
blott äga rum genom en inskränkning av övrig
produktion. Då exporten ej kan stödjas genom
tullar, kommer den i första hand att reduceras.
Tullar medföra alltså en minskning ej blott av
importen utan även av exporten. Ofta motiveras
en tullhöjning dock med att det gäller att minska
arbetslösheten inom en näringsgren. En
produktionsökning inom denna behöver i så fall ej
direkt gå ut över exporten genom att beröva den
arbetskraft och råvaror. Indirekt kan exporten
dock skadas. Medföra tullarna en prishöjning
inom landet, minskas dettas konkurrenskraft på
världsmarknaden. Då sättet för de internationella
betalningarnas fullgörande tenderar att låta dessa
gå jämnt ut mellan länderna två och två (jfr
Clearing), kan en minskad import från ett land
göra det omöjligt för detta att göra lika stora
inköp som tidigare. Härtill kommer, att en
tullhöjning vanl. framkallar motåtgärder från de därav
träffade ländernas sida. Protektionismens kanske
största nackdel är, att den skadar det
internationella ekonomiska samarbetet och t.o.m. kan ge
upphov till formliga handelskrig länderna
emellan. Trots att i princip i allm. enighet råder om
fördelarna av fritt varuutbyte, har utvecklingen
sedan 1930-talets början gått den motsatta vägen
(jfr sp. 963 f.). Detta kan förklaras av att
frihandelns teori är internationell, medan
protektionismens praktik är nationell. Att det ur hela
världshushållets synpunkt är lika skadligt att genom
handelsbarriärer hindra en internationell
arbetsfördelning, som det vore att hindra handeln inom
det egna landet, äro de flesta eniga om. Men
när man ser frågan ur det egna landets synpunkt,
göras reservationer. Det ”ekonomiska”
argumentet för frihandel är, att länderna tvingas
specia
lisera sig på de varor, för vilka de ha störst
förutsättningar. En nackdel härmed är dock, att
sårbarheten vid ett krig el. eljest vid en blockad
kan ökas. Detta har framför allt fått motivera
strävan att skapa självförsörjning på jordbrukets
område. Denna kan vidare motiveras med
befolk-ningspolitiska synpunkter och önskan att bevara
en lämplig arbetsfördelning mellan land och stad.
Genom att medelst frihandel specialisera landets
näringsliv på framställandet av ett mindre antal
produkter kan man öka dess känslighet för en
depression. Tullar kunna vidare motiveras med
att det gäller att skydda en näringsgren, till dess
den vuxit sig tillräckligt stark för att klara sig
utan tullskydd. Risken med sådana u p p f o
st-r i n g s t u 11 a r är, att den tullskyddade
näringsgrenen aldrig erkänner, att tullskyddet ej längre
är behövligt, då detta gett upphov till högre
arbetslöner m.m. samt kapitaliserats i aktiekurserna.
Ett vanligt argument för tullar är, att det gäller
att hindra dumping*. Sådan kan företas av
enskilda företag men framför allt av staten själv
genom s.k. valutadumping, d.v.s. depreciering av
valutan, och andra former av
exportsubventione-ring. Vidare ha tullar ofta motiverats med
nödvändigheten av att skydda den inhemska
arbetskraftens levnadsstandard mot konkurrens från
länder med lägre löner. I stort sett är det väl
ett misstag att tro, att man kan höja
arbetskraftens levnadsstandard genom att medelst tullar ge
landets produktionsfaktorer en oekonomisk
användning. Höga löner inom ett land bero i regel
ej på hinder för import utan på riklig utrustning
med realkapital och naturtillgångar, yrkeskunnig
arbetarstam etc. Av de höga lönerna tvingas
företagarna att använda arbetskraften effektivt
genom att låta den samarbeta med relativt
mycket realkapital — populärt sagt använda
arbets-besparande maskiner. I relativt arbetskrävande
näringsgrenar, där arbetskraften användes mindre
effektivt, kan dock konkurrensen från länder med
låg arbetslön kännas besvärande. Genom att ge
dessa tullskydd kan man öka knappheten på
arbetskraft i jämförelse med övriga
produktionsfaktorer och därigenom framdriva en lönehöjning
på dessas bekostnad. Ett land, som önskar föra
en aktiv konjunkturpolitik, kan tvingas begränsa
importen. Åstadkommer man en inhemsk
konjunkturförbättring, leder denna till ökad import
och ofta, på gr. av ökade kostnader och bättre
avsättningsmöjligheter inom landet, även till
minskad export. Förfogar man ej över en stark
valutareserv, kan det bli nödvändigt att begränsa
importen.
Medel att reglera importen. 1) T u
1-1 a r. Man kan här skilja mellan skyddstullar,
som syfta till att skydda den inhemska
produktionen, och finanstullar, som blott ha till
uppgift att skaffa staten inkomster, ss.
kaffe-tullen. Tullarna utgå i regel efter en varas vikt
men kunna även utgå efter dess värde i sådana
fall, då vikten ej säger mycket om dess
beskaffenhet, ss. i fråga om klockor. Den svenska,
tulltaxan innehåller blott en tariff för varje vara^
gemensam för alla länder. I många länders
tulltaxor finnas däremot såväl en maximaltariff som
en minimaltariff, vilken gäller länder, som medge
— 965 —
— 966 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
