Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelspolitik - Handelspolitiska åtgärder - Litt. - Handelsregister, firmaregister - Handelsreglerad fisk - Handelsresande - Handelsråd - Handelsräkning - Handelsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSRÄTT
Ovan berörda restriktioner i den internationella
handeln ha lett till att denna tenderat att bli
bilateral, d.v.s. gå jämnt ut mellan länderna
två och två, i st.f. att vara multilateral,
så att exportöverskott gentemot vissa länder
användes till att finansiera importöverskott
gentemot andra. Härmed försvinner en av fördelarna
med fri handel, näml, att varje land kan importera
en vara från det land, där det får den billigast,
och sälja den till det, där det får bäst pris. Under
1930-talet hade sålunda Sverige importöverskott
från Tyskland men exportöverskott till England.
Ett krav från Englands sida, att Sverige, för
att få fortsätta med export i samma omfattning,
skulle öka sina inköp av engelska varor, hade i
så måtto varit till skada för Sverige, som det i
England måst köpa varor, som det fått billigare
i t.ex. Tyskland. Men det är ej heller givet, att
detta varit till så stor fördel för England, som
kanske kan synas, ty genom att Sverige betalade
import från Tyskland med sina
pundtillgodohavanden, fick detta land större möjlighet att köpa
från England.
Litt.-. B. Ohlin, ”Interregional and international
trade” (1933), ”Utrikeshandel och h.” (3 uppl.
1943); G. Haberler, ”The theory of International
trade” (1936); G. Böös, ”Ett skede av svensk h.”
(1939); I- Sundbom, ”Modern handels- och
valutapolitik” (1941). C.Wr.
Handelsregister, ofta benämnt firmaregi
s-t e r, förteckning över samtliga inom en stad el.
ett läns landsbygd befintliga bokföringspliktiga
företag med undantag av fartygsredare och
rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag,
registrerade föreningar samt sparbanker, vilka
registreras i särskilda specialregister. H. föres
för Stockholms stad av överståthållarämbetet,
för övriga städer av magistraten
(stadsstyrel-sen) samt för landsbygden av länsstyrelsen i resp,
län. I h. skola intagas de uppgifter, som av
nybildade företag avlämnas i deras firmaanmälan,
näml, firmanamnet, innehavarens (för bolag
delägarnas) fullständiga namn och hemvist, rörelsens
allmänna beskaffenhet, kommunen, där rörelsen
skall bedrivas, företagets postadress samt i fråga
om bolag eventuella avtal ang. firmateckning.
Senare inträffade förändringar i dessa förhållanden
skola även anmälas och intagas i h. Innan
registrering sker, har registreringsmyndigheten att
underkasta anmälningen prövning, som dock endast
är av formell art. Registrering skall vägras, om
givna föreskrifter ang. firmaanmälan ej följts el.
om anmälan innehåller annat, än vad som enl.
lag skall intagas i registret. I fråga om
firmanamnet (se Firma) är att märka, att registrering
ej får ske, om namnet ej tydligt skiljer sig från
andra i registret införda och ännu bestående
firmor i samma kommun; likhet el. överensstämmelse
med firma i annan kommun el. t.o.m. med ab:s
firma i samma kommun (som ju ej finns intaget
i h.) lägger däremot ej hinder i vägen för
registrering. I senare fallet kan emellertid registrering
upphävas av domstol, om det tidigare registrerade
företaget kan visa sig lida skada av den senare
registreringen. — Innehållet av de i h. införda
anmälningarna kungöras dels i ”Post- och inrikes
tidn.”, dels i en ortstidn. En sammanställning av |
de publicerade uppgifterna intages i ett av
Patent-och registreringsverket 2 ggr i mån. utgivet häfte.
— Försummad anmälan av föreskrivna uppgifter
till h. medför böter, oriktiga uppgifter böter el.
strängare straff. — De föreskrifter, som gälla h.
och firmaanmälan, återfinnas i lagen 1887 ang.
h., firma och prokura samt i k.k. 1887 ang. h:s
förande m.m. Vh.
Handelsreglerad fisk, se Fiskhandel.
Handelsresande, person, ”som åtagit sig uppdrag
att för en köpmans räkning resa från ort till annan
och därvid, genom upptagande av köpeanbud
(order) till huvudmannen el. slutande av
försäljnings-avtal i dennes namn, verka för avsättning av varor,
som icke medföras på resan”. Skulle medförda
varor utbjudas, blir det fråga om gårdfarihandel*.
För huvudmannen bindande avtal kan av h. slutas
endast efter särskilt bemyndigande; om han är
försedd med huvudmannens slutsedelsblanketter,
anses emellertid sådant bemyndigande lämnat. H.
kan ant. vara anställd i huvudmannens tjänst (fast
resande) el. liksom handelsagenten* intaga en mera
självständig ställning (provisionsresande). Den
förstn. har fast lön men därjämte ofta provision,
den sistn., som namnet antyder, i regel endast
provision, dock ibland med garanterat
minimibelopp. Provisionsresanden representerar ofta flera
huvudmän samtidigt, vilket den faste resanden ej
kan göra utan sin principals tillstånd. Lagen om
kommission, handelsagentur och handelsresande
av 1914, kap. 4, reglerar h:s rättigheter och
skyldigheter. Dessa bestämmelser gälla även
platsförsäljaren, som besöker kunder på
huvudmannens ort. Vh.
Handelsråd, högre tjänsteman vid beskickningar
hos främmande makter med speciell uppgift att
tillvarata det egna landets ekonomiska intressen,
där dessa kräva särskild uppmärksamhet. Sverige
har f.n. (1948) h. endast vid beskickningarna i
USA och Storbritannien. Tidigare förekommo
även handelsattachéer (med lägre
tjänsteställning) vid vissa svenska legationer. —
Utländska h. el. handelsattachéer finnas vid ett stort
antal av de främmande ländernas beskickningar i
Sverige. Vh.
Handelsräkning. 1) Räkning el. faktura över
försålda varor. Om h. finnas bestämmelser i Lag
om köp och byte av lös egendom 1905, § 6, samt i
k.f. ang. handelsböcker och handelsräkningar 1855,
§§ 21—28. Bl.a. stadgas, att h. vid öppen kredit
skall tillställas köparen ”inom den tid vanligt
handelsbruk bestämmer, om ej annorlunda avtalat är”.
Den som efter mottagandet av h. ej vill godkänna
priset, har att, så snart ske kan, meddela säljaren
detta; i annat fall ”vare han pliktig att det pris
gälda, där det ej visas, att lägre pris blivit
bestämt, el. ock det, som fordrats, är uppenbart
orimligt”. Jfr Faktura. — 2) Läroämne vid
handelsskolor, behandlar inom handeln förekommande
räkneproblem. Vh.
Handelsrätt, sammanfattningen av de för
varuomsättningen el. handeln gällande rättsreglerna.
Fäster man sig enbart vid handelsidkarnas
inbördes förhållanden el. till varorna, talas om
privaträttslig h. Denna utbildades i de norditalienska
handelsstäderna från 1000-talet och spred sig
under städernas blomstring på 1400—1500-talen över
— 969 —
— 970 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
