Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannover - Hannover, 1. Adolph - Hannover, 2. Harald - Hannover, 3. Emil - Hannoverska alliansen - Hannula, Uuno - Hannäs - Hanoi - Hanok, Henok el. Enok - Hanoks bok el. Henoks (Enoks) bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANNOVER
ke Exzelsior och Hannoversche
Maschinenbau-A.G. (Hanomag, f.n. med tillverkning av
traktorer), vardera med tusentals arb. H. är n.v.
Tysklands främsta trafikknutpunkt, för såväl
flyglinjer (flygstation i Stader Chaussee) som
järnvägar: här korsas banorna Berlin—Köln och
Hamburg—Kassel—Frankfurt a.M. samt utgår
bl.a. en linje till Braunschweig—Magdeburg. Det
vitt utgrenade spårvägsnätet når ända till
Hildes-heim. Mittellandkanalen går genom stadens n.
del (stor hamn). Leine-dalen har såväl nedanför
som i sht ovanför det centrala stadsområdet
vidsträckta ängsmarker. H:s omgivningar äro
uppskattade för sin naturskönhet. P.
Hannover [-å’f3r]. i) Adolph H., dansk
läkare (1814—94), med. lic. 1839 på en avh. om örats
anatomi m.m.; lasarettsläkare 1850, praktiserande
läkare till 1878. Hos Johannes Müller i Berlin
lärde H. o. 1840 känna mikroskopet och den
histologiska tekniken, han blev denna unga vetenskaps
grundläggare i Danmark och utgav ett flertal
banbrytande arbeten. Trots internationellt
erkännande blev H. aldrig knuten till univ.
2) Harald Immanuel H., den föreg:s son,
tekniker (1861—1937), utexaminerades 1884 från
Polyteknisk Læreanstalt i Köpenhamn, blev doc.
där i mekanisk teknologi 1888, prof. 1894 och
var rektor 1912—22. H. bidrog verksamt till
inrättande av danska statens
materialprovningsan-stalt, vars förste dir. han var till 1912.
3) Emil Viggo H., den föreg:s bror,
konstförfattare och museichef (1864—1923), dir. för
Kunst-industrimuseet 1906, därjämte för Hirschsprungska
saml. 1911. H:s första arbete behandlar Watteau
(1888), och de följ, monografierna över Köbke
(1893), Eckersberg (1898) och Const. Hansen
(1901) visa honom som en skarpsynt kännare av
danska "guldålderns” måleri. Hans huvudarbete
faller emellertid inom konsthantverkets område:
”Keramisk Haandbog” (1919—23). — Bibliogr. av
M. Bodelsen (1942). H.Ge.
Hannoverska alliansen [-å’for-] kallas efter
un-derteckningsplatsen, slottet Herrenhausen vid
Hannover, det förbund, som sept. 1725 avslöts
mellan England, Frankrike och Preussen. Det
föranleddes närmast av de vittgående planer man
tillskrev medl. av Wienalliansen* av s.å. Hela
Europa uppdelade sig småningom på de båda
förbunden. Till H. slöto sig Nederländerna och
Danmark, under det Preussen 1726 övergick till
motståndarnas läger. I Sverige önskade det
holsteins-ka partiet*, understött av Rysslands sändebud
Dolgorukij, anslutning till Wienalliansen, under
det att A. Horn, med bistånd av den engelske
ministern, Poyntz, och den franske, de Brancas,
uppbjöd alla sina krafter för att åvägabringa en
anslutning till H. I juni 1726 segrade Horn i
rådet, ehuru blott tack vare konungens 2 röster, i
mars 1727 godkändes beslutet av riksdagen,
vilket medförde det holsteinska partiets störtande.
— Litt.: Hj. Jansson, ”Sveriges accession till H.”
(1893). PS.
Hann’ula, Uuno Yrjö, finländsk publicist och
politiker (f. 1891), riksdagsman (agrar) sedan
1927, fil. mag. 1931, sekr. hos statsministern (K.
Kallio) 1936—37, undervisningsminister i
Cajan-ders koalitionsregering 1937—39 och i Risto Rytis
regering 1939—40, sedan 1944 landshövding i
Lapplands län, för vars återuppbyggnad efter
förstörelsen under krigets slutskede H. energiskt
arbetat.
Hannäs, socken i N. Tjusts hd i Småland,
Kalmar län, och församling i Tryserums och
Hannäs pastorat i N. Tjusts kontrakt av
Linköpings stift, v. om Valdemarsvik intill
östgöta-gränsen; 131,33 km2, därav 113,02 land; 1,113 inv.
(1948; 10 inv. pr km2). H. är en skogig,
små-kuperad trakt med odlade småslätter och talrika
mindre sjöar, ss. Storsjön-Västersjön (36 m ö.h.)
och önen; på nordgränsen ligger Yxningen, och
i s.ö. intränger sjön Vindomen. Åkern utgör
i6°/o av landarealen, skogsmarken 61 °/o.
Egendomar: Grevsäter (Statens), Nora och Bredal.
Hägerstads slott med stort parkområde är sedan 1946
statlig alkoholistanstalt; slottet av sten i tre
våningar, vackert beläget på en terrass vid Vindomen,
är .uppfört i slutet av 1860-talet av bruksägare
H. Beyer. Kyrkan av gråsten med torn byggdes
1885. Av den medeltida, tornlösa kyrkan av gråsten
kvarstår en ruin. — Namnet är bildat till gen.
av mansnamnet Hani el. hane, skogsfågelstupp,
och näs (jfr Hannas). Jfr L. Moberg i
”Tjust-bygdens kulturhist. fören. Meddelande”, 5, 1947,
sid. 7 f. Det skrevs 1383 i Hananes socken. P.;Er.
Hanoi, huvudstad i Tongking, republiken
Vietnam, på h. sidan av Song-koi, 130 km från havet;
140,000 inv. (1940). En 1,600 m lång järnvägsbro
leder över floden. I s. delen av H. ligger den
europeiska stadsdelen, med breda gator och alléer,
i v. citadellet (från 1700-talet), kaserner och
botanisk trädgård. De inföddas stadsdel i n. har
ett stort Buddha-tempel. H. har ett flertal högre
skolor och ett univ. med 3 fakulteter, upprättat
1917 (620 studenter 1939). Järnväg till Haiphong,
Saigon och Nacham vid den kinesiska gränsen.
Viktig flodhamn. Industrien är föga betydande;
omfattar spinnerier, tändsticks- och
tobaksfabri-ker. Konsthantverk. Betydande handel med ris,
sockerrör och siden. — H. öppnades för handel
med européerna 1874. Besattes av fransmännen
1882. [OS.JV.Hn.
Hanok, Henok el. Enok (av hebr. hänach,
inviga), namnet på den 7:e i 1 Mos. 5 omtalade
urfadern, vars förebild är den babyloniske
urkonungen Enmeduranki, vilken mottager
uppenbarelser av gudarna, främst solguden. H:s levnadsår
äro 365 (1 Mos 5:23), solårets tal, och även H.
tillskrives gudomliga uppenbarelser (1 Mos 5:24).
Hanoks bok el. Henoks (Enoks) bok
betecknar i allm. den etiopiska H., vilken över en
grekisk övers, går tillbaka på en förlorad
hebreisk-arameisk urskrift. H. är ett samlingsverk av
skrifter: Hanoks predikan för de fallna änglarna, hans
resor, den berömda djurapokalypsen kap. 85—90
m.m. H. är av stort religionshistoriskt intresse.
Den torde ha tillkommit mellan tiden omedelbart
före mackabéertiden och o. 80 f.Kr. samt
återspeglar övergångstidens apokalyptiska fromhet.
Viktig är bl.a. föreställningen om den preexistente
människosonen, som förkroppsligar visheten och
nedstiger till jorden och befriar de fromma, en
begynnande gnosticism. H. ger även inblick i judisk
folklore. — Den slaviska H. är urspr. skriven på
— 1007 —
— 1008 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
