Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanoks bok el. Henoks (Enoks) bok - Hanomag - Hanorgan - Hanotaux, Gabriel - Hanots sjukdom - Hanover - Hanover National Bank - Hanrej - Hanriot, François - Hans (namn) - Hans (konung av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS
grekiska och beroende av den etiopiska, till sin
grundstomme judisk, men kristet överarbetad. —
Övers.: Sv. övers. 1901; eng. övers, av R. H.
Charles, 2 ed. 1935; ”3 Enoch or the Hebrew Book of
Enoch”, utg. och övers, av H. Odeberg (1928).
— Litt.: H. L. Jansen, ”Die Henochgestalt”
(i939)- G.Bsm.
Ha’nomag [-k], tyskt bil- och traktormärke,
tillverkas av Hannoversche Maschinenfabrik A.G.,
Hannover. Förutom en personvagn med 1,3 1,
32 hk motor, varå tillverkningen legat nere 1941
—48, fabriceras två typer av jordbrukstraktorer
samt en bandtraktor och härjämte en lastbilstyp
med 1,5 t lastförmåga och 50 hk motor.
Hanorgan. 1) Bot. De organ, i vilka växternas
hanliga sexualceller bildas, uppträda med olika
typer. Växter med isogam befruktning ha
ga-metangier, medan h. vid oogam befruktning i allm.
utgöras av spermatangier och anteridier. G a
meta n g i e r förekomma hos ett flertal alger, särsk.
grönalger. De äro stundom mindre än
motsvarande honorgan och benämnas då mikrogametangier.
Spermatangier, vilka finnas hos rödalger,
utveckla orörliga hanceller (spermatier), medan
an teri dier n a hos t.ex. kransalger, mossor
och kärlkryptogamer innehålla ciliebärande,
självrörliga sådana (spermatozoider). Hos
blomväxterna äro anteridierna reducerade. Ståndarna, vilka
man i dagligt tal ofta betecknar som h., tillhöra
växtens könlösa generation. Se Befruktning. G.
2) Zool., sammanfattning av de organ (testiklar
och deras utförsgångar, kopulationsorgan m.m.),
som bilda sädesceller och tjänstgöra vid dessas
överförande till honan. Se Könsorgan.
Hanotaux [anåtå’], Albert Auguste Gabriel,
fransk politiker och historiker (1853—1944),
inträdde 1879 i utrikesdep., först som arkivarie,
var 1885—86
ambassadör i Konstantinopel.
1886—91 hade han
säte i deputeradekam- I
maren som
antibou-langist, därefter åter- ’
inträdde han på den
diplomatiska banan
och blev 1892 dir. för ’
utrikesdep :s politiska
avd. Maj 1894—nov.
1895 var han
utrikesminister under Dupuy
och Ribot, april 1896
—1898 under Méline.
Som utrikesminister
arbetade H. främst på stärkandet av den
franskryska vänskapen och på utbyggandet av det
franska kolonialväldet i Afrika. Så lät han 1894 utrusta
den expedition, som gjorde definitivt slut på
Madagaskars självständighet. 1895 tog han
initiativet till den franska ockupationen av Fashoda
men hade redan avgått, när Fashodakonflikten
blev akut. 1898 lämnade H. politiken — han hade
dock även senare officiella uppdrag, bl.a. som
fransk delegerad vid Nat. förb. Han ägnade sig
i stället främst åt ett redan förut inlett,
omfattande historiskt författarskap, vilket gav honom
platsen som en av Frankrikes mest betydande
historiker. Bland hans arbeten märkas ”Histoire ,
du Cardinal de Richelieu” (6 bd, 1893—1947; tills,
med A. La Force), ”Histoire de la France
con-temporaine 1871—1900” (4 bd, 1903—08, i ny
om-arb. uppl. under titeln ”Histoire de la fondation
de la troisième république”, 4 bd, 1925—26),
”Jeanne d’Arc” (1911), ”La France en 1614” (1913),
”Histoire illustrée de la guerre de 1914” (17 bd,
1915—24), ”Mon temps” (4 bd, 1933—44). H. var
från 1897 medl. av Franska akad. B.
Hanots sjukdom [anå’s], en form av
levercir-rhos*, först beskriven av fransmannen Hanot, 1876,
kännetecknas av en stark förstoring av levern
med samtidig långvarig gulsot.
Hanover [hänn’åva], stad i New Hampshire i
USA, vid Connecticut River 80 km n.v. om
Con-cord; 3,425 inv. (1940). Säte för Dartmouth
College, öppnat 1770.
Hanover National Bank [hänn’åva näjnl’ bäqk’],
se Central Hanover Bank and Trust Co.
Hanrej (förra leden anses vanl. vara hane, tupp;
senare ledens härledning är omtvistad; möjl. urspr.
ett i Danmark utbildat obscent skamnamn),
bedragen äkta man.
Hanriot [auriå’], F r a n q o i s, fransk
revolu-tionsman (d. 1794), av obekant, säkert ringa
härkomst, tjänstgjorde under franska revolutionen
som officer i Paris’ nationalgarde och blev 31/s
1793 dess chef. Som sådan ledde han upproret 2/g
s.å. mot girondisterna, trängde i spetsen för sina
trupper in i konventets samlingslokal och
genomdrev de beslut, som medförde girondens fall. Som
chef för den väpnade makten i Paris var H. en
viktig medhjälpare till Robespierre, med vilken
han var nära lierad. När situationen blev kritisk
för Robespierre (se Thermidor), sökte H.
organisera motståndet, lät kommunen taga ställning mot
konventets beslut, sammankallade trupper och
begav sig i egen person till konventet för att befria
Robespierre. Trots H:s energi stod Robespierre
ej att rädda, och båda giljotinerades 27/? 1794. B.
Hans, mansnamn, se Johan.
Hans, konung av Danmark, Norge och Sverige
(1455—1513), son av Kristian I och Dorotea av
Brandenburg. Kristian I genomdrev 1467, att H.
hyllades som tronföljare i Danmark. H:s
ställning var således vid faderns död 1481 säkrad.
Hans val till konung var blott formellt, och
riksrådet kunde icke ställa några villkor för sitt
erkännande av honom. Rådsherrarna, som av
Kristian I systematiskt berövats inflytande på
riksstyrelsen, voro emellertid fast beslutna att göra
kungaskiftet till systemskifte, att binda H. genom
en handfästning. Möjlighet härtill funno de i att
aktualisera unionspolitiken. H. hade 1458 erkänts
som arvkonung i Norge och tronföljare i Sverige,
men detta beaktades icke av svenskarna. Danska
riksrådet förespeglade nu H., att han kunde bli
erkänd som konung i Nordens tre länder, om
förhandlingar inleddes med de norska och svenska
riksråden. H. gick med härpå, och kungavalet
i Danmark uppsköts, tills dessa förhandlingar ägt
rum. Vad de danska riksråden räknat med
inträffade nu. Under unionsförhandlingarna
framfördes kravet, att den blivande unionskonungen
skulle godkänna en handfästning. En dylik,
utarbetades, och den beseglades av H. på ett möte
i Halmstad 1483, ehuru blott danska och norska
— 1009 —
— 1010 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
