Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans (konung av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS
Kung Hans. Detalj ur altartavla från Claus Bergs
verkstad. 1517—22. S:t Knud, Odense.
ombud voro närvarande. På ett nytt möte i
Kalmar s.å. gjorde svenskarna vittgående
utfästelser att välja H., men Sten Sture omintetgjorde
genom sin förhalningspolitik försöken att på denna
väg skapa ett nordiskt unionskungadöme.
Unions-författningen förklarades emellertid gällande för
Danmark-Norge, och härigenom hade danska
riksrådet uppnått sitt huvudmål, ty den stadgade,
att H. för varje regeringshandling av vikt måste
ha rådets godkännande: så vid igångsättande av
anfallskrig, utdelande av handelsprivilegier,
påläggande av skatter, pantsättning av slott och
län etc. Sålunda kom H:s trontillträde att
betyda aristokratiens seger, och hans första
regeringstid kännetecknas helt av dess strävanden.
Gentemot Sverige intog man en fredlig attityd
och försökte medelst förhandlingar nå ett
avgörande i unionsfrågan. Lübeck, med vars
borgare adeln hade livliga handelsförbindelser,
gynnades med privilegier. Inrikespolitiskt befästes
adelns övermakt över bondeklassen och dess
seger över de ofrälse tjänstemännen i det kungl.
kansliet. — Att H. följde rådet, har delvis sin
grund i att hans finansiella ställning vid
regeringstillträdet var underminerad och att han behövde
riksrådets och adelns medverkan för att reparera
den. Det har också sin grund i att kungafamiljen
var splittrad. Änkedrottningen ville placera sin
yngre son Fredrik som hertig i hertigdömena
Slesvig-Holstein, men H. gjorde gällande arvsrätt
till dessa. Drottningen fick stöd av
hertigdöme-nas adel, H. däremot av danska riksrådet. Frågan
avgjordes genom en kompromiss 1490, då Fredrik
blev myndig. Slesvig-Holstein bevarades som
enhet, men båda hertigdömena delades i två delar
enl. principen, att var del skulle ge lika stora
intäkter och omfatta lika mycket av vartdera
her-tigdömet. Stödd av riksrådet kunde H. 1494
avvisa Fredriks ytterligare krav på att erhålla del
av kungadömet Danmark. — Från denna tid
började H. intaga en allt självständigare hållning
gentemot sitt riksråd. Förändringen ‘är först
märkbar i politiken mot Sverige. Sten Stures
hårdhänta metoder mot de svenska rådsherrarna
under 1490-talets första år ökade dessas
förhandlingsvilja i unionsfrågan. Men H. inriktade sig
nu på en lösning av denna fråga enl. andra
metoder än förhandling. Han tog kontakt med
arvfursten av Moskva och.avtalade med denne om
ett gemensamt militärt angrepp på Sverige. Det
ryska anfallet, som igångsattes 1495 mot Finland,
orsakade kris i Sverige, öppna fientligheter
ut-bröto mellan Sten Sture och riksrådspartiet, varpå
medl. av detta anropade H. om hjälp. Han
invaderade då Sverige med en välrustad legohär,
besegrade utan svårighet herr Stens bondeskaror
och kröntes till svensk konung 1497. Segern blev
icke bestående utan följdes inom kort av ett
våldsamt bakslag. H. lät sig av brodern Fredrik
lockas att medverka i ett angrepp på den fria
bonderepubliken Dithmarschen, men därvid led
hans legohär på gr. av ogynnsamma
omständigheter ett förkrossande nederlag 1500. Detta blev
signalen till uppror i Sverige, vilket ändade med
en seger för Sten och Svante Sture 1503. —
Nederlagen beteckna en absolut vändpunkt i H:s
regering, främst inrikespolitiskt sett. Den nya
utformning av riksstyrelsen, vartill ansatser gjorts
tidigare, genomfördes nu. H. var övertygad om
den övade legotruppens överlägsenhet över äldre
militära former, bl.a. sådana som riddarhären,
varför han avvecklade denna och därmed även
det förläningssystem den vilade på: länen på
tjänst och på avgift. Dessa förvandlades till län
på räkenskap, vilkas överskott användes att
be-solda legotrupper. Samtidigt byggde H. en
mäktig flotta, den första statsflottan i Europa.
Riksrådet sköts åt sidan för kansliet, dit alla rikets
ärenden koncentrerades. T.o.m. lokalförvaltningen
lades in under det. Som H:s medhjälpare
framträdde ofrälse män, ofta klerker. H. hade i
samförstånd med påvemakten skaffat sig ett
avgörande inflytande på tillsättningen av högre
kyrkliga tjänster, och det visade sig nu, att vägen
till biskopsdöme gick genom det kungl. kansliet.
Adeln förlorade — som stånd betraktat — i
politiskt inflytande, och H. förstod att splittra den
genom att gynna och till sig knyta vissa släkter,
framför allt släkten Bille, vars talrika, begåvade
representanter ställde sina krafter till hans
förfogande mot rik ersättning. —
Reorganisations-politiken gav H. möjlighet att med kraft fortsätta
kampen mot Sverige. Härvid begagnade han ett
vapen, som fadern prövat men som först H. tack
vare sin flotta kunde göra effektivt:
handelsblockaden. Sverige, som var beroende av ständig
tillförsel utifrån av vissa förnödenheter, bl.a. salt,
tvangs till den förödmjukande freden i
Köpenhamn 1509. H. hade tvingat lybeckarna att
deltaga i blockaden under hot att eljest dra in
deras privilegier. Efter segern röjde han genom
en serie handelspolitiska åtgärder, att han icke
— 1011 —
— 1012 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
