Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans (konung av Danmark) - 1. Hans d.ä. (prins av Danmark) - 2. Hans d.y. (prins av Danmark) - 3. Hans (Johan) av Glücksburg (prins av Danmark) - Hansa (bilmärke) - Hansa, Försäkrings-ab. - Hans Adolf - Hansakogg - Hans Alienus - Hansan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSAN
längre var benägen att tåla Lübecks dominans
inom östersjöhandeln. Resultatet blev, att den
lybeckska politiken lades om. Staden knöt an
till Svante Sture, lockade denne att bryta freden
och sände sin flotta mot Danmark. Kriget visade
emellertid, att den nya danska flottan var vuxen
även denna situation. Lübeck nådde icke något
avgörande, och 1512 slöt först denna stad, sedan
Sverige, där Svante Sture just avlidit, fred med
H. Denne stod som segerherre inför
möjligheten att kunna förverkliga sina utrikespolitiska
och handelspolitiska planer. Då rycktes han
plötsligt bort. — H. ger intryck av att ha ägt
en fast vilja, okuvlig målmedvetenhet och en
sällsynt förmåga att tålmodigt invänta rätta
ögonblicket för handling. Vissa våldsdåd under
hans regering, t.ex. dråpet av rikshovmästaren
Povel Laxmand, ha kastat skugga även över H.
men äro till sin natur ouppklarade. — Litt.: C.
Paludan-Müller, ”De förste Konger af den
Ol-denborgske Slægt” (1874); E. Arup, ”Danmarks
Historie”, 2 (1932). G.Wsn.
Hans, prinsar.
Danmark. 1) Hans d.ä. (1521—80), yngre
son till Fredrik I, var under interregnum efter
dennes död 1533 tronkandidat för det
katolskt-aristokratiska danska partiet, vilket fruktade
hans äldre broder Kristians ivriga protestantism.
Även den sistn. accepterade tanken, men riksrådet
sköt på saken, och genom grevefejden blev
Kristian III konung. Redan 1533 hade bröderna
erkänts som hertigar av Slesvig-Holstein; 1543
de-dela de detta, varvid H. särsk. fick besittningar i
n. Sönderjylland. Efter Kristian IILs död och
brorsonen Fredrik II:s tronbestigning spelade H.
en viss roll som medlare i tvisterna mellan
konungen och H:s yngre bror, hertig Adolf av
Gottorp. Efter H:s död utbröt mellan Fredrik och
Adolf en tvist om arvet, som delades. B.
2) Hans d.y. (1545—1622), son till Kristian III,
bror till Fredrik II. Mellan denne och H. delades
den kungl. delen av Slesvig-Holstein så, att H.
fick V3 därav, dock utan suveränitet. I den av
konungen och hertigarna Hans d.ä. och Adolf
utövade gemensamma förvaltningen av vissa delar
av hertigdömena fick H. icke någon del. Han var
snarast att betrakta som en storgodsägare, om än
med osedvanligt stora domäner. Efter H:s död
delades dessa mellan hans talrika söner. Av de
linjer, som härstamma från honom, märkas bl.a.
Augustenborg och Beck-Glücksburg, det nuv.
danska kungahuset. B.
3) Hans (Johan) av Glücksburg
(1825—1911), yngre bror till Kristian IX. H., vars
inställning och uppfostran voro danska, kämpade
1848—49 i slesvig-holsteinarnas led men följde
dock 1853 brodern till Danmark, där han trädde
i dansk krigstjänst; 1867 avancerade han till
general. H. hade icke någon större politisk
begåvning men var starkt historiskt intresserad, vilket
bl.a. tog sig uttryck i en rad icke offentliggjorda
dagböcker om huset Glücksburgs politik under
1860-talet. A.O.
Glücksburg. Hans (Johan), prins (1825—
1911), se ovan Danmark 3).
Hansa, tyskt personbilsmärke, tillverkas av
Hansa-Lloyd Goliath Werke A.G., Bremen.
An
talet huvudtyper är (1949) 5 st, varav två
4-cylindriga (1,100, resp. 1,500 cm3) och tre
6-cy-lindriga (1,700, 2,000, resp. 3,500 cm3).
Hansa, F ö r s ä k r i n g s-a b., se
Försäkrings-ab. Hansa.
Hans Adolf, hertig, se Johan, Holstein-Plön.
Hansakogg, hansekogg, sjov., se Kogg.
Hans Alie’nus, se von Heidenstam, V.
Hansan (ty. Hansa el. Hanse av mycket omstritt
ursprung, tidigast i bet. köpmannagille använt i
England). De olika organisationer av tyska
köpmän, som framträdde fr.o.m. 1200-talet, äro
upphovet till den tyska H., ett uttryck, som dock i den
historiskt vedertagna bemärkelsen ej är äldre än
1300-talets mitt. I flera handelscentra på utländsk
botten hade emellertid tidigt sammanslutningar av
tyska köpmän uppstått, betingade av lokala
praktiska krav. Dylika centra voro London, Brygge,
Visby och Novgorod. I London ägde de tyska
köpmännen, som tidigt tagit den engelska handeln
om hand, viktiga förmåner: privilegier, faktori
(kallat Stahlhof) m.m. Tidigast dominerade här
rhen-städerna; snart seglade även öster- och
nordsjöstädernas, särsk. Lübecks, borgare hit och erhöllo
på 1260-talet rätt att där bilda en ”hansa”, ett
köp-mansgille. Brygge, centrum för det ekonomiskt
tidigt utvecklade Flandern, såg också tyska
köpmän bland sina besökare, och o. 1250 uppträdde
rhen- och östersjöstäder här som en helhet: ”det
romerska rikets köpmän”. På Gotland, en viktig
anhaltstation för östersjöhandeln, slogo sig även
tyska köpmän ned, och härifrån organiserades
deras inbringande handel på Ryssland med Novgorod
som centrum; redan på 1200-talet voro ett 30-tal
städer delaktiga i denna sammanslutning. — Mer
och mer framträdde under 1200-talet det i raskt
uppsving stadda Lübeck som medelpunkt i dessa
sammanslutningar, och dess ställning beseglades
1293 genom beslutet, att rysslandsfararnas kontor
skulle flyttas från Visby dit. Lübeck kom också
att spela huvudrollen i nästa skede av
utvecklingen, det som karakteriserats med orden, att de
rena köpmannaförbunden utvecklades till en
sammanslutning mellan de viktigare handelsstäderna.
Denna utveckling ägde rum under 1300-talets lopp
och framkallades av tvånget för städerna att göra
sig politiskt gällande för att skydda och utvidga
sina rättigheter i främmande länder. Bildandet av
statsförbund inom tyska riket var icke ovanligt
under 1300-talet, men de övriga fingo icke en så
omfattande karaktär som H. — Det var gentemot
de nordiska rikena, som de tyska handelsstäderna
först uppträdde som en enhet (redan på 1250-talet
hade dock de vendiska sjöstäderna slutit ett
förbund av politisk art). De voro inblandade i det
utrikespolitiska spelet kring Magnus Eriksson av
Sverige och Valdemar Atterdag av Danmark, och
då den senare 1361 riktade ett slag mot Visby,
ännu en av de mera betydande städerna i
Östersjöområdet, utbröt krig mellan honom och H.
Efter ett avbrott beslöt H. 1367 att återuppta
kampen; detta var första gången, som
sammanslutningen av tyska handelsstäder uppträdde som
politiskt handlande i stor stil. På en ”hansedag” i
Köln beslöto företrädare för preussiska, vendiska
och nederländska hansestäder krig mot Danmark
och dess förbundna för att hejda dess uppsving
— 1013 —
— 1014 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
