Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanson, Lars - Hansson, Tage - Hansson, Stig - Hanson, John - Hansson, Halvor - Hanson, Howard - Hanssen - Hansson - Hanstadium - Hansteen, Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSTEEN
områden och lagt i dagen stor mångsidighet.
Främst bland hans skapelser stå hans
Strind-bergs-gestalter: Fredrik i ”Pelikanen”, Mäster
Olof, officeren i ”Ett drömspel”, Den okände i
”Till Damaskus”, Gustav Vasa, Karl XII,
Kummel i ”Spöksonaten” och jägaren i ”Stora
landsvägen”. Som Mäster Olof gav H. den rätta
bilden av ung kraft. I psykologisk nyansering,
lidelsefull energi och artistisk formkänsla stå
H:s tolkningar av Karl XII och Gustav Vasa
utan motstycke i det strindbergska dramats
teaterhistoria. Som Karl XII gav han en samlad
bild av stor kraft och majestät, och hans sätt
att återge såväl den inre tröttheten och
bitterheten som den andliga överlägsenheten var
utomordentligt. H:s mest geniala framställning
är Gustav Vasa, som i hans tolkning blev på
en gång en storslagen generalisering och en
ursprunglig individuell skapelse, som redan från
början blev klassisk. Av andra roller kunna
nämnas Leicester i ”Maria Stuart”, Thomas
Cromwell i ”Cant”, Filip II i ”Elisabeth av
England” samt Shakespeare-rollerna Julius Caesar,
Macbeth, Kung Lear, Hamlet, Romeo i ”Romeo
och Julia”, prins Henrik i ”Henrik IV”, Jago i
”Othello” och Orlando i ”Som ni behagar”. —
H. har även gjort en betydande insats i svensk
film. Bland hans filmroller märkas de i
”Vingarna” (1916), ”Tösen från Stormyrtorpet” (1917),
”Sången om den eldröda blomman” (1918),
”Synnöve Solbakken” (1919), ”De landsflyktiga”
(1921), ”Gösta Berlings saga” (1924), ”Vingar
kring fyren” (1938), ”Rid i natt” (1942), ”Det
brinner en eld” (1943) och ”Excellensen” (1944).
— 1922 g.m. skådespelerskan Karin Molander. A.L.
Hansson, Tage, målare (f. 25/i2 1889), fick
sin första konstnärliga vägledning i
födelsestaden Malmö på Tekniska skolan och Bruno
Hop-pes målarskola, studerade vidare på N. V. Dorphs
målarskola i Köpenhamn 1908—09 och på
Valand i Göteborg under Carl Ryd samt avslutade
sin utbildning, efter en studieresa i Tyskland och
Schweiz, vid Académie möderne i Paris under
Othon Friesz 1924. Från början figurmålare
utvecklade sig H., delvis under dansk influens,
till landskapsmålare med motiv från Skåne,
Bohuslän och Öland, samtidigt som han utförde
en del porträtt m.m. Sin viktigaste insats i
skånekonsten har H. dock gjort som lärare och
ledare av Skånska målarskolan, vilken han
övertog 1927 från den som
konsthantverkare
bekanta Märta af
Ekenstam. H.
omorganiserade skolan helt och
införde både dag- och
aftonkurs. Många
yngre skånemålare ha
under någon tid varit
elever här. H.Ge.
Hansson, Stig
Axel, musiker (f.
1900), se sp. 1038.
Hanson [hänsn],
John, amerikansk
politiker (1715—83),
ättling till en av de o. 1640
John Hanson.
till Nya Sverige vid Delaware utvandrade
svenskarna, tillhörde 1757—68 lagstiftande församlingen i
Maryland och intog en ledande plats inom
koloniens politiska och sociala liv. 1779 valdes H. till
Marylands delegat vid Philadelphiakongressen och
var 1781 dennas president. Av sina landsmän
betraktas H. som den störste svensk-amerikanen
från tiden före 1800. — Litt.: J. A. Nelson, ”J.
H. and the inseparable union” (1939). C.
Hansson, Halvor, norsk militär (f. 1886),
officer 1907, överste 1940, generalmajor 1945. H.
var stabschef under striderna i Nordnorge 1940,
chef för försvarsstaben 1945—46 samt blev 1946
chef för inskrivningsväsendet.
Hanson [hänsn], H o w a r d, amerikansk
tonsättare och dirigent (f. 1896), studerade vid Inst.
of Musical Art i New York och från 1921 i Rom,
är sedan 1924 dir. för Eastman School of Music
i Rochester, N.Y. H:s kompositionsstil saknar
visserligen icke klassiska och romantiska
förebilder, som han dock omsmälter i ett modernt
tonspråk av utpräglat personlig egenart. Bland hans
verk må nämnas operan ”Merry mount” (med
framgång uppf. på Metropolitanoperan i New
York), ”Romantic symphony”, ”Nordic
Symphony” och ”Delaware-symphony” (komponerad till
Delawarejubileet 1938), vidare de symfoniska
dikterna ”Pan and the priest” och ”Lux aeterna”
(med obligatviola), orgelkonsert, kammarmusik
och körverk. H. har även bidragit till att
stimulera intresset för samtida amerikansk musik
genom att organisera konserter och musikfester.
Han blev 1938 medl. av Musikaliska akad. i
Stockholm. S.E.S.
Hanssen, se Hansen.
Hansson, se Hanson.
Hanstadium, bot., det tillstånd hos en tvåkönad
blomma, då ståndarna äro utvecklade och avgiva
sitt pollen men pistillen är outvecklad el. dess
märke redan förtorkat. I blommans honstadium
förhålla sig dessa delar på motsatt sätt. Se
Pro-tandri.
Hansteen, Christopher, norsk astronom
och fysiker (1784—1873), 1814—61 prof, i
till-lämpad matematik vid univ. i Kristiania och från
1830 föreståndare för dess av H. nyupprättade
observatorium. H:s intresse gällde framför allt
jordmagnetismen, där hans studier äro
epokgörande; hans ”Untersuchungen über den Magnetismus
der Erde”, 1 (1819), blevo emellertid aldrig
fullbordade, då H. i Gauss funnit en efterföljare, som
syntes honom ha större förutsättningar för
arbetet. H. innehade en
mängd offentliga
uppdrag och var bl.a. chef
för Norges
geogra-fiske opmaaling;
jämte dansken H. C.
ör-sted och svensken
Berzelius intog han
länge obestritt en
ledande plats bland
Skandinaviens naturforskare. 1823 grundade
han jämte några
kolleger ”Magazin for
Naturvidenskaberne”.
— 1045 —
— 1046 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
