- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 12. Grimberg - Hedebosöm /
1047-1048

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansteen, Christopher - Hansteen, Wilhelm - von Hanstein, Johannes - Hanstholm - Hanström, Bertil - Hanswurst - Hantel - Hants - Hantverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANSTEEN

1859 utkom hans ”Reise-Erindringer” (sv. övers.
1861). C.

Hansteen, Wilhelm von Tången, norsk
militär (f. 1896), officer vid inf. 1917, generalmajor
1945. H. var försvarschef för utrikestrupperna
1942—44 samt stf. försvarschef under kronprins
Olav 1944—45, inspektör för hemvärnet 1945—46,
chef för de norska styrkorna i Tyskland 1946—
48 samt blev 1948 chef för armén.

von Hanstein [-Jtain], Johannes Ludwig
Emil Robert, tysk botanist (1822—80), fil. dr i
Berlin 1848, doc. där 1855, prof, i Bonn 1865.
H. undersökte framför allt fanerogamernas
morfologi men även deras anatomi och fysiologi
samt kärlkryptogamernas generationsväxling.

Hanstholm, fyrplats, mistsignal- och
radiofyr-station på Jyllands n.v. udde, Danmark. Under 2:a
världskriget anlade tyskarna här betydande
befästningar.

Hanström, Bertil, zoolog (f. 20/u 1891), fil.
dr vid Stockholms högsk. 1920, e.o. lektor vid
Landskrona gymn. 1918—29, doc. i zoologi vid
Lunds univ. 1925 och
prof, där 1930. H:s
talrika vetenskapliga
skrifter behandla
hu-vudsakl. det centrala
nervsystemets och
sinnesorganens, spec.
synorganens anatomi
och histologi hos
evertebraterna, i sht
hos leddjuren; bland
dessa skrifter må
nämnas ”Zur Kenntnis des
centralen
Nervensystems der Arachnoiden
und Pantopoden” (gra-

dualavh.), ”Eine genetische Studie über die Augen
und Sehzentren etc.” (1926), ”Neue
Untersuch-ungen über Sinnesorgane und Nervensystem der
Crustaceen”, 1—5 (1931—35) samt ”Vergleichende
Anatomie des Nervensystems der wirbellosen Tiere”
(1928), den första handboken i detta ämne,
grundad till stor del på egna studier. Upptäckten av
körtelliknande organ, anslutna till centrala
nervsystemet, ledde H. in på ett nytt forskningsfält,
de inresekretoriska körtlarnas byggnad och
funktion hos kräftdjur och insekter; i sht
färgväxlings-hormonerna ha varit föremål för hans
undersökningar. Bland skrifter över dessa
uppmärksammade forskningar märkas ”Die Sinusdrüse und
der hormonal bedingte Farbwechsel der
Crustaceen” (1937), ”Inkretorische Organe,
Sinnesorgane und Nervensystem des Kopfes einiger
niede-rer Insektenordnungen” (1940). I anslutning härtill
utkommo två sammanfattande arbeten, ”Hormones
in invertebrates” (1939) och ”Inkretorische Organe
und Hormonfunktionen bei den Wirbellosen” (i
”Ergebnisse der Biologie”, 14, 1937). Genom dessa
undersökningar fördes H. in på studier av de
inresekretoriska organen hos ryggradsdjuren och har
här behandlat hypofysen hos däggdjuren, ss. i ”Zur
Histologie und vergleichenden Anatomie der
Hy-pophyse des Cetaceen” (1944), ”A comparative
study of the hypophysis in the polar bear and
some Swedish carnivora” (1947) och ”A
compara

tive study of the pituitary in monkeys, apes and
man” (1948). H. har vidare förf, talrika faunistiska
skrifter, bl.a. ”Ölands fåglar” (1915) och ”Faunan
i Lunds domkyrka” (i ”Fys. sällsk:s förhandi.”,
1937). H. företog studieresor bl.a. till Kalifornien
och Mexico 1921—22, till ö. USA 1925 och 1935,
till Sydafrika 1948. Bland skildringar från dessa
resor kan nämnas ”Cape Cod och Florida” (1936).
H. är livligt verksam som populärvetenskaplig
föreläsare och författare. K.A.

Hanswurst [-vorst’], narren i 1600-talets och det
tidigare 1700-talets tyska drama (Haupt-und
Staats-aktionen*) och stående figur i det gamla tyska
lustspelet (Hanswurstiad), den improviserande folklige
putsmakaren, som ännu driver sitt spel i
mario-netteatrar och kasperskåp, första gången nämnd i
den 1519 utkomna lågtyska bearbetningen av ”Das
Narrenschiff” (se Brant, S.) och införd på scenen
1573. H. blev under 1730-talet utsatt för häftiga
angrepp av J. C. Gottsched och Caroline Neuber
och försvann småningom från scenen. Bland H:s
berömda framställare må nämnas ”den siste H.”,
wienaren Gottlieb Prehauser (1699—1769). H. fick
senare försvarare i bl.a. Lessing (”Hamburgische
Dramaturgie”). — Jfr Bernardon, Gracioso,
Harle-kin och Kasperle. G.Kg.

Hantel (från Ity. hantel, av hand, hand),
benämning på 1—5 kg:s tyngder, vanl. av gjutjärn,
användes under den fristående gymnastiken (numera
dock mindre brukliga) för att öka
svårighetsgraden och medföra kraftigare verkan (jfr Halter).
H:s mittparti består av en smal stång (ofta
omlindad med tråd el. läder samt inuti försedd med
en fjäderanordning), avpassad för handens grepp.
Ytterdelarna bestå av klotformade el. tillplattade
tyngder. Den vid tyngdlyftning använda h. har
en längre mittelstång och större ändtyngder. O.Kgh.

Hants [hänts], engelskt grevskap, se Hampshire.

Hantverk, yrkesmässig produktion av vara el.
tjänst, varvid den arbetande behärskar hela el.
större delen av arbetsprocessen, vilken ej
uppdelas i tempoarbeten. Arbetet utföres för hand
och underlättas av verktyg och numera i allm.
av maskinella hjälpmedel; avsättningen sker i
regel direkt till kunden och inom en lokalt
begränsad marknad. — H. går liksom all
ekonomisk verksamhet tillbaka till den äldsta
forntiden. I antikens städer drevs en omfattande
hemtillverkning genom yrkeskunniga slavar, likaså
på storgodsen, men i städerna funnos även fria
hantverkare, ofta sammanslutna i föreningar,
col-le’gia opif’icum, senare genom statens
medverkan i auktoriserade korporationer. De medeltida
storgodsen uppvisa från 700-talet en talrik
hant-verkarstam. Den medeltida staden som centrum
och marknadsplats för omgivande landsbygd
bildade en lämplig jordmån för h:s utveckling.
Urspr. ofria yrkesmän från godsen blevo
hantverkarna i städerna sina egna herrar. Det
utmärkande kännetecknet för medeltidens h. var
skråväsendet*. Dettas uppkomst infaller på
1100-talet, blomstringen på 1300—1400- och början
av 1500-talen. Urspr. voro flera h.-grenar
förenade i ett skrå, men snart hade varje h. sitt
eget skrå. Från början fria yrken blevo h.
under skrånas tid slutna yrken, och först genom
den nya näringslagstiftningen, i Sverige 1846

— 1047 —

— 1048 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 15 12:26:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-12/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free